Guadalests borg

Castell de Sant Josep — Castillo de San José på spanska — är fästningen som ligger högst upp på klippspetsen i Guadalest, den som syns på vykorten tillsammans med klockstapeln. Den är i huvudsak en ruin, och det är viktigt att veta innan du åker: du kommer inte till ett slott med salar och möbler, utan till en muromgärdad klipphöjd med murrester och en av provinsens bästa utsikter.

Du når den genom Portal de Sant Josep, en tunnel uthuggen rakt genom berget, och du kommer in i den genom bottenvåningen på Casa Orduña — samma biljett gäller för museet och borgen. Räkna med tjugo minuter till en halvtimme däruppe.

Vad finns egentligen kvar av borgen?

Murar, terrasser, ett par torn i olika grad av bevarande, och den klippa allt står på. Kommunen är själv rak på den punkten: det som återstår är resterna av byggnaden, och det är läget och utsikten som gör att man ändå förstår hur viktig den var.

Att den ser ut som den gör beror på tre exakta händelser, inte på långsamt förfall. Den 22 juni 1644 slog en jordbävning ner över dalen och ödelade fästningen; i december samma år kom ytterligare ett kraftigt skalv. Nya jordbävningar följde 1748 och 1752, mindre svåra men i samma redan skadade byggnad.

Däremellan, 1708, sprängdes borgen under spanska tronföljdskriget. Explosionen skadade västflygeln allvarligt, och samtidigt brändes och plundrades Casa Orduña nedanför. Bakgrunden var att den borbonska armén efter segern vid Almansa hade avancerat mot Valencia och skickat en styrka ända upp i bergen. Österrikarnas anhängare dödade de borbonska försvararna här, men tvingades sedan ändå lämna byn.

Fästningen byggdes aldrig upp igen. Det du går omkring i är alltså 1600- och 1700-talets krigs- och katastrofhistoria, frusen på plats.

Sju hundra år av ägare

Borgen är av muslimskt ursprung och anlades enligt kommunen på 1000-talet, uppe på klippan i den högsta delen av samhället. Efter den kristna erövringen på 1200-talet bodde det kvar en stor muslimsk befolkning i dalen under skiftande katalansk-aragonska adelsmän.

År 1293 gav kung Jaume II borgen i förläning till Bernardo de Sarrià, och därmed inleddes fyrtiotvå år då både fästningen och hela bygden tillhörde släkten Sarrià. 1335 gick borgen tillbaka till kronan, som sålde den vidare — via infanten Pedro och den förste kunglige hertigen av Gandía hamnade den till slut hos släkten Cardona.

År 1543 gav drottning Juana och kung Carlos titeln markis av Guadalest till Sancho de Cardona och hans efterkommande. Han var gift med María de Colón y Toledo — sondotter till Christofer Columbus. Det är den sortens detalj som gör en liten bergsborg begriplig: det här var inte en avkrok i samtidens ögon.

Den siste Cardona dog barnlös 1699, markisatet gick vidare till markisen av Ariza, och makten tynade bort under 1800-talet. Parallellt växte en annan familj i betydelse: Orduña, av baskisk härkomst, som var ständiga borgfogdar från 1669 och i nära trehundra år styrde fästningen och markisatet åt sina herrar. Det är deras hus du går igenom på vägen upp.

Tunneln — Portal de Sant Josep

Klippspetsen har bara en ingång, och den går genom berget. Portal de Sant Josep är uthuggen i klippan och är den enda vägen in i den muromgärdade övre delen av Guadalest. Det är också där fästningen fått sitt namn.

Tunneln är kort — du är igenom på några sekunder — men den är hela förklaringen till varför platsen var värd att befästa. En försvarare behövde bara hålla en öppning. Allt annat är lodrät klippa.

Effekten på ett besök i dag är en annan: tunneln är smal, och i högsäsong bildas det kö i den när bussgrupperna kommer. Det är den flaskhalsen som gör skillnaden mellan att komma kvart över tio och att komma vid tolv så påtaglig.

Utsikten uppifrån

Det är det här folk kommer för. Guadalest ligger på 587 meters höjd, och från borgens murar och från den gamla nordmuren vid Casa Orduña ser du rakt ner i dalen och ut över vattenmagasinet med sin turkosa färg.

Runt om reser sig bergen som stänger dalen. I norr Aixortà, 1 126 meter. I väster Serrella, 1 361 meter. I söder Aitana, 1 558 meter — provinsens högsta. Närmare byn ligger topparna El Parats på 1 147 meter, Morro Blau på 1 124 och Morro Blanc på 1 084.

Går du runt på klipphöjden får du utsikten åt olika håll: magasinet och bergskammarna åt ett håll, dalen ner mot Callosa d'en Sarrià och kusten åt det andra. På riktigt klara vinterdagar syns havet.

Den andra borgen som nästan ingen ser

Guadalest har två fästningar, inte en. Castillo de la Alcozaiba är också från 1000-talet och muslimskt anlagd, men ligger i det som en gång var Casa Orduñas ägor. Av den återstår i dag bara ett torn i ruiner.

Det är lätt att gå förbi utan att lägga märke till det, och det finns nästan ingenting skyltat om det. Men det förklarar något: klippan var inte försvarad av en byggnad utan av ett system, och den lilla byn hade en militär betydelse som är svår att gissa sig till i dag.

Ingår borgen i museibiljetten?

Ja. Entrén till Museo Municipal Casa Orduña ger också tillträde till Castillo de San José, och du går upp inifrån huset — från bottenvåningen tar en trappa dig vidare mot fästningen. Det finns ingen separat kassa uppe vid borgen.

Det gör Casa Orduña till det museum du ska prioritera om du bara går in på ett. Öppettiderna är 10.15–19.00 under hög- och mellansäsong och 10.15–18.00 under lågsäsong, med stängt mellan 14 och 15 på torsdagar och söndagar. Kort tas emot. Prioriteringen mellan byns övriga sju museer går vi igenom i artikeln om Guadalest.

Hur jobbigt är det, och passar det alla?

Vägen upp genom byn är brant, och inne på borgområdet är underlaget ojämnt med trappsteg och nivåskillnader. Det är ingen bergsvandring — det handlar om några hundra meter — men det är kuperat hela vägen.

Barnvagn fungerar dåligt. Har du nedsatt rörlighet är själva museet och en del av utsikten fortfarande möjliga, men den yttersta klippspetsen är svår. Kommunen har tagit fram en särskild rutt med tillgängliga besöksmål i byn, och den är värd att fråga efter på turistkontoret.

Ta med ett extra lager. Klippspetsen är utsatt, det blåser regelmässigt mer däruppe än nere i byn, och Guadalest ligger flera grader kallare än kusten året runt. På vintern kan det vara skarpt kallt i skuggan medan Benidorm ligger i skjortväder.

Skyddet och statusen

Guadalest förklarades som conjunto histórico-artístico, historiskt-konstnärligt område, 1974 och är i dag klassat som Bien de Interés Cultural — Spaniens högsta kulturskyddsklass. Den muromgärdade delen omfattas dessutom av det generella skyddsdekretet för spanska borgar från 22 april 1949.

Byn togs upp bland Los Pueblos más bonitos de España, Spaniens vackraste byar, 2015 och gick 2016 in i den internationella federationen. Det är också en del av förklaringen till besökstrycket.

Praktiskt

Är borgen värd resan?

Som byggnad, nej. Som utsiktsplats och som förklaring till varför byn ligger där den ligger, absolut. Vill du ha en fästning med mer bevarad arkitektur är Castillo de Santa Bárbara i Alicante ett bättre val, och den har gratis entré.

Det som gör Guadalest speciellt är helheten: tunneln, klippan, magasinet och bergen — inte murarna i sig. Kombinerar du besöket med Fonts de l'Algar får du en av kustens bästa dagar, och hela upplägget står i Guadalest och Algarfallen på en dag. Fler alternativ finns bland de bästa dagsturerna.