Costa Blancas lugnaste orter

Frågan "vilken ort på Costa Blanca är lugnast?" har inget enkelt svar, eftersom lugn betyder två helt olika saker. Antingen menar du en ort utan folkmassor i juli, eller så menar du en ort där det inte är fullt av folk någon gång alls. Det är sällan samma ställen — och det ställe som är behagligt tomt i augusti kan vara obehagligt tomt i januari.

Den här guiden är därför inte en topplista. Den är sorterad efter vilken sorts lugn du är ute efter, med den ärliga baksidan av varje val, eftersom det är där folk gör fel när de bokar.

Tre sorters lugn

Sommarlugn. Orter som slipper det värsta trycket i juli och augusti, men som fortfarande har restauranger, butiker och liv. De här är oftast lite ur vägen, saknar stor sandstrand, eller ligger inåt land.

Året runt-lugn. Orter som är tysta både i juli och januari. Det är oftast byar i inlandet eller bostadsområden utan turistfunktion. Här får du absolut tystnad — och absolut inget utbud.

Vinterlugn med liv kvar. Den svåraste kombinationen och den mest efterfrågade: en ort som är lugn på vintern men där affärerna ändå är öppna, eftersom det bor tillräckligt många året runt. De här orterna är förvånansvärt få.

Vill du slippa folk i juli?

Då ska du bort från de stora sandstränderna. Det är dit alla åker, och det är där tätheten blir som störst mellan tio och sex.

Benissa är det tydligaste exemplet: en riktig ort med gammal stadskärna, mellan Calpe och Moraira, med några små klippvikar i stället för en lång strand. Trycket hamnar hos grannarna. Samma logik gäller Teulada och Benitachell — byar med kust men utan badremsa som drar bussar.

Längre söderut fungerar Pilar de la Horadada på liknande sätt, och inne i landet är i princip alla byar folktomma i juli av det enkla skälet att det är för varmt att vara där. Se Costa Blancas inland.

Vill du ha tyst året om?

Då är det inlandet eller slätten. Sella under Puig Campana, byarna i Vall de Laguar, eller jordbruksbyar som Los Montesinos nere i Vega Baja. Här händer ingenting, och det är hela poängen.

Priset betalar du i vardag. Ingen bankomat att lita på, ingen bensinstation i byn, en matbutik med begränsat utbud, sjukhuset en halvtimme bort, och absolut nödvändighet av bil. För en vecka är det charmigt. För en vinter kräver det att du verkligen vet vad du ger dig in på — läs övervintra på Costa Blanca först.

Vill du ha lugnt men med liv kvar?

Det här är den grupp de flesta svenskar egentligen söker, och den innehåller färre orter än man tror. Kravet är att det bor tillräckligt många fast boende för att butiker, vårdcentral och restauranger ska hålla öppet i januari.

El Campello klarar det: en riktig fiskestad med spårvagn till Alicante på en halvtimme, strandpromenad och normalt vardagsliv utanför säsong. Alfaz del Pi och Albir klarar det tack vare den stora nordiska befolkningen, som gör att servicen finns kvar året runt — men Albir är påtagligt mycket livligare på sommaren. Villajoyosa har samma egenskap i spansk tappning.

På södra kusten är La Mata ett intressant fall: en av kustens bästa stränder, men orten bakom är liten och rejält lugn utanför högsommaren. Se också Gran Alacant, som är tyst men helt bilberoende.

Orterna som inte är lugna — oavsett vad annonsen säger

Det finns ett antal platser som marknadsförs som avkopplande och inte är det, och det är värt att veta i förväg.

• Benidorm. Aldrig lugnt, inte ens i februari. Det är också stadens styrka — den är den enda orten på kusten som går för fullt året om.
• Torreviejas centrum och hamnpromenad. Stor stad, stort liv, mycket folk.
• Calpe i augusti, särskilt Arenal-Bol-sidan under klippan.
• Arenalstranden i Jávea på högsommaren. Den gamla stan och hamnen är däremot lugna.
• Alteas gamla stan mellan sex och elva på kvällen i juli. Före nio på morgonen är den tyst.

Är det för lugnt på vintern?

För en del blir det det, och det är den vanligaste besvikelsen bland förstagångsövervintrare. Bilden man har med sig är en solig strandpromenad med öppna kaféer. Verkligheten på en liten ort i januari kan vara stängda rullgardiner, en enda bar öppen, mörkt klockan sex och ingen att prata med.

Det som avgör är inte vädret utan befolkningen. Orter med stor bofast utländsk koloni — Albir, Alfaz del Pi, delar av Orihuela Costa, San Fulgencio — har föreningsliv, körer, promenadgrupper och öppna barer hela vintern. Orter som lever på sommargäster har det inte. Läs vintern på Costa Blanca och var bor svenskarna?

Hur mycket bil kräver det lugna livet?

Nästan alltid mer än du hoppas. De orter som är riktigt lugna är lugna delvis för att de ligger utanför kollektivtrafikens stråk. Undantagen är de som ligger längs spårvagnen — El Campello, Villajoyosa, Altea och Albir — där du klarar dig utan bil om du planerar. Se spårvagnen längs kusten.

På södra kusten finns ingen motsvarighet. Där är bussarna glesa och avstånden bilanpassade, och en tyst ort utan bil blir snabbt en isolerad ort. Se bussar på Costa Blanca och hyra bil.

Vad kostar lugnet?

Ofta ingenting — och ibland en hel del. Inlandsbyarna och slättorterna är bland de billigaste boendena i provinsen, både för en veckas hyra och för en vinter. Men de tysta kustorterna med klippvikar, som Moraira och Benissas kust, hör tvärtom till de dyraste på hela Costa Blanca, just för att exklusiviteten är produkten.

Moraira är det tydligaste exemplet på den avvägningen. Orten har medvetet hållit nere byggnadshöjden, saknar de stora hotellkomplexen och är påfallande stillsam — men det syns direkt i vad en lägenhet kostar per vecka, och i att stora delar av villaområdena står tomma från november till mars. Du köper tystnad, och du betalar marknadspris för den.

Vill du ha tyst och billigt ska du alltså vända dig inåt land, inte söka längs kusten. Jämför i prisnivån på Costa Blanca och vad kostar en vinter? Och läs Costa Blancas vackraste byar om det är själva byn du är ute efter, snarare än tystnaden.