De här två orterna ligger tjugo minuter från varandra och äter helt olika mat. Santa Pola är en fiskehamn där fångsten auktioneras ut på eftermiddagen och står på tallriken samma kväll. Elche är provinsens näst största stad, en inlandsstad med palmlund, ett Michelinstjärnigt kök och en egen risrätt som knappt finns någon annanstans.
Tillsammans är de den bästa matdagen i södra delen av provinsen: lunch i den ena, kvällen i den andra. Ingen av dem är byggd för turister, vilket är hela poängen — det märks både på priset och på vilka som sitter vid borden.
Santa Pola: fisken kommer från hamnen bredvid
Restaurangerna längs hamnen och kring Avenida Pérez Ojeda får sin fisk från lonjan några hundra meter bort. Det är inte marknadsföring — Santa Polas fiskauktion är en av Medelhavskustens största, och kvalitetsmärket Peix de Santa Pola är knutet till just den auktionen.
Auktionen är dessutom öppen för allmänheten. Måndag till fredag från klockan 16 och fram till stängning omkring 19 kan du gå in och se hur fisken säljs. Efteråt går det att handla i skråets egen fiskaffär, Peixatería de la Cofradía, på C/ Muelle 36 — öppet från 9.15 på förmiddagen och ett andra pass på eftermiddagen, stängt söndagar och måndagsförmiddagar. Det är en av få gånger du kan se prissättningen på maten innan du äter den.
Klassikern i staden är restaurangen Batiste vid stranden, som funnits i decennier och där risrätterna prissätts per person: arroz a banda och fideuà kring 20 € per person, arroz con bogavante med hummer kring 30 € och caldero kring 32 €. Det ger en användbar prisbild för hela orten — en risrätt för två med dryck landar sällan under 55–60 € totalt.
Beställ riset på förmiddagen
Ring eller gå förbi före klockan tolv och säg vilken risrätt ni vill ha och hur många ni är. Många kök i Santa Pola vill ha förbeställning på söndagar, och riset tar ändå 25–40 minuter från beställning. Hur du ringer står i boka bord.
Vad ska man äta i Santa Pola?
Riset först: caldero är den mest lokala rätten på hela södra kusten — fisk kokt i buljong med ñora, riset lagat i spadet, serverat med allioli i två omgångar. Arroz a banda är den enklare kusinen och den tryggare första beställningen.
Vid sidan av riset är det den grillade fisken som gäller: dorada, lubina, salmonete och sepia, prissatta per kilo. Ordet según mercado på menyn betyder dagspris — fråga efter vikt och kilopris innan fisken går in i köket. Hela genomgången finns i fisk och skaldjur på Costa Blanca.
Två praktiska saker om orten: sommaren är en helt annan stad än vintern, och flera hamnrestauranger drar ner öppettiderna kraftigt från november till mars. Åker du med båten till Tabarca härifrån är öns egen fiskrestaurangkultur ett kapitel för sig, med caldero som signaturrätt även där.
Elche: arròs amb costra och en stad som lever på sin egen mat
Elche är stadens vardagsmat, inte turistmat. Här hittar du få menyer på svenska och många lunchställen som är fulla klockan halv tre. Det gör orten till en av de bästa i provinsen för den som vill äta som folk gör.
Stadens rätt är arròs amb costra, ris bakat i lerfat i ugn under en skorpa av uppvispat ägg som stelnar över ytan. Det är en tung, matig rätt med korv, kyckling och kikärter — vintermat snarare än sommarmat, och nästan omöjlig att hitta utanför Elche och Vega Baja. Den tar tid, och den beställs för hela bordet.
Det andra att äta här är dadeln, i den lokala tapan delicias de Elche: en dadel med mandel inuti, insvept i bacon och stekt. Elches dadel fick regionalt kvalitetsmärke 2023, och staden ligger också mitt i DOP-området för granatäpplet Granada Mollar de Elche — i oktober och november säljs bådadera överallt. Mer i mandel, nísperos och frukten från dalarna.
Var i Elche letar man?
Tre lägen fungerar. Kvarteren kring Mercado Central på Avenida del País Valenciano har flest enkla lunchställen. Hallen har öppet måndag till torsdag 07.30–14.00, fredag 07.30–14.30 och dessutom 17.00–21.00, samt lördag 07.00–15.00. Fredagskvällen är ovanlig för en spansk saluhall och är den bästa tiden att gå dit om du inte är morgonmänniska. Runt Basílica de Santa María och Plaça de Baix ligger de trevligaste uteserveringarna, med palmlunden bakom knuten. Och längs Corredora, stadens handelsgata, ligger de klassiska kaféerna och konditorierna.
Vill du äta dyrt och bra har Elche La Finca, en av provinsens tretton Michelinstjärnrestauranger 2026. Den ligger utanför stadskärnan och kräver bokning i god tid. Alla stjärnkrogar i provinsen listas i stjärnkrogarna på Costa Blanca.
En matdag i de två städerna
- 11.00 Mercado Central i Elche, kaffe och något över disk.
- 14.00 Lunch i Elche: arròs amb costra, beställt i förväg.
- 16.30 Kör till Santa Pola, se fiskauktionen i lonjan.
- 18.00 Promenad i hamnen, en öl och pescaíto frito.
- 21.00 Middag på hamnrestaurang: grillad fisk efter vikt.
Avståndet är omkring 20 minuter med bil. Utan bil går det bussar mellan orterna — se bussar på Costa Blanca.
Vad kostar det jämfört med kusten i norr?
Mindre. Elche är en arbetande stad utan turistpremie, och en menú del día med tre rätter, bröd och dryck ligger här typiskt kring 12–15 € på vardagar — mot rikssnittet på 14,20 € enligt en branschmätning från november 2025. I Santa Pola betalar du mer för fisken, men fortfarande mindre än i Jávea och Dénia, där samma sorts hamnrestaurang ligger ett steg högre.
Det som kostar är riset och den vildfångade fisken, i båda orterna. Det som är billigt är lunchen, tapasen och allt som är friterat. Läs prisnivån på Costa Blanca för hela bilden.
Vem passar de här två orterna sämre för?
Den som vill ha promenadavstånd mellan tio restauranger och en meny på svenska. Elche är utspritt, och de bra ställena ligger inte samlade — du får gå eller ta bilen mellan dem. Santa Pola är kompakt men smalt: hamnen och riset, och inte mycket däremellan. Är ni ett sällskap där någon inte äter fisk kan Santa Pola bli tunt på alternativ.
Den som reser med små barn har det lättare i Elche, där lunchrestaurangerna är vana vid familjer och portionerna är enkla. Se barnvänliga restauranger. Och den som är ute efter uteliv efter maten ska veta att båda orterna är tysta efter midnatt på vardagar — för det får du åka till Alicante.
Klarar man sig utan bil?
Till Elche ja, till Santa Pola sämre. Elche har pendeltåg från Alicante med Cercanías linje C-1 — restiden ligger på 30–43 minuter och det går ungefär nitton avgångar på en vardag. Stationen Elche-Parc ligger nära centrum.
Santa Pola saknar tåg och nås med buss, vilket fungerar men binder dig till tidtabellen — och fiskauktionen slutar sent på eftermiddagen. Har du hyrbil är det den enklaste kombinationen; se hyra bil på Costa Blanca och parkering, eftersom hamnområdet i Santa Pola blir fullt på sommarkvällar.
När är det bäst att åka hit och äta?
Oktober till maj för Elche, och gärna vinterhalvåret för arròs amb costra — det är en ugnsrätt som passar bättre i november än i juli. För Santa Pola är våren och hösten bäst: fisken är billigare, hamnen är lugnare, och restaurangerna har fortfarande fullt öppet.
Undvik högsommaren om du är ute efter maten snarare än stranden. I juli och augusti fylls Santa Pola av spanska semesterfirare från Madrid och Albacete, och väntetiden på en hamnrestaurang en lördagskväll kan bli lång utan bokning. Den södra kustens övriga orter tas upp i äta i Guardamar och Orihuela Costa och äta i Torrevieja.
