Bocairent

Bocairent ligger på en klippa i Sierra de Mariola, norr om Alcoy, och är en av de få platser i området där man inte byggde på berget utan i det. Husen står på klippan, tjurfäktningsarenan är uthuggen ur den, och i ravinen mittemot byn sitter ett femtiotal grottkammare i en lodrät bergvägg.

En sak att veta direkt: Bocairent tillhör Valenciaprovinsen, inte Alicanteprovinsen. Byn ligger ändå så nära att den är en självklar dagstur från kusten — omkring en och en halv timmes körning från Benidorm och Alicante, sista biten på slingriga bergsvägar. Kommunen hade 4 130 invånare 2025 på knappt 97 kvadratkilometer, enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik.

Vad är Covetes dels Moros?

Ett femtiotal fyrkantiga öppningar i klippväggen i ravinen Barranc de la Fos, ungefär trehundra meter norr om rådhustorget. De ser ut som fönster i en byggnad som aldrig funnits. Kamrarna är uthuggna för hand, sitter i flera plan och förbinds inuti med små öppningar och trappsteg.

Vad de användes till har diskuterats i över hundra år. Eremitboningar, gravar och gömställen har alla föreslagits. Den tolkning som i dag har starkast stöd är att de anlades under den andalusiska perioden på 900- och 1000-talet som befästa förråd — spannmålsmagasin högt uppe i en bergvägg, dit varken tjuvar eller fuktighet kom åt.

Besöket innebär att du klättrar in i dem via en trappa och sedan rör dig inuti berget, ibland krypande. Det är inget för den som är rejält klaustrofobisk, och inte heller något man gör i sandaler eller med barnvagn. Entrén har kostat 1,50 € per person, och det har funnits ett kombinationskort för omkring 5 € som täcker flera av de kommunala sevärdheterna, med biljettkiosk vid Cava de Sant Blai. Öppettiderna ändras med säsong — ring eller mejla turistkontoret vid rådhustorget innan du kör upp.

Den medeltida byn

Barri Medieval är den äldsta delen och ligger på klippkrönet. Gatorna följer bergets form i stället för en plan, vilket ger branta gränder, trappor mitt i gatan och passager där en modern bil helt enkelt inte får plats. Flera av husen har berget som bakvägg, och på sina håll är källare och förrådsrum uthuggna direkt i klippan.

Byn går att gå igenom på en timme och att gå vilse i på tre. Skyltningen är sparsam, vilket i det här fallet är en fördel. Ta med en kartbild från turistkontoret och räkna med att du kommer tillbaka till samma torg flera gånger.

Ovanför byn ligger kyrkan och ruinerna av det gamla försvarsverket, och runtom breder Sierra de Mariola ut sig — bergsområdet som är känt för sina örter och för herbero, den bittra örtsprit som görs på dem. Se Sierra de Mariola och Font Roja naturpark för naturen runtomkring.

Arenan i berget

Bocairents tjurfäktningsarena är ovanlig av två skäl. Den är uthuggen ur klippan i stället för byggd av sten, och den är den äldsta i Valenciaregionen — arbetet inleddes 1843. Idén kom från en fabriksägare i textilbranschen som ville ge sysselsättning under 1800-talets kris i tygtillverkningen, och arenan rymmer flera tusen åskådare i sittsteg som är utsprängda i sluttningen.

Även den som inte har någon lust att se en tjurfäktning kan tycka att platsen är värd ett besök. Den är i praktiken ett stenbrott som gjorts om till amfiteater, och den ingår i det kommunala kombinationskortet.

Snögropen Cava de Sant Blai

Uppe i bergen strax utanför byn ligger en cylindrisk grop på flera meters djup, murad och täckt. Hit forslades snö på vintern, packades i lager med halm emellan och lagrades under jord. På sommaren såldes isen vidare till städerna nere vid kusten — en handel som var systematisk och lönsam, och som finns dokumenterad från 1700-talet. Den fungerade in på 1900-talet, tills kylmaskinerna gjorde den överflödig.

I dag rymmer anläggningen ett litet besökscenter om snöhandeln. Det är en av de mest konkreta illustrationerna av hur inlandet och kusten hängde ihop ekonomiskt långt innan turismen fanns.

När ska man åka hit?

Vår och höst är bäst. Byn ligger högt, och luften är svalare än vid kusten, men i juli och augusti blir gränderna ändå heta mitt på dagen och den enda skuggan är den husen ger. Kom före elva eller efter fem så blir promenaden en annan sak.

Vintern är den period då platsen kanske är som vackrast — kall, klar luft, rök från skorstenarna och restauranger som serverar grytor i stället för sallad. Det är också då byns stora fest infaller. Moros i Cristians hålls första helgen i februari till Sant Blais ära, och räknas till de äldsta i Spanien; skyddshelgonets ställning i byn går tillbaka till 1600-talet. Festen är klassificerad som av nationellt turistintresse och fyller byn fullständigt — boka boende och parkering i förväg, eller kom en annan gång. Bakgrunden till hela traditionen finns i Moros y Cristianos.

Är Bocairent värt körningen från kusten?

Ja, om du gillar att gå och tycker att en plats får vara liten. Det är runt en och en halv timme från Benidorm och Alicante enkel väg, och byn i sig tar en halvdag. Räknar du bara antal sevärdheter per körd kilometer finns det närmare alternativ.

Det bästa upplägget är att inte köra hit och tillbaka utan att göra en slinga. Alcoy ligger på vägen och har modernismen och Moros y Cristianos-museet, Font Roja ligger mellan dem, och åt sydväst kommer du vidare mot Villena och Vinalopódalen. Se de bästa dagsturerna för fler kombinationer, och Costa Blancas vackraste byar om det är just byar du är ute efter.

Praktiskt på plats

Kör hit — kollektivtrafiken från kusten är inte ett realistiskt alternativ för en dagstur. Se hyra bil på Costa Blanca. Parkera utanför den gamla kärnan; gränderna är inte gjorda för bilar, och de smalaste passagerna är bokstavligen smalare än en normal personbil.

Ta med rejäla skor. Underlaget är kullersten, trappor och slitet berg, och i grottorna kryper du. Vatten är också värt att ha med, eftersom det inte finns någon kiosk vid ravinen.

Räkna med spanska öppettider. Mycket stänger mitt på dagen och öppnar igen sent på eftermiddagen — se öppettider och siesta. Ät lunch i byn i stället för att kämpa emot: inlandets kök är helt annorlunda än kustens fisk och ris, med grytor, bönor, korv och mycket olivolja. Läs olleta och inlandets vintermat.

Vem passar Bocairent inte för?

Den som har svårt att gå i backar och trappor, den som reser utan bil, och den som vill ha havet inom räckhåll samma dag. Det finns ingen strand här, inget nattliv och nästan ingenting anpassat för barnvagn.

Har du däremot en dag över mitt i en badsemester och en lust att se hur Costa Blancas inland faktiskt ser ut — se inlandet för hela avdelningen — är det här ett av de starkare korten. Vandringsleder i Sierra de Mariola utgår från byn för den som vill kombinera med en tur till fots; se vandra på Costa Blanca.