En vía verde — grön väg — är en nedlagd järnväg som gjorts om till gång- och cykelväg. Det ger tre saker som är svåra att hitta någon annanstans i Alicanteprovinsen: ingen biltrafik, jämn lutning och underlag som fungerar för både barnvagn, hybridcykel och gående. Järnvägar tål nämligen inte branta backar, så en banvall stiger aldrig mer än någon enstaka procent.
Provinsens huvudnummer är Vía Verde del Maigmó, som går från Agost upp mot Maigmópasset i Tibi kommun. Den är 22 kilometer lång, har sex oupplysta tunnlar, två viadukter och två broar, och stiger sammanlagt omkring 400 höjdmeter fördelat över hela sträckan. Här ska sägas rakt ut att vår egen ingress angav 21 kilometer — det är fel siffra, och den rättas här.
Vad är det för järnväg man cyklar på?
En som aldrig blev av. Banan byggdes för att förbinda Alicante med Alcoy, och arbetet kom långt: tunnlarna sprängdes, viadukterna murades, banvallen färdigställdes. Men linjen togs aldrig i trafik. Det gick aldrig ett enda persontåg där.
Det märks när man cyklar. Konstruktionerna är påkostade — stenviadukter och tunnelportaler i huggen sten som byggdes för ånglok som aldrig kom — och de står mitt i ett landskap som annars är mandelodling och torr buskmark. Det är den detaljen som gör Maigmóleden till mer än ett cykelspår: du rullar genom ett industriprojekt som gick i stöpet, och det syns i varje tunnelmynning.
Vilket håll ska man cykla?
Uppifrån och ner, om du kan lösa transporten. Det finns parkering vid kilometer 22, alltså i den övre änden vid Maigmópasset, och därifrån är hela sträckan ner mot Agost en jämn utförsbacke som du rullar utan att trampa.
Cyklar du i stället nerifrån blir det 22 kilometer stadig motlutning — aldrig brant, men aldrig heller vila. Det är fullt görbart på en vanlig cykel och det är precis så de flesta gör, men skillnaden i upplevelse är stor, särskilt med barn eller med ovana cyklister i sällskapet.
Det tredje alternativet är att inte göra hela leden. Kör upp till ett mellanparti, cykla en bit i vardera riktningen och vänd. Ingen kontrollerar att du gjort hela sträckan.
Tunnlarna har ingen belysning
Sex av dem, och några är långa nog att du inte ser mynningen i andra änden när du går in. Utan lampa är du blind i en tunnel med ojämnt grusunderlag, och möten med cyklister som kommer från motsatt håll är det som orsakar krascherna. Ta med framlampa och baklampa, en per person. Mobilens ficklampa fungerar till fots men inte i cykelfart. Sänk farten in i varje tunnel — ögonen behöver några sekunder att ställa om.
Passar den för barn och barnvagn?
Ja, och det är där leden är i särklass i den här provinsen. Underlaget är packat grus, det finns inga bilar, inga korsningar att se upp för och inga branta partier. En barnvagn med lite större hjul rullar utan problem.
Med barn är tunnlarna dessutom hela poängen — det är sällan man kan lova ett sjuåring sex mörka tunnlar och en viadukt över en ravin. Ge varje barn en egen ficklampa och ansvaret för den. Vändpunkten sätts lämpligen vid den andra tunneln; då har alla fått vad de kom för, och vägen tillbaka är kort. Mer om det upplägget i vandra med barn.
Tunnlarna är också det enda stället längs hela banvallen med ordentlig skugga. Resten går genom öppet, torrt landskap utan träd, och det är avgörande för säsongsvalet.
När på året fungerar leden?
Oktober till maj, precis som allt annat i inlandet. Sträckan ligger på mellan ungefär 400 och 800 meters höjd, långt från kusten och utan havsbris. På högsommaren är den solstekt från tio på förmiddagen, och det finns ingenstans att söka skydd utom i tunnelmynningarna.
Vintern är däremot utmärkt. Luften är torr och klar, temperaturen behaglig i solen, och sikten mot Sierra del Maigmó och ner mot slätten är som bäst. Ta med ett extra lager — det är märkbart kallare där uppe än i Alicante, och tunnlarna är kyliga. Se vintern på Costa Blanca.
| Uppgift | Vía Verde del Maigmó |
|---|---|
| Längd | 22 km |
| Sträcka | Agost — Maigmópasset (Tibi kommun) |
| Höjdskillnad | Ca 400 m, jämnt fördelat |
| Tunnlar | Sex, samtliga utan belysning |
| Broar | Två viadukter och två broar |
| Underlag | Packat grus |
| Biltrafik | Ingen |
| Parkering | Vid kilometer 22, i övre änden |
| Service längs vägen | Rastplatser med bänkar och bord, ingen kiosk |
Finns det fler banvallar i provinsen?
Ja, en till som är iordningställd: Vía Verde del Xixarra, även skriven Chicharra, i norra inlandet. Den bygger på en smalspårig bana som gick från Villena mot Alcoy och vidare mot Murcia. Av den ursprungliga sträckan är omkring 15 kilometer iordningställda, mellan Las Virtudes utanför Villena och Biar. Resten av den gamla banvallen är inte anpassad, och på flera ställen är den avbruten — planera alltså inte en genomfart hela vägen till Alcoy, för den finns inte.
Xixarraleden ligger högre, är kortare och passar bra att kombinera med Villena och Castillo de la Atalaya på samma dag. Borgen stänger 18.00, med sista insläpp 17.20, och är stängd på måndagar — lägg cyklingen på förmiddagen om du vill hinna båda. Biar i andra änden har också en egen borg.
Vad behöver man för cykel?
En hybrid- eller gravelcykel med lite bredare däck är idealet. Grus i den här kvaliteten går även på en vanlig turistcykel, men racercykel med smala däck är fel verktyg — banvallen är packad, inte asfalterad, och punkteringar från vasst grus är vanliga.
Hyra går att ordna i de flesta större orter; se hyra cykel. Fråga specifikt efter en cykel med däck för grus och kontrollera att lyse ingår — de flesta uthyrare räknar med att kunder cyklar på asfalt i dagsljus och lämnar ut cyklar utan lampor.
Ta med
- Fram- och baklampa per person — tunnlarna är kolsvarta
- Vatten för hela sträckan; ingen kiosk, ingen kran längs banan
- Punkteringssats och pump
- Vindjacka: det är svalare uppe vid passet än nere i Agost
- Hjälm, även om det inte är trafik — gruset är löst i kurvorna
- Kontanter, om du planerar att stanna i en by på vägen hem
Hur tar man sig dit?
Med bil. Agost ligger inåt landet från Alicante och nås på en halvtimme, och den övre parkeringen vid kilometer 22 nås via vägarna mot Tibi. Kollektivtrafik till startpunkterna är inte ett realistiskt alternativ för en cykeldag; se hyra bil på Costa Blanca.
Har ni två bilar löser ni det eleganta upplägget: ställ den ena i Agost, kör upp med den andra, och rulla ner. Är ni ett sällskap är det värt det extra körandet.
Kombinera med Agost
Byn i nedre änden är provinsens krukmakarort, med lera, keramikverkstäder och ett eget krukmakerimuseum i en gammal fabrik. Det är ett betydligt trevligare slut på en cykeldag än en parkeringsplats. Se Agost och keramik och hantverk.
Vem passar det inte för?
Den som vill ha utmaning. Maigmóleden är avsiktligt lätt, och en tränad cyklist är klar på en dryg timme utan att ha ansträngt sig — då är Coll de Rates eller MTB och gravel rätt sida av sajten. Den som vill ha vy över havet ska heller inte hit; det här är inland, och havet syns inte.
Passar gör den däremot om ni är olika starka i sällskapet, om någon cyklar sällan, eller om ni har med barn som inte klarar trafik. Det är exakt den luckan banvallarna fyller. Se cykla på Costa Blanca för hela bilden och aktiv semester för fler upplägg.
