Costa Blanca är torr, men den är inte karg. Bakom kusten ligger några av Spaniens mest specialiserade odlingsdalar, och tre av produkterna därifrån har egna skyddade beteckningar: mispeln från Callosa d'en Sarrià, granatäpplet från Elche och dadeln från palmlunden. Lägg till mandeln i bergen och bordsdruvorna i Vinalopódalen, så har du provinsens frukthandel i sin helhet.
Det praktiska värdet för dig som är här: frukten är billig, den är i säsong i olika månader, och det mesta säljs i stånd och kooperativ längs vägen snarare än i mataffären. Här är vad som mognar när, och var du hittar det.
Nísperos — Spaniens första frukt på våren
Níspero (uttalas NÍS-pe-ro) är japansk mispel, en liten aprikosfärgad frukt med blank hud, glansiga bruna kärnor och en syrlig, uppfriskande smak som ligger någonstans mellan aprikos och päron. Den är provinsens stolthet och odlas i dalgångarna kring Callosa d'en Sarrià, i avrinningsområdena för floderna Algar och Guadalest och längs kusten mellan Altea och Villajoyosa.
Frukten har en egen skyddad ursprungsbeteckning, DOP Nísperos de Callosa d'en Sarrià, som erkändes den 14 januari 1992. Många källor, inklusive uppslagsverk, anger felaktigt ett annat datum — konsejo reguladors egen förvaltning har det korrekta. Odlingen omfattar ungefär 1 500 hektar och cirka 20 000 ton om året.
Maj är referensmånaden. Då är kvaliteten som bäst och priset som lägst, och Callosa håller sin mispelfest. Frukten är ömtålig och tål inte lång transport, vilket är själva skälet till att du knappt ser den i svenska butiker. Ät den färsk, kyld, och ha en skål till kärnorna.
Kombinera med Algarfallen
Odlingarna ligger precis kring Fonts de l'Algar, tre kilometer utanför Callosa d'en Sarrià. Åker du dit i maj kör du genom mispelterrasserna hela vägen, och det finns stånd vid vägkanten. Kombinera med Guadalest så har du en hel dag — se Guadalest och Algarfallen på en dag.
Granatäpplet från Elche — världens enda med DOP
Granada Mollar de Elche är det enda granatäpple i världen med skyddad ursprungsbeteckning. Sorten heter Mollar, och det som skiljer den från importerade granatäpplen är att kärnorna är mjuka — man tuggar och sväljer dem i stället för att spotta ut dem. Fruktköttet är mycket sött och lågt i syra.
Regelverket är konkret: minst 14 grader Brix, pH mellan 3,30 och 4,40, och frukter under 125 gram får inte ingå. Skalet går från gräddgult till djupt rött, och skörden ligger enligt produktspecifikationen i första veckan av oktober, med en veckas marginal åt vardera hållet beroende på temperaturerna under färgomslaget. Skyddsområdet omfattar 40 kommuner i Bajo Vinalopó, Alacantí och Vega Baja — alltså i praktiken hela södra halvan av provinsen, från Elche och Crevillente ner till Torrevieja och Pilar de la Horadada.
Är du här i oktober eller november säljs de överallt, ofta direkt ur lådor på marknaden. Ett stort granatäpple kostar sällan mer än ett par euro.
Dadlarna i palmlunden
Palmlunden i Elche är Europas största och står på Unescos världsarvslista sedan den 30 november 2000 — se Palmeral de Elche. Att palmerna faktiskt bär ätliga dadlar är det få besökare som tänker på.
Elche fick ett regionalt kvalitetsmärke för sin dadel i maj 2023, CV Dátil de Elche, som omfattar odlingar i Elche, Crevillente och Santa Pola. Producentföreningen är liten — ett fåtal odlare som tillsammans ligger på några tiotals ton om året — vilket gör den lokala dadeln till en småskalig produkt snarare än en handelsvara. Två sorter dominerar: den inhemska confitera och den internationellt kända medjoul. Skörden går från oktober och in på vintern.
Den lokala rätt du bör känna till heter delicias de Elche: en dadel med en mandel inuti, insvept i bacon och stekt. Söt, salt och fet på en gång, och en självklar tapa i staden. Mer om var man äter i äta i Santa Pola och Elche.
Mandeln och blomningen i februari
Mandelträden är grunden för hela den söta industrin i provinsen — utan dem ingen turrón och inga peladillas. De odlas på terrasser i inlandet, ofta på mark som är för torr för allt annat, och de kräver nästan ingen bevattning.
Blomningen infaller i februari och varar ett par veckor. Dalgångarna bakom Xixona, kring Vall de Pop och upp mot Castell de Castells blir då vita och skära, och det är en av få saker som gör en resa i lågsäsong visuellt lika lönsam som en sommarresa. Kör N-340 eller de mindre vägarna kring Xaló och Vall de Pop och stanna där det passar. Vidare läsning i vintern på Costa Blanca.
Skörden sker i augusti och september. Sorterna som får användas i turrón är valenciana, mallorca, marcona, mollar och planeta — marcona är den runda, söta som säljs rostad och saltad i barer och som är värd att ta med hem.
Druvorna i papperspåse
I Vinalopódalen, inåt land mot Novelda och Monforte del Cid, odlas bordsdruvor på ett sätt som inte finns någon annanstans i Europa i samma skala: varje klase kläs in i en egen papperspåse på sommaren och får sitta kvar till skörden. Påsen skyddar mot sol, insekter och besprutning, och gör att skalet blir tunt och ljust.
Den sena sorten Aledo är den druva som halva Spanien äter tolv av på nyårsnatten, en per klockslag. Säsongen sträcker sig från sensommaren till mitten av januari. Åker du genom dalen i augusti ser du hela fält i vitt papper — det ser ut som något helt annat än ett vinodlingslandskap. Vinet i samma trakt tas upp i viner från Alicante och vinturer i Vinalopó.
Grönsakerna i Vega Baja
Slätten kring Segurafloden i söder, Vega Baja, är provinsens köksträdgård och den enda riktigt bördiga marken i hela Alicanteprovinsen. Här kommer kronärtskockorna ifrån, framför allt kring Almoradí, och de är säsongsvara från sen höst till vår. En kronärtskocka härifrån är liten, tät och nästan utan taggar, och den serveras enklast möjliga: skivad och stekt på hällen med salt och olivolja, eller kolgrillad hel tills ytterbladen är svarta.
Från samma slätt kommer också ñora, den lilla runda, söta röda paprikan som torkas i solen och sedan mals eller blötläggs. Guardamars egen ñora räknas till Slow Foods Arca del Gusto, och den är den smaksättare som ger många av kustens risrätter och fiskgrytor deras färg och djup. Ser du ordet på en meny är rätten nästan alltid lokal.
Vad mognar när?
| Råvara | Säsong | Var |
|---|---|---|
| Mandelblom | Februari | Inlandsdalarna |
| Kronärtskocka | Sen höst till vår | Vega Baja, kring Almoradí |
| Körsbär | Maj–juni | Vall de Gallinera |
| Nísperos | Maj är referensmånaden | Callosa d'en Sarrià |
| Fikon och meloner | Juli–september | Hela provinsen |
| Mandelskörd | Augusti–september | Inlandet |
| Granatäpple | Från första veckan i oktober | Elche och Vega Baja |
| Dadlar | Oktober–vintern | Palmlunden i Elche |
| Bordsdruvor (Aledo) | Sensommar–mitten av januari | Vinalopó |
| Citrus | November–april | Vega Baja |
Var köper man frukten billigast?
På veckomarknaden, och sent på förmiddagen. Priserna där ligger märkbart under mataffärens, och de sista timmarna före stängning säljer stånden av lådvis. Se veckomarknaderna på Costa Blanca för dag och ort.
Näst bäst är saluhallen — Mercado Central och mathallarna — och kooperativens gårdsbutiker, som ligger vid infarten till odlingsbyarna och ofta har en enkel skylt med venta directa. Sämst är stånden vid de stora turiststråken, där samma frukt kostar dubbelt. Vill du se hela handeln på plats finns också matmarknader och gatumat.
Går det att ta med frukt hem till Sverige?
Ja. Inom EU finns inga växtskyddshinder för frukt i resväskan för eget bruk, så apelsiner, mandel och granatäpplen kan du ta med utan formaliteter. Det praktiska hindret är i stället flygbolagets vikt- och handbagageregler, och att mispel och fikon är alldeles för ömtåliga för att överleva resan. Torkad frukt, mandel och dadlar klarar sig utmärkt.
Tänk också på att kylskåpet i lägenheten är den vanligaste orsaken till att en påse fin frukt blir dålig — sydfrukt som mispel och fikon vill stå svalt men inte iskallt. Övrigt praktiskt om att handla mat här finns i prisnivån på Costa Blanca, som förklarar varför butiksmaten är mindre billig än restaurangmaten.
