Monóvar och Pinoso ligger i övre Vinalopó, där landskapet blir torrare, högre och mer öppet än nere vid Alicante. Det är hemtrakten för fondillón — det övermogna monastrellvin som en gång dracks vid europeiska hov och som i dag görs av en handfull producenter i världen.
Monóvar hade 13 116 invånare 2025 på 152,36 kvadratkilometer och Pinoso 8 523 på 126,48, båda i comarcan El Vinalopó Mitjà, 34 respektive 56 kilometer från Alicante, enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik. Det är stora kommuner med få invånare — vidsträckta odlingsmarker och en och annan by mitt i.
Vad är fondillón, och varför är det så ovanligt?
Ett torrt till halvtorrt rödvin som får sin sötma från druvan själv, inte från tillsatt socker eller sprit. Reglerna i ursprungsbeteckningens eget regelverk är hårda: bara monastrell som fått övermogna på stocken, bara inhemsk vildjäst, minst 16 procents naturlig alkohol utan spritning, minst tio år på registrerade ekfat, socker under 45 gram per liter, lagring enligt solerasystemet och försäljning enbart på glasflaska.
Det är en osannolik kombination. Sexton procent alkohol enbart av jäsning kräver druvor med extrem sockerhalt, och att låta klasarna hänga kvar tills de nästan blivit russin innebär att man offrar större delen av skörden. Lägg till tio års lagring innan flaskan får säljas, och det säger sig självt varför antalet producenter är litet.
Smaken är oxidativ — nötig, torkad frukt, apelsinskal — och den ligger närmare en gammal tawny eller en oloroso än ett vanligt rödvin. Servera svalt, i litet glas, till torrost eller till mandelbakelser. Mer om regionens övriga viner i viner från Alicante.
Köp på plats, inte på flygplatsen
Fondillón är dyrt av goda skäl, och urvalet vid kusten är dåligt. Vill du ha en flaska ska du köpa den i en vinkällare i Monóvar eller Pinoso, där du dessutom kan smaka innan. Fråga efter årgången och efter hur länge just den buteljen legat — inom ramen för regelverket finns stora skillnader mellan tio och trettio år.
Saltberget i Pinoso
Utanför Pinoso reser sig Cabezo de la Sal, en kulle som till stor del består av bergsalt. Geologiskt är den en diapir från trias: ett saltlager som under årmiljoner pressats uppåt genom överliggande berg eftersom salt är lättare och rör sig som en mycket trög vätska.
Den intressanta kopplingen är vad som händer med saltet. Sedan den 6 april 1973 pumpas saltlake från berget genom en 53,8 kilometer lång ledning ner till saltsjön i Torrevieja, enligt Pinosos kommun. Det innebär att den rosa lagunen vid kusten, som varje år fotograferas av tusentals turister, delvis matas av ett berg i inlandet fem mil bort.
Det är en av de mest oväntade sammankopplingarna på Costa Blanca, och den förklarar varför saltproduktionen i Torrevieja fungerar också när avdunstningen inte räcker till. Se Torreviejas rosa saltsjö och Torrevieja.
Berget syns vitt på långt håll och går att besöka. Det är ett öppet, skugglöst landskap med sparsam vegetation — ta vatten och gå tidigt eller sent.
Azorín i Monóvar
Monóvar har en av provinsens mer sevärda författarbostäder. Familjen Martínez Ruiz bodde här från 1876, och sonen José — som skrev under namnet Azorín och blev en av 98-generationens centrala gestalter — växte upp i huset. Det är i dag museum.
Det som gör besöket ovanligt är biblioteket: omkring 14 000 band, varav en del från 1500-talet, tillsammans med författarens korrespondens och personliga föremål. Det är alltså inte ett rekonstruerat rum utan en bevarad samling.
Kontrollera öppettiderna innan du åker. Museet har begränsade tider och stänger mitt på dagen som allt annat här inne, se öppettider och siesta.
Monóvar och Pinoso i korthet
Monóvar: 13 116 invånare (2025), 152,36 km², 34 km till Alicante, 11,4 procent utländska medborgare. Pinoso: 8 523 invånare, 126,48 km², 56 km, 21,3 procent. Båda i comarcan El Vinalopó Mitjà, enligt Generalitat Valencianas kommun- och indikatorstatistik. Fondillón: enbart monastrell, övermogen på stocken, minst 16 procent naturlig alkohol utan spritning, minst tio år på ekfat. Cabezo de la Sal: triassisk saltdiapir, saltledning på 53,8 km till Torrevieja sedan 6 april 1973. Casa Museo Azorín: bibliotek om 14 000 band.
Vad äter man här?
Inlandsmat, och den skiljer sig så mycket från kustens att det är värt att planera lunchen. Den lokala signaturrätten är gachamiga, en enkel rätt på mjöl, olivolja och vitlök som steks i panna till en fast kaka och äts med korv eller vindruvor bredvid — en fattigmansrätt som blivit ortens stolthet.
Vid sidan av den finns risrätter med kanin och sniglar i stället för fisk, grytor på bönor och fläsk, och charkuterier från gårdarna runtomkring. På hösten kommer druvmust och sylt av övermogna druvor. Se olleta och inlandets vintermat och Costa Blancas mat — en introduktion.
Restaurangerna är få och riktar sig till grannar. Boka bord på helger, och räkna med att köket stänger tidigt på kvällen utanför säsong — här äter man lunch, inte middag. Ring på förmiddagen samma dag, så vet du att du har ett bord.
Är det värt en dagstur från kusten?
Ja, om du är intresserad av vin eller vill se en helt annan sida av provinsen. Från Alicante är Monóvar en dryg halvtimme och Pinoso ytterligare en bit, och landskapet mellan dem — vinfält, mandelträd och kalkstensryggar — är i sig anledningen att köra.
Nej, om du väntar dig sevärdheter i turistisk mening. Det finns inga palmlundar, inga borgar med kassa och kö, och ingen strand. Det här är jordbruks- och industribygd, och besöket bygger på att du bokar in ett par vinkällarbesök i förväg.
Det bästa upplägget är en dalslinga med Novelda och Aspe och Monforte del Cid på vägen ut och Villena eller Elda och Petrer på vägen hem. Se vinvägen i Vinalopó, som listar vilka källare som tar emot besök och hur de bokas.
Provsmakning och bilkörning går inte ihop
Promillegränsen i Spanien är 0,5 — alltså högre än Sveriges 0,2, men fortfarande långt under vad ett par glas på en vinkällare ger. Fondillón ligger dessutom kring sexton procent alkohol. Utse en förare, boka en tur med transport, eller nöj dig med att spotta och köpa på flaska. Se köra bil i Spanien.
Säsong och praktiskt
Skörden i september och oktober är den mest levande tiden, och det är också då fondillóndruvorna hänger kvar övermogna på stockarna medan resten redan plockats. Våren är vacker med mandelblom i februari och grönska i april. Sommaren är het och torr — det här ligger inåt land och saknar sjöbris — och vintern är kall om nätterna.
Bil krävs. Vägarna är breda och lättkörda, men avstånden mellan orterna är längre än kartan får dem att verka, eftersom kommunerna är stora och bebyggelsen gles. Se hyra bil på Costa Blanca.
Pinoso sticker ut demografiskt bland inlandsorterna: drygt en femtedel av invånarna var utländska medborgare 2025, betydligt mer än i Monóvar. Det beror på att brittiska och nordeuropeiska köpare hittade hit tidigt när landsbygdshus var billiga. Se var bor svenskarna på Costa Blanca? och agroturismo och lantligt boende.
Vem passar trakten inte för? Den som reser utan bil, den som vill kunna bada samma dag och den som inte dricker vin. Utan vinintresset krymper besöket till ett museum, ett saltberg och två småstäder — trevligt men tunt. Med det är det en av de mest särpräglade dagarna du kan göra på Costa Blanca, och en av få där du kommer hem med något som inte går att köpa någon annanstans. Se inlandet för fler mål i samma riktning.
