Aspe och Monforte del Cid

Om du någon gång ätit tolv druvor till nyårsklockorna i Spanien har de med stor sannolikhet vuxit här. Aspe och Monforte del Cid ligger i Vinalopódalen, knappt en halvtimmes körning från Alicante, och de är två av kärnkommunerna i den ursprungsbeteckning som gäller bordsdruva odlad i papperspåse.

Aspe hade 22 397 invånare 2025 på 70,90 kvadratkilometer och Monforte del Cid 9 283 på 79,49, båda i comarcan El Vinalopó Mitjà och 24 respektive 21 kilometer från Alicante, enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik. Det är alltså två ordinära spanska småstäder — och just därför blir kontrasten mot kusten intressant.

Varför odlas druvorna i påse?

För att skydda klasen. Från juni och juli väljs de bästa klasarna ut och kläs var och en i en papperspåse som knyts åt vid stjälken och lämnas öppen i botten. Påsen sitter kvar minst sextio dagar, ända fram till skörd.

Resultatet är en druva med tunt, rent skal, utan solbränna och utan sprutrester på ytan, och med en mognad som drar ut sent på året. Metoden är arbetsintensiv — varje klase hanteras för hand två gånger — och det är förklaringen till att den överlevt bara här. Ursprungsbeteckningen uva de mesa embolsada del Vinalopó är skyddad sedan 1988 och omfattar över 2 000 hektar i Aspe, Monforte del Cid, Novelda, Agost, La Romana och de båda Hondón-kommunerna.

Sorten som gör druvan berömd heter Aledo. Den mognar sent, står kvar på stocken in i december och står för omkring hälften av produktionen — och det är den som ligger på faten vid tolvslaget på nyårsafton i hela Spanien. Om själva traditionen med de tolv druvorna, se jul och nyår på Costa Blanca.

Castillo del Río i Aspe

Fyra kilometer öster om Aspe, på en kulle vid Vinalopós vänstra strand, ligger resterna av en almoravidisk befästning från 1100-talets första tredjedel. Den var den ursprungliga bosättningen — Aspe el Viejo — innan staden flyttade ner till dalbottnen.

Anläggningen är ovanlig genom att den saknar kärntorn. I stället har ringmuren tolv torn jämnt fördelade, vilket är en annan försvarslogik än den kristna borgen med sitt torre del homenaje. Den är till stora delar raserad, men murpartier och tornbaser står kvar, och platsen är förklarad Bien de Interés Cultural sedan 2001.

Det är en ruin, inte en museiborg. Ingen entré, ingen kassa, ingen guide. Räkna med en grusväg sista biten och ta med vatten. Vill du ha borgar med öppettider och våningsplan finns Castillo de la Atalaya i Villena och borgarna i Sax och Biar längre upp i samma dal.

Monforte del Cid — golf i druvfälten

Monforte har något ingen av grannkommunerna har: två golfbanor inom samma kommungräns, Alenda Golf och Font del Llop. Båda ligger i det torra, kuperade landskapet mellan motorvägen och druvfälten, och båda har bostäder runt sig.

Det förklarar en tydlig skillnad i statistiken. Enligt Generalitat Valencianas indikatorstatistik var 12,1 procent av Monfortes invånare utländska medborgare 2025, mot 8,8 procent i Aspe — den lägsta andelen bland alla orter i det här avsnittet. Golfanläggningarna har helt enkelt skapat en liten internationell befolkning i en annars helspansk kommun. Om banorna, se Costa Blancas bästa golfbanor, greenfee, bokning och golfpaket, där taxorna och skillnaden mellan hög- och lågsäsong gås igenom.

I kommunen ligger också byhålan Orito med sitt kloster, känt för att San Pascual Bailón levde där på 1500-talet. Det är en vallfärdsplats snarare än en sevärdhet, och den är värd ett kort stopp om du ändå kör förbi.

Vad finns i själva Aspe?

Aspe är den större av de två och har ett riktigt stadscentrum: ett brett torg framför kyrkan Nuestra Señora del Socorro, gågator med butiker som vänder sig till invånare, och ett kommunalt museum om traktens arkeologi och lokalhistoria. Det tar en dryg timme att gå igenom, och det är gjort för grannar snarare än för besökare.

Runt staden finns spår av ett gammalt vattensystem — akvedukter, kvarnar och tvättplatser i sten — som hänger ihop med floden Vinalopó. De är utspridda och sällan skyltade, men de är gratis och de förklarar varför just den här platsen befolkades. Fråga på turistkontoret efter en karta innan du letar på egen hand.

Ätandet är en av ortens bättre sidor. Här serveras dagens rätt till priser som inte finns vid kusten, och risrätterna görs på inlandsvis med kött i stället för fisk. Se äta billigt och bra och arròs amb costra, som är just den här delen av provinsens rätt.

Är det värt en dagstur?

Bara som del av något större. Var för sig har varken Aspe eller Monforte tillräckligt för en dag — det är en ruin, ett par kyrkor, ett litet museum och en hel del jordbruksmark. Tillsammans med Novelda och Agost blir det däremot en sammanhängande och ganska ovanlig dag: lera, marmor, kryddor och druvor i samma dalgång.

Den som är intresserad av mat och dryck bör lägga till Monóvar och Pinoso längre upp och göra det till en vinrunda. Se vinvägen i Vinalopó, som binder ihop hela dalgången från kusten upp till Villena.

Praktiskt och säsong

Bil krävs. A-31 från Alicante går rakt förbi båda kommunerna, och avfarterna är tydliga; se hyra bil på Costa Blanca. Från Alicantes flygplats tar det inte lång stund — det här är faktiskt närmare flygplatsen än de flesta badorter, vilket få resenärer tänker på.

Säsongen är tydlig. September till december är den intressanta perioden: påsarna hänger, skörden pågår, och restaurangerna har druva och must på menyerna. Sommaren är het och landskapet dammigt; vintern efter skörd är kal. Läs bästa tiden att åka till Costa Blanca.

En sak att tänka på med boende: det finns knappt något. Aspe har enstaka pensionat och Monforte har golfanläggningarnas lägenheter, men i övrigt är det här inte en övernattningsort. Bo vid kusten eller i Alicante och kör hit på dagen — avståndet gör det fullt möjligt. Se boende i Alicante.

Vem passar det inte för? Den som vill ha stränder, gamla stadskärnor eller sevärdheter med öppettider. Det här är jordbruks- och industrilandskap där det intressanta är hur maten blir till. Se inlandet för alternativ i samma riktning.