Orihuela

Orihuela är den enda platsen i den här delen av provinsen som ser ut som en gammal spansk stad ska se ut: katedral, biskopspalats, klosterkomplex, barockfasader i gult och ockra, och ett berg som reser sig brant bakom takåsarna. Staden ligger i Seguraflodens dalgång, drygt fem mil från Alicante, och den har varit stiftsstad och universitetsstad sedan långt före turismen.

Kommunen är stor och delad. Med 84 560 invånare (2025) på 365 kvadratkilometer, enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik, rymmer den både den historiska staden inne i landet och ett dussin bostadsområden nere vid havet. De två delarna har nästan ingenting gemensamt utom kommunhuset.

Är Orihuela samma sak som Orihuela Costa?

Nej, och det är den vanligaste förväxlingen på södra Costa Blanca. Orihuela Costa är kommunens kustremsa med La Zenia, Cabo Roig, Playa Flamenca och de andra urbanisationerna. Orihuela stad ligger knappt två mil fågelvägen inåt land, en bra bit längre på väg, och där finns inget hav.

Bokar du boende med "Orihuela" i adressen ska du alltså kontrollera kartpunkten. Många som tror att de bokat en strandsemester upptäcker sent att de hamnat i en helt annan stad. Läs Orihuela Costa för kusten, och fortsätt här för staden.

Vad du ser i staden

Den historiska kärnan ligger klämd mellan floden och bergssidan, vilket har gett den en avlång form och gator som stiger brant åt ena hållet. Den skyddades som historiskt-konstnärligt område redan 1969, bland de första i Spanien.

Katedralen El Salvador är liten som katedraler räknat men ovanligt rikt utsmyckad, med tre portaler i olika stilar och en korsgång som flyttats hit från ett annat kloster. Katedralmuseet rymmer verk av bland andra Velázquez, José de Ribera och Valdés Leal — en samling som inte alls hör hemma i en stad av den här storleken, och som är stiftets förklaring. Se Orihuelas katedral.

Colegio de Santo Domingo är stadens största byggnad: ett dominikankloster från 1500-talet som blev universitet och i dag är skola. Anläggningen kallas ibland Levantens Escorial, och den är enorm — två stora gårdar, refektorium med kaklade väggar och en kyrka i barock. Delar av den går att besöka.

Museo de la Muralla ligger under universitetscampus och är den märkligaste av stadens museer: en utgrävning i källarplan där du går bland islamiska bostäder, arabiska bad och rester av ett gotiskt palats, allt under ett modernt tak.

Semana Santa — och den enda djävulen i spansk påskvecka

Påskveckan är den tid då Orihuela visar sig som mest. Processionerna går genom de trånga gatorna varje kväll under en dryg vecka, med skulpturgrupper burna på axlar, och flera av figurerna är signerade av Francisco Salzillo, den murcianske barockbildhuggaren.

Det som gör Orihuelas påsk unik är två figurer som inte finns någon annanstans. La Diablesa — korsets triumf, skulpterad av Nicolás de Bussy — är en bevingad djävulsgestalt, och den är enligt stadens eget turistkontor den enda demonfiguren som bärs i en spansk påskprocession. Den andra är el Caballero Cubierto, den beslöjade riddaren som går i tåget med huvudet täckt.

Statusen är formellt fastställd: genom resolution den 20 september 2010, publicerad i Boletín Oficial del Estado den 30 september, fick Orihuelas Semana Santa titeln fest av internationellt turistintresse. Bilderna förvaras och visas i stadens påskmuseum under resten av året, vilket gör att du kan se dem även om du inte reser i april. Se Semana Santa på Costa Blanca och påsk på Costa Blanca för planering.

Miguel Hernández

Poeten Miguel Hernández föddes här 1910, växte upp som getvallare i utkanten av staden och dog i fängelse 1942 efter inbördeskriget. Han är en av 1900-talets mest lästa spanska poeter, och i Orihuela finns hans barndomshem bevarat i kvarteren bakom dominikanklostret, tillsammans med skolan han gick i.

För en svensk besökare säger namnet oftast ingenting. Det gör besöket ändå begripligt: huset är litet, enkelt och konkret, och det säger mer om hur folk levde i en spansk provinsstad på 1920-talet än något museum gör.

Palmerna och berget

Orihuela har en egen palmlund, betydligt mindre känd än den i Elche men av samma slag och samma ursprung: dadelpalmer planterade som ram runt bevattnade odlingar. Se Palmeral de Elche för hur systemet fungerar och varför lundarna ser ut som de gör.

Bakom staden reser sig Sierra de Orihuela, ett kalt och taggigt bergsmassiv som ger stadskärnan dess dramatiska bakgrund. Uppe på sluttningen ligger ruinerna av den gamla borgen och ett seminarium. Vandringen upp är kort men brant och helt utan skugga — gör den tidigt, och inte alls under en värmebölja.

När ska man åka till Orihuela?

Från oktober till maj. Staden ligger inne i landet utan havsbris, och i juli och augusti står värmen still mellan husen på ett sätt som gör att en promenadstad blir svår att promenera i. Kommer du på sommaren ändå: var ute mellan åtta och elva på förmiddagen, håll siesta som lokalbefolkningen och gå ut igen efter sex.

Vintern är däremot nära på idealisk. Femton till tjugo grader, tomma gator, öppna kyrkor och en prisnivå som ligger under kustens. Det är också då inlandets mat är i säsong — grytor, bönor och risrätter av ett helt annat slag än kustens fisk. Läs olleta och inlandets vintermat.

Så tar du dig hit

Orihuela ligger på pendeltågslinjen mellan Alicante och Murcia, vilket gör staden till ett av få inlandsmål du kan nå utan bil. Restiden Alicante–Murcia med Cercanías C-1 ligger på ungefär en och en halv timme, och Orihuela är en av stationerna längs vägen. Se tåg från Alicante.

Med bil är staden lika enkel att nå från kusten som från Murcia, som ligger nära nog att de två kan kombineras på en dag om man startar tidigt. Parkera utanför den gamla kärnan; gatorna därinne är smala, enkelriktade och delvis gågator.

Vem passar Orihuela inte för?

Den som vill bada, den som reser för nöjeslivet och den som har svårt med backar och kullersten. Här finns inget hav, ingen strandpromenad och ett centrum som lutar.

Men den som tycker att en kust behöver en motvikt hittar den här. Orihuela är inte en söt by som gjorts i ordning för besökare — det är en riktig stad med en överdådig historisk kärna som råkar ligga en halvtimme från stranden. Se inlandet för fler av samma slag. Planera dagen efter spanska öppettider: kyrkorna och museerna stänger mitt på dagen och öppnar igen sent på eftermiddagen.