De flesta går in i en spansk saluhall för att titta, tar ett foto på skinkorna och går ut igen. Det är att missa poängen. I flera av provinsens hallar finns stånd som serverar över disk — en tallrik, en öl, en pall — och det är ofta ortens bästa lunch till halva restaurangpriset.
Den här sidan handlar om att äta på marknaderna, inte om att handla råvaror på dem. Den handlar också om det andra som säljs över disk i provinsen: churrosstånden, fiskkiosken i hamnen, stånden på fiestorna och den sena sommarmarknaden vid stranden. Vill du ha den detaljerade genomgången av Alicantes stora saluhall finns den i Mercado Central och mathallarna.
Hallarna där du kan äta
Mercado Central, Alicante. Byggd 1921, omkring 5 500 kvadratmeter säljyta och 291 försäljningsställen enligt kommunen. Öppet vardagar 07.00–14.30 och lördagar samt dagar före helgdag 07.00–15.00. Ståndens egna barer och de omgivande gatorna serverar från förmiddagen, och det som gäller är salazones, oliver, ost, ett glas vin och något friterat.
Mercado Central, Elche. Ligger på Avenida del País Valenciano och har öppet måndag–torsdag 07.30–14.00, fredag 07.30–14.30 och 17.00–21.00, samt lördag 07.00–15.00. Fredagskvällen är ovanlig för en spansk saluhall och det bästa tillfället att gå dit om du inte vill upp tidigt.
Mercat Municipal, Dénia. På Carrer Magallanes, med fiskavdelningen i en egen mindre hall där fiskarskrået har eget stånd. Dénia är Unesco Creative City of Gastronomy sedan 2015, och hallen är en av de platser där det syns tydligast — särskilt när rödräkan finns.
Mindre hallar finns i de flesta orter av någon storlek, bland annat i Jávea, Villajoyosa och Torrevieja. Gemensamt för dem alla: de stänger vid tvåtiden och öppnar inte igen på eftermiddagen. Kommer du klockan fyra står du framför låsta grindar.
Rätt tid är halv tolv
Då är fisken slut men allt annat kvar, ståndens barer har öppnat, och varken morgonrushen eller lunchtrycket är på. Kommer du klockan åtta är hallen full av folk som handlar veckans mat och ingen har tid med dig.
Vad beställer man över disk?
Marknadsmaten är enkel och kall eller snabbgrillad. Det här återkommer:
- Salazones på hekto — mojama, torkad fiskrom, saltad tonfisk. Beställs i gram och kommer på ett papper med olivolja. Se coca och salazones.
- Oliver och inlagt — krossade gröna oliver med timjan, inlagda kapris, syltlök, ansjovis på pinne.
- Ost och kallskuret i skivor — säg hur mycket i gram, inte hur många skivor.
- Coca i bitar — platta bakverk, både med tonfisk och med grönsaker, sålda per bit.
- Grillad sepia och friterad småfisk — där det finns en hetta bakom disken.
- Ett glas vermut eller vin — 2–3 €, serverat i vanligt glas. Se vermut och aperitivo.
Räkna med 8–15 € per person för en rejäl marknadslunch med dryck. Det är billigare än en menú del día och betydligt billigare än en restaurang med bord.
Vad är skillnaden mot veckomarknaden?
Stor, och det är värt att hålla isär dem. Saluhallen är en permanent byggnad med fasta handlare, öppen sex dagar i veckan. Veckomarknaden — mercadillo — är ambulerande stånd som ställs upp på en gata eller parkering en bestämd veckodag och packas ihop vid tvåtiden.
På veckomarknaden köper du frukt, grönt, oliver, nötter, kryddor, ost och korv billigt, plus kläder och husgeråd. Du äter däremot sällan där — det är inte formatet. Undantaget är stånden med friterat, churros och stekt kyckling, som finns på de större marknaderna. Dag och ort listas i veckomarknaderna på Costa Blanca.
Ett par exempel på hur olika det kan se ut: Elche har kvartersmarknader varje vardag på olika ställen, med Altabix på onsdagar som den största med 86 stånd, och Los Arenales del Sol som håller kvällsmarknad tisdagar och fredagar 18.00–23.00 med hela 264 stånd. Santa Pola kör Viguetas måndag 07.00–13.30 och lördag 07.00–14.00. Guardamar har sin på onsdagar vid parkeringen La Redonda.
Gatumat: vad finns egentligen?
Spanien har ingen stark gatumatskultur i asiatisk mening, och det är värt att säga rakt ut. Det som finns är fyra saker.
Churrerían. Ett litet ställe som friterar churros och porras och serverar tjock choklad till. Öppnar tidigt, stänger vid middagstid, och är som fullast på söndagsförmiddagen. Se frukost på spanska.
Fiestastånden. Under Hogueras i Alicante i juni, Moros y Cristianos i inlandet och ortsfesterna på sommaren ställs det upp casetas och stånd med grillat, coca, sockermandel och friterat. Det är den enda gång på året då gatumat är norm snarare än undantag. Se Hogueras de Sant Joan och Moros y Cristianos.
Sommarmarknaderna vid stranden. Från ungefär 1 juli till 31 augusti öppnar kvällsmarknader i flera kustorter, i Santa Pola vid Plaza Castilla och Playa Lisa mellan 19.30 och 01.00. De är mest hantverk och smycken, men det finns dryck och något att äta.
Hamnkioskerna. Enkla luckor i fiskehamnarna som säljer friterad småfisk i strut. De är säsongsbetonade och håller inga tider man kan lita på — men träffar du en öppen är det den godaste tio euro du gör av med.
Ta med kontanter
Kort fungerar hos de flesta fasta handlarna i saluhallarna, men långt ifrån hos alla stånd på veckomarknaderna, och sällan hos fiestastånden. Ha 20–40 € i sedlar och lite växel. Läs kort, kontanter och bankomater — och notera att kontantgränsen i Spanien ligger på 1 000 €, vilket i praktiken aldrig blir ett problem på en marknad.
Fiskauktionerna — marknaden före marknaden
En sak till som är gratis och som få turister känner till: flera hamnar längs kusten släpper in publik på fiskauktionen. I Santa Pola pågår den måndag till fredag från klockan 16 till omkring 19. I Calpe hålls den i lonjan i fiskehamnen måndag till fredag från cirka klockan 17 och pågår ungefär två timmar, med en gångbro inne i byggnaden där besökare kan stå och titta. I El Campello kommer båtarna in mot kvällen och auktionen hålls när fångsten lossats.
Priset går nedåt tills någon trycker på knappen — alltså tvärtom mot en vanlig auktion — och hela partiet är sålt på sekunder. Efteråt går det att handla i skråets egen fiskaffär. Det är en betydligt mer minnesvärd eftermiddagsaktivitet än ett museum, och den kostar ingenting. Mer om vad du sedan gör med fisken finns i fisk och skaldjur på Costa Blanca.
Går det att äta lunch i saluhallen med barn?
Delvis. Ståndens barer har sällan bord och nästan aldrig barnstolar — man står upp. Det fungerar för en snabb tallrik men inte för en hel måltid med småbarn. Bättre upplägg: handla i hallen, gå ut på ett torg i närheten och ät där, eller ta ett bord på en av barerna i gatorna runt hallen. Fler tips i barnvänliga restauranger.
Med nedsatt rörlighet är gamla hallar en blandad upplevelse: golven är hala vid fiskavdelningen och gångarna smala vid lunchtid. Kom tidigt på morgonen i stället — se tillgänglighet på Costa Blanca.
Vilken marknad ska man välja om man bara hinner en?
Mercado Central i Alicante, om du är i södra halvan av provinsen. Den är störst, lättast att nå utan bil, har flest stånd som serverar, och ligger mitt i staden med gott om barer runt omkring. Torget utanför heter Plaza del 25 de Mayo efter bombningen av hallen 1938, vilket säger något om vilken plats byggnaden har i staden.
Är du i norr väljer du hallen i Dénia och lägger den på en förmiddag när du ändå är där — se äta i Jávea och Dénia. Vill du i stället ha ren råvarushopping är veckomarknaden i din närmaste ort bättre än båda, och den kostar mindre. Hela matbilden finns i Costa Blancas mat.
