Alcoy — Alcoi på valencianska — är den stora staden i bergen norr om Alicante, med drygt 61 000 invånare på drygt femhundra meters höjd. Det är ingen vitkalkad bergsby. Alcoy är en industristad, byggd på textil och papper, och den ser precis så ut.
Det som gör den värd en dag är kombinationen: djupa raviner tvärs genom stadskärnan som överbryggas av spektakulära broar, en rad modernistiska byggnader från industriborgerskapets glansdagar, Spaniens mest kända Moros y Cristianos-fest i april, och naturparken Font Roja på berget ovanför. Det är den mest urbana utflykten i Costa Blancas inland.
Broarna
Alcoy ligger där två flodraviner möts, och staden har helt enkelt fått byggas över dem. Resultatet är en stadsbild som inte finns någon annanstans i regionen: viadukter i flera våningar, hus som klättrar uppför ravinsidorna, och gator som slutar tvärt i en avgrund.
Den mest kända är Pont de Sant Jordi, byggd 1925–1931 i art déco. Den är 42 meter hög över Riquerravinen och 156 meter lång, byggd i armerad betong — en ny teknik då — och den band ihop centrum med den planerade stadsdelen l'Horta Major. Det är den bro alla fotograferar, och den ser bäst ut nerifrån ravinen, inte uppifrån.
Äldst är Puente de María Cristina från 1828–1838, som reser sig 27 meter över samma flod. Går du ner i ravinerna i stället för att gå på broarna får du dessutom stadens bästa vandring — flera av de gamla fabrikslägena ligger nere vid vattnet.
Modernismen
När textilindustrin gick som bäst kring sekelskiftet 1900 byggde Alcoys fabrikörer som om staden vore Barcelona. Kvar finns över ett dussin modernistiska byggnader i centrum — Círculo Industrial, Casa del Pavo och raden av fasader längs Sant Nicolau — och sedan 2010 ingår Alcoy i den europeiska modernismrutten.
Det är inte Gaudí. Det är småstadsmodernism, med järnsmide, kaklade fasader och blomstermotiv i gjutjärn, och den ligger insprängd bland vanliga bostadshus i en helt vanlig arbetande stad. Just kontrasten är poängen: du går på en trottoar med bilar och busshållplatser och tittar plötsligt på ett sekelskiftespalats.
Turistbyrån delar ut en karta över modernistrundan. Räkna med två timmar i lugn takt, och gör den på förmiddagen — på eftermiddagen är butikerna stängda och gatorna tomma. Läs om öppettider och siesta innan du planerar dagen.
När är Moros y Cristianos i Alcoy?
Alcoys fest hålls traditionellt 22, 23 och 24 april till Sant Jordis ära — men datumen flyttas. I över ett decennium har staden lagt festen mot en helg, och den flyttas alltid när den krockar med påskveckan. År 2026 hölls den 25–27 april. För 2030 är den redan framflyttad till 4–6 maj.
Kontrollera alltså alltid årets datum innan du bokar. Det är den vanligaste tabben besökare gör, och det är en dyr sådan — boendet i Alcoy och hela omgivningen är slutsålt festveckan.
Festen har varit Interés Turístico Internacional sedan 1980 och kulturminnesförklarad sedan 2019. Fjorton moriska och fjorton kristna filaes deltar, med omkring 5 000 direkta deltagare i en stad på 61 000. Det är den fest som alla andra Moros y Cristianos på Costa Blanca mäter sig mot — mer om traditionen i Moros y Cristianos.
Så ser de tre dagarna ut
- Dag 1 — Entrades. Först väckningen, diana, redan kvart i sex på morgonen. Sedan Entrada Cristiana vid halv elva och Entrada Mora vid fem på eftermiddagen: två enorma paradtåg med hästar, vagnar, orkestrar och kostymer som filaerna sytt under ett helt år.
- Dag 2 — Sant Jordi. Relikprocession, högmässa och kvällsprocession. Den lugnaste och mest religiösa av dagarna.
- Dag 3 — Alardo. Arkebusering i två omgångar, med ridande budbärare och ambassadörsscener däremellan. Det avslutas klockan halv tio på kvällen med att helgonet uppenbarar sig på borgmuren, följt av fyrverkeri.
Sittplats kostar pengar — och säljs långt i förväg
Till de två Entradas och till processionen krävs betald sittplats, silla. Biljetterna släpps online via festorganisationens egen sajt ungefär en månad före festen, och säljs även på plats på Casal de Sant Jordi vid ett par bestämda tillfällen samt via QR-koder längs sträckan. Står du ändå: Alardodagens krutrök och smällar är hörbara i hela staden, och ta med hörselskydd till barn.
Font Roja
På berget ovanför staden ligger naturparken Carrascar de la Font Roja, förklarad naturpark den 13 april 1987 och 2 298 hektar stor. Den delas mellan kommunerna Alcoy och Ibi. Högsta topparna är Menejador på 1 356 meter och Teixereta på 1 339.
Det som gör parken speciell är att den är grön. Nordsluttningen har en skuggig blandskog med stenek och lönn — ett fuktigt, kylslaget landskap som inte alls ser ut som resten av Alicanteprovinsen. Vintertid kan det ligga snö här medan man sitter på strandserveringen i Benidorm en halvtimme bort.
Det finns markerade leder i flera längder från besökscentret, och en asfalterad väg upp så att man kommer högt utan att gå. Mer i Font Roja naturpark och vandra på Costa Blanca. Grannparken Sierra de Mariola ligger på andra sidan staden och är känd för sina örter och gamla snöbrunnar.
Hur tar du dig till Alcoy?
Med bil från kusten, i praktiken. Alcoy nås inifrån Alicante via bergsvägen genom Ibi och Castalla, eller från Marina Baixa via Cocentaina. Vägen är kurvig, vacker och betydligt långsammare än kartan antyder — räkna med mer tid än navigatorn lovar, särskilt sista biten upp.
Kollektivt går det bussar från Alicante, både direktlinjer och linjer via byarna i inlandet. Från Benidorm och norra kusten är det klumpigare och kräver oftast byte. Se bussar på Costa Blanca.
Tåget till Alcoy går inte
Järnvägen mellan Xàtiva och Alcoi har varit helt avstängd sedan slutet av mars 2025 för en total upprustning av de 64 kilometrarna — ett arbete på 160 miljoner euro som enligt transportministeriet pågår till slutet av 2026. Under tiden ersätts tågen av bussar, ungefär 126 turer i veckan. Sträckan mellan València Nord och Xàtiva rullar som vanligt. Kontrollera status innan du planerar tågresa hit.
Marknadsdagar och mat
Alcoy har tre gatumarknader. Zona Nord kring Ausias March och Sant Roc kring Espronceda hålls onsdagar och lördagar klockan 9–14 med textil och accessoarer. Batoi på Montdúber hålls söndagar 9–14 och har även livsmedel. Se veckomarknaderna.
Matmässigt är Alcoy inlandets kök, inte kustens: gryträtter, bönor, korv och olleta — den tjocka vintergrytan som är regionens svar på kylan. Det är mat som inte fungerar i juli och är precis rätt i januari. Läs olleta och inlandets vintermat.
Staden har dessutom nära till en av provinsens stjärnkrogar — L'Escaleta i grannorten Cocentaina, ett par kilometer norrut, har två Michelinstjärnor. Se stjärnkrogarna på Costa Blanca.
Är Alcoy värt en dagstur?
Ja — men bara om du vill se något annat än kust. Alcoy är inte pittoresk på det sätt som Guadalest eller Bocairent är. Det är en arbetande stad med trafik, betong och slitna fasader mellan de vackra byggnaderna, och den som väntar sig en vykortsby blir besviken.
Kommer du däremot för broarna, industrihistorien och ett helt annat Spanien än den vid havet är det en av inlandets mest givande dagar. Många kombinerar Alcoy med Font Roja på förmiddagen och Cocentaina eller Jijona på hemvägen.
När på året ska du åka upp?
April för festen, oktober och november för färgerna i Font Roja, och vilken varm sommarvecka som helst när kusten är outhärdlig. Höjden ger några grader svalare dagar, och nätterna är märkbart kyligare än vid havet — ta med en tröja även i augusti.
Vintern är den årstid då Alcoy känns minst som Costa Blanca. Det kan vara nollgradigt på morgonen, dimman ligger i ravinerna, och gryträtterna på restaurangerna får plötsligt en poäng. Det är en fullt rimlig utflykt en januaridag när man tröttnat på att frysa på stranden. Se bästa tiden att åka och vintern på Costa Blanca.
Kort sammanfattat
Alcoy är Costa Blancas industristad i bergen: broar över raviner, modernism från textilepoken, landets mest kända Moros y Cristianos i april och grön bergsskog i Font Roja ovanför. Åk hit för en dag, kolla festens exakta datum för just ditt år, och räkna med en riktig stad snarare än en vacker by. Fler idéer i de bästa dagsturerna.
