Det som avgör om en vandring med barn blir lyckad är sällan längden. Det är tre andra saker: att det finns något konkret att gå fram till, att det finns skugga någonstans på vägen, och att du bestämt i förväg var ni vänder — även om ni känner er pigga.
Costa Blancas terräng är öppen, torr och solexponerad. Det gör att en led som skulle vara harmlös i en svensk skog blir tung här redan vid tjugofem grader. Nedan fem korta turer som fungerar för barn från ungefär sex år, med vändpunkterna utskrivna. Kom ihåg att avståndet du planerar alltid ska halveras i huvudet: barnet ska gå tillbaka också.
Hur långt orkar ett barn egentligen gå?
Längre än man tror när det är roligt, och betydligt kortare än man tror när det är varmt och tråkigt. En tumregel som håller: en sexåring klarar bekvämt två till tre kilometer totalt på flack mark med ett tydligt mål, och en tioåring det dubbla.
Men den siffran gäller bara under 25 grader och med skugga någonstans. Över det tappar små barn ork betydligt fortare än vuxna, eftersom de har större kroppsyta i förhållande till sin vikt och därför värms upp snabbare. Ett barn som plötsligt blir tyst, slutar klaga och vill sätta sig är inte lugnt — det är signalen att dagen är över. Läs sol, värme och värmebölja; den är skriven för vuxna men det är barnen som drabbas först.
1. Fyrpromenaden i Albir
Vändpunkt: fyren. Den syns långt innan ni är framme, vilket är precis vad ett trött barn behöver — ett mål som går att peka på.
Leden är asfalterad hela vägen, går med barnvagn och med rullstol, och den är knappt tre och en halv kilometer enkel väg. Den stiger jämnt men aldrig brant. Skuggan är begränsad till några tallpartier i början och till de instuckna rastplatserna längs vägen, så gå på morgonen eller sent på eftermiddagen. Belöningen längst ut är fyren, klipporna och havet rakt ner. Se fyrpromenaden i Albir för detaljerna och Albir för orten.
Nödutgång: ingen — men leden är så bred och jämn att ett utmattat barn går att bära eller köra sista biten. Det gör den till det tryggaste valet med de allra minsta.
2. Camí de la Colònia på Montgó
Vändpunkt: den första utsiktsplatsen där hela Dénia öppnar sig. Bestäm det innan ni går in, för grusvägen fortsätter i timmar och frestelsen att "gå lite till" är stor.
Det här är en bred grusväg in i naturparken mellan Dénia och Jávea, med svag och jämn lutning. Underlaget är fast, det finns inga stup vid kanten, och man kan gå två i bredd och prata. Skuggan kommer från låg vegetation och några enstaka träd — räkna alltså inte med den.
Gå inte vidare upp mot toppen med barn. Den stigen blir brant och stenig snabbt, och det är en helt annan sorts dag. Se vandra på Montgó för skillnaden mellan rutterna på berget.
3. De första tunnlarna på Vía Verde del Maigmó
Vändpunkt: den andra tunneln. Ett barn som fått gå genom två mörka järnvägstunnlar med ficklampa anser i regel att dagen var värd det, och vänder utan protest.
Banvallen är en nedlagd järnväg, alltså platt i järnvägens mening: den lutar knappt märkbart, den har inga trappor och det finns ingen biltrafik alls. Det gör den till den enda leden i den här listan som fungerar även med cykel eller sparkcykel. Tunnlarna är oupplysta — ta med pannlampa eller mobil åt varje barn, inte en gemensam. Inne i tunnlarna är det dessutom svalt, vilket är den bästa skuggan på hela kusten. Mer i Vías Verdes — banvallarna.
Se upp för: att sträckan är så bekväm att ni går längre än planerat. Vägen tillbaka lutar då uppåt hela vägen, och det är då gnället kommer.
Vatten är inte något ni fyller på längs vägen
Ingen av de här lederna har dricksvatten. Ingen kiosk, ingen kran, ingen källa som går att dricka ur — det som ser ut som källor i bergen är bevattningsvatten. Räkna med minst en liter per barn för en kort tur och det dubbla om det är över tjugofem grader. Ta med något salt att äta också; att bara dricka vatten när man svettas ordentligt fungerar sämre än många tror.
4. Els Arcs vid Castell de Castells
Vändpunkt: själva klippbågarna. En dubbel stenport som naturen borrat genom bergsryggen, och den enda av de fem turerna där målet är något barnen faktiskt kommer att komma ihåg.
Turen är kort men går på stig, inte på väg, och den stiger. Det är därför den passar bättre från åtta år och uppåt än för de minsta. Uppe vid bågarna finns skugga under själva formationen, och det är ett naturligt ställe att äta matsäcken. Se Els Arcs vid Castell de Castells och Castell de Castells.
Bilvägen dit går genom inlandet och är kurvig. Bilsjuka barn ska ha ätit lätt.
5. Fonts de l'Algar
Vändpunkt: den översta badgropen. Här är hela poängen omvänd — det finns vatten, skugga och något att göra, och problemet är i stället att få barnen att gå därifrån.
Anläggningen ligger ovanför Callosa d'en Sarrià och består av en gångstig längs en bäck med vattenfall och naturliga bassänger. Entrén kostar 5,00 € för vuxen under högsäsong (15 juni–15 oktober). Det är alltså inte en fri vandringsled utan en besöksanläggning, med toaletter, kiosk och personal, och just därför den lättaste starten för familjer som aldrig gått på stig i Spanien förut. Se Fonts de l'Algar.
Vattnet är kallt året om — det kommer ur berget. Små barn hoppar i och far upp igen. Ta med handduk oavsett vad ni tänkt.
| Tur | Underlag | Skugga | Från ålder |
|---|---|---|---|
| Fyrpromenaden i Albir | Asfalt, barnvagn går | Lite, i början | Alla åldrar |
| Camí de la Colònia, Montgó | Bred grusväg | Nästan ingen | Ca 5 år |
| Vía Verde del Maigmó | Grus, plant | I tunnlarna | Alla åldrar |
| Els Arcs | Stig som stiger | Vid bågarna | Ca 8 år |
| Fonts de l'Algar | Anlagd gångstig | Bra, längs bäcken | Alla åldrar |
När på dagen ska man gå?
Före tio på förmiddagen, eller efter fyra på eftermiddagen. Mellan de klockslagen är sol och sten på den här kusten inte ett barnprojekt, och det gäller från maj till oktober.
På vintern är det tvärtom: mitt på dagen är den enda behagliga tiden, och mörkret kommer strax efter fem. Räkna baklänges från solnedgången, inte framåt från när ni råkade komma iväg. Läs vintern på Costa Blanca och bästa tiden att åka.
Ge barnet ansvaret för något
Ficklampan i tunneln, kartan, att räkna rastplatser, att bestämma var matsäcken äts. Ett barn som har en uppgift går betydligt längre än ett barn som bara följer med. Det låter som en floskel och det är den enskilt mest effektiva knep som finns för att slippa bära någon sista kilometern.
Vad ska man ha med?
Vatten, keps och solkräm är självklarheterna. Tre saker till som faktiskt räddar dagar: ordentliga skor — badskor och sandaler skaver på grus och ger inget grepp på slipad kalksten; fler sockor än ni tror behövs, eftersom småsten i skon avslutar en vandring snabbare än tröttheten; och en pannlampa per person om ni ska in i tunnlar eller riskerar att bli sena.
Myggmedel behövs sällan i bergen men ofta vid vatten. Har ni hund med finns regler och praktiska tips i resa med hund till Spanien. En generell packlista finns i packlista för Costa Blanca.
Regeln som gör skillnad
Bestäm vändpunkten innan ni startar och säg den högt till barnen. "Vi går till fyren och sedan tillbaka." Då blir vändningen en planerad seger i stället för ett misslyckande, och barnen slutar fråga hur långt det är kvar. Vänd dessutom direkt — utan diskussion — om någon får huvudvärk som inte går över efter att ha druckit, om någon slutar svettas trots att det är varmt, eller om molnen kommer in i bergen.
Vad gör man om vandringen inte fungerar?
Ger man upp. Det finns ingen poäng i att tvinga fram en vandring, och Costa Blanca är fullt av alternativ som kräver noll ork. Fler idéer i Costa Blanca med barn och vad gör man när det regnar.
Vill barnen ha fart i stället för utsikt är karting, klätterparker och äventyr nästa steg, och de barnvänligaste stränderna finns i barnvänliga stränder på Costa Blanca. Är barnen äldre och vill ha något som känns svårt på riktigt är via ferrata vägen vidare — med guide, sele och hjälm.
