Torreviejas rosa saltsjö

Den rosa sjön ligger strax innanför Torrevieja, femton minuters promenad från de sista husen. Det kostar ingenting att titta på den, den är tillgänglig dygnet runt från vägarna som går runt kanten, och färgen är starkast under sommaren och den torra sensommaren när avdunstningen drivit upp salthalten som högst.

Två saker är värda att veta innan du åker: du får inte bada i den, och färgen växlar. Vissa dagar är vattnet klart rosa, andra dagar mer grumligt beige eller nästan vitt av salt. Det är inte en effekt som kan bokas. Åk med inställningen att du ska se ett industrilandskap som råkar vara vackert, inte en attraktion med garanti.

Varför är sjön rosa?

Färgen kommer från livet i vattnet, inte från mineralerna. I lagunen ligger salthalten så högt att nästan ingenting överlever där, och det som klarar sig är ett par extremt specialiserade organismer: saltälskande arkéer och mikroalgen Dunaliella salina, en encellig alg som skyddar sig mot solen genom att fylla sig med betakaroten — samma röda pigment som finns i morötter. Till det kommer saltkräftan Artemia salina, som äter algerna och själv blir rosa av dem.

Det är också därför flamingorna får sin färg. De filtrerar saltkräftor och alger ur grunt vatten, och pigmentet vandrar vidare till fjädrarna. En flamingo som äter annat blir blek. Hela kedjan syns alltså i samma sjö: pigmentet i algen, i kräftdjuret, i fågeln.

Styrkan i färgen följer salthalten, och salthalten följer vädret. Efter en regnperiod späds vattnet ut och färgen bleknar. Efter veckor av värme och avdunstning kommer den tillbaka. Det är därför juli till september ger den mest tillförlitliga rosa tonen, medan mars och april efter en blöt vinter kan ge något som mest liknar smutsigt mjölkvatten.

Får man bada i den rosa lagunen?

Nej. Bad och lerbad är förbjudet, och förbudet har hållits fast av naturparkens styrelse med två motiveringar. Den ena är miljön — det här är skyddat område med känsligt fågelliv. Den andra är säkerhet: lagunen är ett saltverk i drift, och saltet skördas med maskiner som arbetar nedsänkta i vattnet där du inte ser dem.

Det är den delen som brukar överraska svenska besökare. Bilderna på sociala medier med människor täckta av rosa lera är i regel tagna innan förbudet skärptes eller helt enkelt i strid mot det. Att bli ertappad är inte huvudrisken. Att befinna sig i vatten där tunga maskiner rör sig är det.

Vad är det för plats, egentligen?

Sjön är inte ensam. Den ingår i en naturpark som omfattar två laguner — Torreviejalagunen i söder och den mindre La Mata-lagunen i norr — åtskilda av en låg höjdrygg som kallas El Chaparral. Parken sträcker sig in över fyra kommuners mark: Torrevieja, La Mata-sidan, Los Montesinos och Rojales. Lagunerna är förbundna med varandra och med havet genom grävda kanaler, acequiones, och det är den förbindelsen som gör saltproduktionen möjlig.

Systemet fungerar så här: havsvatten leds in i La Mata-lagunen, som fungerar som förkoncentrator. När vattnet blivit tillräckligt salt förs det vidare till Torreviejalagunen, där den sista avdunstningen sker och saltet skördas. De två lagunerna har alltså olika roller, olika salthalt och olika färg. Det är den södra, den saltaste, som blir rosa.

Saltet är stadens ursprung. Torrevieja växte fram kring saltet och sjöfarten som förde ut det, inte kring turismen, och saltbergen vid hamnen är fortfarande stadens tydligaste landmärke. Vill du förstå varför en stad med den här historien låter som den gör, är körsångstraditionen och habanerasfestivalen den andra halvan av samma berättelse — sjömanssånger som kom tillbaka med fartygen från Kuba.

När är det bäst att åka dit?

Klockslaget spelar större roll än månaden. Mitt på dagen står solen rakt uppifrån och färgen blir platt och överexponerad. Sen eftermiddag och den sista timmen före solnedgång ger både djupare rosa och långa skuggor över saltskorpan. Tidig morgon fungerar också, med stillare vatten och ofta spegelblank yta.

Sommarbesöket har en praktisk hake som inte har med färgen att göra: det finns ingen skugga alls längs strandkanterna, ingen kiosk och ingen vattenkran. Läs om värmen på Costa Blanca innan du planerar en promenad runt lagunen mitt i juli. Går du dit i augusti, gå tidigt eller sent.

Fåglarna — och varför flamingorna ibland saknas

Lagunerna är en del av ett triangelformat våtmarkssystem i södra Alicante tillsammans med El Hondo och saltdammarna i Santa Pola. Fåglarna rör sig fritt mellan de tre efter var vattennivån och födan är bäst just den veckan. Ser du inga flamingor i Torrevieja finns de sannolikt i någon av de andra två, och båda ligger inom en halvtimmes bilresa.

Utöver flamingorna finns här skärfläckor, styltlöpare, tärnor och stora flockar vadare under flyttperioderna. Ta med kikare. Fåglarna står långt ut, och med blotta ögat blir de streck.

Hur tar man sig dit och var parkerar man?

Enklast med bil. Vägarna som går runt lagunerna har grusade fickor där man kan ställa bilen, och de mest använda utsiktspunkterna längs den södra lagunens kant är i praktiken just sådana fickor — inte anlagda parkeringar. Kör försiktigt: bilar stannar plötsligt, och folk går ut i vägbanan för att fotografera.

Utan bil är det fullt möjligt att gå eller cykla dit från Torreviejas centrala delar. Det är platt hela vägen. Räkna med en halvtimmes promenad från stadskärnan till den närmaste kanten av lagunen, och betydligt mer om du vill runt. Har du inte hyrbil kan du läsa mer om bilhyra på Costa Blanca och om bussarna längs kusten.

Vem passar platsen inte för?

Den som vill ha en sevärdhet med entré, skyltar och kafé blir besviken. Här finns ingen anläggning som tar emot dig, ingen guide och ingen given rundslinga. Terrängen närmast vattnet är ojämn, saltig och delvis lerig, vilket gör den svår med barnvagn eller rullstol — se tillgänglighet på Costa Blanca för vad som fungerar bättre.

Har du bara en dag i södra Costa Blanca och vill ha mest innehåll per timme, är palmlunden i Elche eller en tur ut till Tabarca troligen ett rikare besök. Den rosa sjön är en halvtimme, inte en dag — men den halvtimmen är svår att glömma.

Vill du se saltvåtmarkerna i ett sammanhang är de tre — Torrevieja, El Hondo och Santa Pola — bäst att ta som en enda dagstur inåt söder. Vi har samlat fler upplägg under dagsturer på Costa Blanca, och för den som ska välja bostadsort snarare än utflykt finns vår genomgång av orterna.