Castell de Castells

Castell de Castells är den sista byn i comarcan Marina Alta innan bergen tar över helt. Den ligger 97 kilometer från Alicante och omkring en timmes körning från kusten, inklämd mellan Serrella, Aixortà och Alfaro, och hade 443 invånare 2025 på 45,92 kvadratkilometer enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik.

Två saker gör byn värd en resa, och båda ligger utanför den. Den ena är klippbågarna Els Arcs uppe i Serrella. Den andra är Pla de Petracos, en samling klippskyddsrum med förhistoriska målningar som står på Unescos världsarvslista. Byn i sig är en gata, ett torg, en kyrka och några ställen att äta på. Räkna med det, så blir dagen bra.

Hur många bor det egentligen i Castell de Castells?

443 personer, enligt Generalitat Valencianas officiella kommunstatistik för 2025. Uppgiften är värd att skriva ut, för byn beskrivs ofta som betydligt mindre än så — siffror kring hundra invånare förekommer i reseguider och på kartor, och de stämmer inte.

Däremot är det en åldrande befolkning. Medelåldern låg på 53,8 år 2025 och knappt tjugo procent av invånarna var utländska medborgare, enligt samma källa. Det är en låg utlandsandel för att vara en bergsby i Marina Alta — i Vall de Pop nedanför ligger flera byar över femtio procent. Castell de Castells har helt enkelt legat för långt bort och för högt för att bli ett bostadsområde.

Els Arcs — klippbågarna

De två naturliga stenbågarna i Serrella är det som gjort byns namn känt utanför dalen. Området förklarades kommunalt naturområde 2005 och omfattar 401,33 hektar, enligt Generalitat Valencianas förteckning över paratges naturals municipals.

Bågarna är resterna av ett kollapsat grottsystem: taket föll in och kvar blev två portaler av kalksten. Den större går att gå igenom. Vandringen dit och tillbaka tar ett par timmar från byn, i uppförsbacke på stigar som är tydliga men steniga. Hela leden med avstånd, parkering och svårighetsgrad beskrivs i Els Arcs vid Castell de Castells.

Det korta rådet: gå på morgonen. Sluttningen vetter så att den ligger i sol större delen av dagen, och det finns ingen skugga och inget vatten på vägen.

Pla de Petracos — det som få känner till

I ravinen Barranc de Malafí, i kommunens norra del, sitter åtta klippskydd i en bergvägg. Fem av dem har målningar, och fyra av dem är av den typ arkeologerna kallar makroschematisk konst — stora figurer i röd färg, med runda huvuden och upplyfta armar med utspärrade fingrar. Den mest kända kallas l'orant, den bedjande.

Det här är inte grottmålningar av jägarfolk. Makroschematisk konst hör till de tidigaste jordbrukarna på Iberiska halvön, och Pla de Petracos räknas till de främsta exemplen i Europa. Platsen ingår i det världsarv som Unesco förklarade för klippkonsten längs Medelhavsbågen, och den är dessutom klassificerad som Bien de Interés Cultural i spansk lagstiftning.

Besöket sker från ett litet tolkningscentrum i byn, som också har en permanent utställning om områdets fynd och om det äldre bondelivet i bergen. Kontrollera öppettiderna innan du åker — det här är en kommun med 443 invånare, och centrumets bemanning är därefter.

Vad finns i själva byn?

Ärligt svar: mycket lite, och det är delvis poängen. Byn har ett torg, en kyrka, ett tolkningscentrum, ett par ställen att äta och dricka på, och en handfull gator som slutar i berget. Du går igenom den på tjugo minuter.

Det som ändå är värt en stund är hur den är byggd. Husen står i terrasser efter sluttningen, med kallmurar mellan nivåerna, och samma murteknik fortsätter rakt ut i landskapet i form av odlingsterrasser för mandel och oliv. De terrasserna är inte gamla på ett museisätt — de underhålls fortfarande, och de är anledningen till att bergssidan ser ut som den gör.

Serviceutbudet är litet. Det finns ingen bank och ingen bensinstation, och öppettiderna på det som finns följer varken säsong eller logik. Tanka i Pego, i Xaló eller i Callosa d'en Sarrià innan du kör uppåt.

Hur kör man hit, och hur lång tid tar det?

Det finns två vägar upp, och de ger helt olika resor. Den norra går via Vall de Pop: du följer CV-750 genom Xaló och Parcent, passerar Benigembla och klättrar sedan sista biten. Den södra går över Coll de Rates eller via Tàrbena och Callosa d'en Sarrià, brantare och med fler hårnålskurvor.

Från Calpe eller Altea tar det knappt en timme, från Benidorm drygt en, och från Alicante omkring en och en halv. Sista tio kilometrarna är smala och kurviga oavsett väg, och möten med lastbil förekommer. Kör inte här i mörker första gången.

Kollektivtrafik är inget realistiskt alternativ för en dagstur. Det går enstaka bussar till dalen nedanför, men inte i tider som gör en vandring möjlig. Hyr bil — se hyra bil på Costa Blanca — och läs köra bil i Spanien om du inte kört på spanska bergsvägar förut. Parkering finns i byns utkant och kostar ingenting; kör inte in i de gamla gränderna.

Är Castell de Castells värt en hel dag?

Ja, men bara om du vandrar. Els Arcs och Petracos tillsammans med en lunch i byn fyller en dag väl. Skippar du vandringen har du sett allt på fyrtio minuter, och då är körningen upp inte motiverad.

Ett bättre alternativ för den som inte vill gå långt är att lägga byn som en anhalt i en längre bergsslinga. Från kusten kör du upp genom Vall de Pop, tar Castell de Castells, fortsätter över mot Tàrbena och kommer ner mot Altea igen. Det ger en fin dag i bil med tre stopp i stället för ett. Se de bästa dagsturerna.

När ska man åka?

Mars till maj och oktober till november. Då är temperaturen rätt för att gå i berg, ljuset är bra och byn har inte stängt ner. Februari lägger till mandelblomningen i dalen nedanför.

Sommaren är byns svagaste period. Höjden hjälper något, men klippbågarna ligger i sydvänd sluttning och stigen dit är brutal i juli. Vintern kan vara underbart klar men också rå och blöt, och efter kraftigt regn blir stigarna i ravinen halkiga. Läs gota fría och höstregnen innan du planerar en oktoberdag i bergen.

Vem passar byn inte för?

Den som reser utan bil, den som har svårt att gå på ojämnt underlag, och den som vill kunna kombinera med bad samma dag. Närmaste strand ligger en dryg timmes körning bort, och vägen ner är kurvig hela vägen.

Med barn fungerar det om barnen orkar gå. Petracos är kort och lätt och fungerar för de flesta; Els Arcs gör det inte för små barn. Det finns inget anpassat för barnvagn någonstans i kommunen.

Den som däremot söker Costa Blancas lugnaste orter, gillar berg och vill se hur inlandet såg ut innan turismen, har få bättre adresser i provinsen. Se också inlandet för hela avdelningen och vandra på Costa Blanca för fler leder i samma bergsmassiv.