Vall de Pop är dalgången som börjar uppe i bergen vid Castell de Castells och öppnar sig ner mot Benissa och kusten. Floden som formar den heter Xaló i sin övre del och Gorgos längre ner, och längs den ligger ett halvdussin byar som lever av vin, mandel och lördagsbesökare från badorterna.
Xaló är dalens medelpunkt och den enda by man behöver hitta till för att förstå resten. Här ligger kooperativets vinkällare, och här hålls den lördagsmarknad som drar folk från hela norra kusten. Kommunen hade 3 104 invånare 2025 på 34,59 kvadratkilometer, enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik, och ligger 76 kilometer från Alicante — men bara omkring en halvtimmes körning från Jávea.
Vad är egentligen Vall de Pop?
Det är både ett landskap och en administrativ enhet. Kommunförbundet Mancomunitat Vall de Pop består av nio kommuner: Alcalalí, Benigembla, Benissa, Castell de Castells, Llíber, Murla, Parcent, Senija och Xaló. Sju av dem är byar med under 1 500 invånare.
Geografin är enkel att läsa när du väl kör där. Bergskedjorna Serrella, Carrascal och Bèrnia stänger in dalen på tre sidor, och den enda breda utgången är åt sydost mot havet. Det är därför byarna ligger på rad i stället för utspridda, och det är också därför dalen har ett eget mikroklimat: några grader svalare än kusten på sommaren, men frostkänsligare på vintern.
Vinodlingen är dalens ryggrad. Muscatel dominerar, tillsammans med giró, garnatxa och monastrell, och en stor del av skörden går till kooperativet i Xaló. Runt vinrankorna ligger mandelträd, som blommar i februari och gör dalen till ett utflyktsmål två månader innan badsäsongen börjar. Mer om regionens viner finns i viner från Alicante.
Lördagsmarknaden i Xaló
Rastron hålls varje lördag klockan 09.00–14.00 vid Paraje del Azud längs Paseo de la Alameda, med över tvåhundra utställare. Det är inte en vanlig spansk veckomarknad med grönsaker och underkläder. Det här är en loppmarknad: gammalt husgeråd, möbler, verktyg, böcker, porslin och en betydande mängd saker som en gång köptes till ett hus i en urbanisation och sedan blev över.
Publiken är därefter. En stor del av både säljare och besökare är utlänningar, och engelska hörs minst lika ofta som spanska. Det gör marknaden lite mindre autentisk och betydligt lättare att handla på, beroende på vad du är ute efter. Skillnaden mot ortsmarknaderna beskrivs i rastros och loppmarknader, som också förklarar varför en rastro och en vanlig veckomarknad är två helt olika saker.
Parkeringen tar slut vid tio
Vägen genom Xaló är smal och marknaden ligger längs den. Kommer du efter tio på en lördag i högsäsong står bilarna längs landsvägen flera hundra meter åt båda hållen, och du går lika långt som du hade gjort om du parkerat i utkanten från början. Kom före halv tio, eller kom en annan dag och nöj dig med byn.
Vinkällaren och mistelan
Bodegas Xaló är kooperativet som öppnade 1962 och som i dag ligger vid CV-750 alldeles intill marknadsplatsen. De gör torra viner, men den produkt som gjort dalen känd är mistela — en söt dryck där jäsningen stoppas med sprit så att druvsockret blir kvar. Muscatelmistelan från Xaló är söt, tydligt druvig och serveras kall som avslutning på en måltid, inte som dessertvin i tumlare.
Kooperativet tar emot besök, men bokar dem i förväg via e-post. Räkna inte med att kunna gå in en lördag mitt i marknadsruschen och få en rundvandring. Butiken är däremot öppen, och det går utmärkt att köpa på flaska eller på dunk. Vill du göra en hel dag av vinet finns vinturer i Vinalopó som jämförelse — det är en helt annan vinvärld, torrare och sydligare.
Byarna, en och en
Ingen av dem tar mer än en timme att gå igenom. Poängen är att kombinera flera.
- Xaló (3 104 inv.) — dalens största, med kyrka, torgkvarter och marknaden. Den enda som har ett verkligt serviceutbud.
- Alcalalí (1 428 inv.) — försvarstorn från 1400-talet mitt i byn och ett anmärkningsvärt sortiment restauranger för storleken.
- Parcent (1 037 inv.) — ligger vid foten av Coll de Rates och är utgångspunkten för den mest kända cykelstigningen på Costa Blanca.
- Llíber (882 inv.) — den lugnaste, med brant bykärna och utsikt över hela dalen.
- Murla (574 inv.) — 5,81 kvadratkilometer, en av provinsens minsta kommuner till ytan.
- Benigembla (590 inv.) — sista byn innan vägen börjar klättra mot Castell de Castells.
Siffrorna kommer från Generalitat Valencianas kommunstatistik för 2025.
Vem bor egentligen i dalen?
I flera av byarna är svaret utlänningar. Enligt Generalitat Valencianas egen indikatorstatistik, som bygger på folk- och bostadsräkningen, var andelen utländska medborgare 2025 61 procent i Llíber, 57 procent i Alcalalí, 54 procent i Murla och 50 procent i Benigembla. I Xaló var den 40 procent.
Det gör dalen till ett av Spaniens mest utlandsdominerade landsbygdsområden, och det märks direkt. Anslagstavlan utanför butiken är på två språk, byns enda mäklare har en skylt på engelska, och medelåldern ligger över femtio i samtliga byar utom Xaló. Det är värt att veta i förväg, oavsett om det är argumentet för eller emot att bo här. Se var bor svenskarna på Costa Blanca? för hela bilden.
Vall de Pop i korthet
Nio kommuner i kommunförbundet, varav sju under 1 500 invånare. Xaló: 3 104 invånare (2025), 34,59 km², comarcan La Marina Alta, 76 km till Alicante enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik. Rastro varje lördag 09.00–14.00. Kooperativ vinkällare från 1962. Mandelblomning i februari. Coll de Rates utgår från Parcent.
När är det bäst att åka hit?
Februari och mars, om du får välja fritt. Då blommar mandelträden, luften är klar, och dalen ser ut som den gör på bilderna utan att det är trettio grader. Näst bäst är oktober, när skörden är inne och restaurangerna byter till höstmatsedel.
Juli och augusti är dalens svagaste period. Det är hett, byarna är dammiga mitt på dagen och den enda skuggan finns på torgen. Marknaden är samtidigt som mest överfull. Kommer du på sommaren, åk tidigt på morgonen och var tillbaka vid kusten till lunch.
Vintern är mild men inte varm — dalen ligger inåt land och nätterna blir kalla. Restaurangerna serverar då grytor och bönor i stället för sallad, och det är en av de bättre anledningarna att köra hit i januari. Se olleta och inlandets vintermat.
Praktiskt
Bil är i praktiken enda sättet. Bussförbindelserna mellan kustorterna och dalen finns men går sällan och passar inte en dagstur; se hyra bil på Costa Blanca. Vägen CV-750 går genom hela dalen och är bra, medan sidovägarna upp mot byarna är smala och kurviga.
Räkna med spanska öppettider. Byrestaurangerna serverar lunch från halv två och stänger sedan tills åtta på kvällen, och flera av dem har stängt måndag och tisdag helt utanför säsong. Läs öppettider och siesta. Skyltarna i dalen står på valencianska, vilket förklaras i valencianska — språket på skyltarna.
Kör upp först, handla sedan
Det bästa upplägget för en lördag är att köra hela vägen till Benigembla eller Castell de Castells på morgonen, medan ljuset är lågt och vägen är tom, och ta marknaden i Xaló på hemvägen. Gör du tvärtom står du i kö in till Xaló, blir klar vid tolv och orkar inte köra vidare uppåt.
Vem passar Vall de Pop inte för?
Den som vill ha havet inom gångavstånd, den som reser utan bil, och den som väntar sig sevärdheter med entré och öppettider. Dalen har inga museer att tala om, ingen strand och inget nattliv. Det som finns är landskap, vin, mandelträd och några mycket små byar.
Passar gör den däremot som har en dag över, gillar att köra i berg och tycker att en marknad kan vara ett resmål. Kombinera gärna med Tàrbena över Coll de Rates, eller med Moraira och Calpe på vägen tillbaka. Fler upplägg finns i de bästa dagsturerna och i Costa Blancas vackraste byar.
