Vall de Laguar är en dal med tre små byar ovanför Dénia, och den är känd för en enda sak: trappan. Genom ravinen Barranc de l'Infern går en stig som till största delen består av stenlagda trappsteg, byggda av dalens moriska befolkning för att kunna ta sig mellan odlingsavsatserna. Antalet brukar anges till omkring 6 800 steg, och rundslingan har fått smeknamnet vandringens katedral.
Det är den vandringen folk kommer hit för. Men dalen är värd ett besök även för den som inte tänker gå den: tre byar i rad uppför sluttningen, källor, utsikt ända ut mot havet, och en historia som gör den till en av de mest laddade platserna i hela Alicanteprovinsen.
De tre byarna
Kommunen heter la Vall de Laguar och består av tre byar: Campell längst ner, Fleix i mitten och Benimaurell högst upp, staplade uppför dalsidan med några kilometer mellan sig. Sammanlagt bor här några hundra personer. Campell är den administrativa huvudorten, men det är från Fleix vandringen utgår.
Källorna
Namnen på kartan över dalen är fulla av ordet font — källa. Det är hela anledningen till att människor bosatte sig i en så otillgänglig sluttning: vattnet kommer ur berget året om, i en del av Spanien där det annars är den knappaste resursen. Flera av källorna är fortfarande inramade i sten med ett tvättkar bredvid, och de ligger längs stigarna mellan byarna.
Vattenmängden varierar kraftigt med årstid. Efter höstregnen forsar det, i slutet av en torr sommar kan samma källa vara nästan tyst. Räkna inte med att kunna fylla flaskan på vägen — ta med allt du behöver hemifrån.
Byarna är vitkalkade, låga och små, med kyrka, ett par barer och gator som är för smala för att mötas på. Det finns ingen souvenirhandel. Det finns knappt någon handel alls. Ju högre upp du kommer, desto längre bort känns kusten — och den ligger ändå bara en halvtimme ner.
Hur svår är Barranc de l'Infern?
Svår. Den markerade rundslingan PR-CV 147 räknas som en av provinsens tyngsta dagsvandringar, och det är inte höjdmetrarna i sig utan trapporna som gör det. Du går ner i ravinen, upp på andra sidan, ner igen och upp igen — allt på stenstegen — och nedstigningarna sliter minst lika hårt på knäna som uppstigningarna sliter på lungorna.
Räkna med en hel dag, inte en förmiddag. Ta med betydligt mer vatten än du tror att du behöver, eftersom det inte finns påfyllning nere i ravinen och klippan strålar värme. Stavar hjälper på riktigt här. Och gå den inte i juni, juli eller augusti — ravinen är en ugn på sommaren, och det är där de allvarliga incidenterna sker.
Det finns ingen genväg ut ur ravinen
När du väl gått ner är enda vägen upp igen — antingen tillbaka samma väg eller framåt. Det finns inga avstigningsalternativ på mitten, ingen bilväg som korsar, och mobiltäckningen är ojämn nere mellan väggarna. Vänd i tid om det känns fel, och gå aldrig ensam första gången. Läs Barranc de l'Infern innan du planerar.
Var startar vandringen?
Den vanliga starten är Fleix, mittenbyn, där det finns parkering och en informationstavla vid ledens början. Slingan går sedan ner i ravinen, upp mot Benimaurell och tillbaka. Många väljer att gå den moturs för att ta den brantaste stigningen tidigt medan benen är fräscha.
Kortare alternativ finns och är underskattade. Du kan gå ner en bit på trapporna, se hur stenläggningen är byggd, vända om och ändå ha fått den viktigaste upplevelsen — utan att offra en hel dag och två knän. Det är vad de flesta som har med barn eller ovana vandrare bör göra. Fler alternativ finns i vandra på Costa Blanca.
Vall de Laguar i korthet
Kommun i Marina Alta, i bergen bakom Dénia och Pego. Består av Campell, Fleix och Benimaurell. Rundslingan PR-CV 147 genom Barranc de l'Infern brukar anges till omkring 6 800 stenlagda trappsteg och räknas som svår. Bästa säsong är oktober till april. Vandringen startar normalt från Fleix. Dalen var platsen för det sista moriska motståndet vid fördrivningen 1609.
Trapporna och varför de finns
Stenstegen är inte byggda för vandrare. De är ett jordbrukssystem. Dalens moriska befolkning odlade i terrasser på extremt branta sluttningar, och för att kunna transportera skörd, vatten och redskap byggdes stigar med lagda steg som både gick att gå på och som förhindrade att regnvattnet spolade bort stigen. Samma teknik finns i hela Marina Alta, men ingenstans i den här omfattningen.
Att de finns kvar beror på att ingen har haft anledning att riva dem. När odlingarna övergavs blev stigarna liggande, och sedan de skyltades upp som led har de fått en ny funktion. Går du dem med det i huvudet ser du dalen annorlunda: varje avsats ovanför dig var någons åker.
Dalen där morerna gjorde motstånd
År 1609 beslutade den spanska kronan att fördriva moriscos — de muslimer som tvångsdöpts men behållit sitt språk och sin kultur — från Spanien. I Marina Alta möttes beslutet av väpnat motstånd, och Vall de Laguar blev den plats där det slutade. Tusentals människor drog sig upp i bergen kring dalen och höll ut till dess att svälten och belägringen gjorde det omöjligt.
Fördrivningen avfolkade hela inlandet. Byar stod tomma och återbefolkades med nybyggare från Mallorca, vilket är förklaringen till att dialekten i Marina Alta har mallorkinska drag än i dag — något du hör om du lyssnar på äldre i baren. Läs mer i valencianska.
Gå på vintern, inte på sommaren
Bästa månaderna här är november till mars. Då är luften sval, källorna har vatten, mandelträden blommar i februari och ravinen är gångbar hela dagen. På sommaren är samma sträcka en fråga om värmeslag. Det är den omvända säsongen mot vad de flesta svenskar planerar för, och det är den enskilt viktigaste upplysningen i hela artikeln.
Vad mer finns i dalen?
Utsikten från Benimaurell över mot havet är den bästa i kommunen och kräver ingen ansträngning — du kör dit. Från vägen mellan byarna ser du ut över dalgången och vidare mot Marina Altas berg, och i klart väder ända ut mot kusten vid Dénia.
Runt omkring ligger några av provinsens finaste bilsträckor. Vägen över mot Pego, sträckan mot Vall d'Ebo och grottan där, och söderut mot Coll de Rates — se Coll de Rates. Det här är cykelland i vinterhalvåret, med proffslag på träningsläger på vägarna, så kör med marginal i kurvorna.
Hur tar man sig hit?
Bil är enda praktiska sättet. Från Dénia kör du inåt land via Orba och räknar med en halvtimme; från Jávea något längre. Sista biten är smal och kurvig med möten i backarna, och på helger med bra väder är parkeringen i Fleix full före klockan nio.
Från Alicantes flygplats tar det bortåt en och en halv timme. Ingen kollektivtrafik betjänar dalen på ett sätt som fungerar för en dagstur. Se hyra bil på Costa Blanca.
Övernatta eller åka fram och tillbaka?
De flesta åker fram och tillbaka från kusten, och det fungerar. Men det finns ett argument för att sova över: vandringen är lång, och att starta klockan sju från en säng i Fleix i stället för klockan nio från Benidorm gör hela skillnaden på en varm dag. Utbudet är litet — några lantliga övernattningar och en camping — och det bokas upp under vandringssäsongen.
Äter gör du i byarna, i det utbud som finns, och det är inlandskök: gryta, ris, charkuterier. Räkna med korta öppettider och stängt på delar av veckan i lågsäsong. Vill du utforska mer av samma sorts inland, se Costa Blancas inland och Costa Blancas vackraste byar.
