Uppe i Vall de Laguar, en dalgång bakom Dénia som få svenskar hittar till, ligger den vandring som spanska bergsklubbar kallar La Catedral del Senderisme — vandringens katedral. Den går ner i en ravin, upp igen på andra sidan, ner en gång till och upp en sista gång, nästan uteslutande på handlagda stentrappor som är flera hundra år gamla.
Det är en fantastisk dag. Det är också den fysiskt tuffaste dagsturen på Costa Blanca, och till skillnad från de flesta andra leder här blir den inte lättare av att du är i god form — den blir bara möjlig. Räddningstjänsten hämtar folk ur ravinen varje sommar, och de är sällan oerfarna.
Hur många trappsteg är det egentligen?
Ingen vet, och det är faktiskt hela poängen. Siffran 6 000 är den vanligaste, 6 800 förekommer nästan lika ofta, och en del beskrivningar går ända upp till 6 873 som om någon räknat. Ingen förstahandskälla — varken kommunen, MACMA eller bergsportförbundet FEMECV — anger något antal alls.
Det som är säkert är varifrån trapporna kommer. De byggdes av moriskerna, den muslimska befolkning som blev kvar efter återerövringen, för att ta sig mellan terrassodlingar i en dalgång där ingenting är plant. Stigarna kallas camins mossàrabs, mozarabiska stigar, och de är byggda för att bära folk och mulor med last, inte för att vara vackra. Att de fortfarande ligger kvar efter fyrahundra år säger något om hantverket.
Dalen har också en mörkare historia som förklarar namnet på passet ovanför. Det var i Vall de Laguar som moriskerna gjorde ett av sina sista motstånd innan fördrivningen 1609, uppe på berget Cavall Verd. Går du leden passerar du platsen utan att någon skyltar om den.
Vad säger de officiella siffrorna?
Leden heter PR-CV 147 och startar i byn Fleix. De två myndighetsnära källorna ger något olika mått, vilket är värt att veta eftersom det säger något om hur exakt du kan planera dagen.
| Källa | Längd | Stigning | Tid | Svårighet |
|---|---|---|---|---|
| FEMECV:s ledregister | 13,70 km | +1 055 m | 6 tim | MIDE 2-2-2-4 |
| MACMA (kommunförbundet i Marina Alta) | 13,13 km | +1 053 m | 6 tim 50 min | Hög teknisk svårighet |
MIDE-siffrorna är läsvärda. 2-2-2-4 betyder: ofarlig miljö, lätt att orientera, normalt underlag — och fyra av fem i ansträngning. Det är alltså inte en led där du riskerar att ramla utför ett stup. Det är en led som gör slut på dig. FEMECV noterar också att leden fick godkänd kvalitetskontroll i juni 2024, vilket betyder att märkningen ska vara i skick.
Tretton kilometer låter hanterbart tills du inser att över tusen höjdmeter ryms i dem, och att de kommer i två separata nedstigningar och två uppstigningar. Den andra uppstigningen, när benen redan är slut, är den som folk minns.
Trappsteg i sex timmar är en annan sorts belastning
Det här är inte en vandring med några trappor i. Det är trappa hela vägen, ner och upp, i ojämna steg med varierande höjd. Knän och vadmuskler får en belastning som du inte tränar bort med löprundor hemma, och den syns i efterhand: många är rejält stela i två dagar. Har du knäproblem ska du inte gå hela leden, och stavar är inte ett tillbehör här utan utrustning.
Är Barranc de l'Infern farlig?
Inte på det sätt Puig Campana är — det finns inga exponerade partier där ett felsteg är katastrof. Farorna här är värme, uttorkning, utmattning och regn, i den ordningen.
Värmen är den stora. Ravinbotten är vindstilla och stenen strålar tillbaka solen. En augustidag kan det vara tio grader varmare därnere än i Dénia, och när du väl står i botten är enda vägen ut uppför. Sommaren 2026 larmades helikopter till ravinen mitt på förmiddagen för en 69-årig cyklist som tagit sig ner utan vatten och där stannat, utmattad och desorienterad. Det är exakt det mönstret: nedför går bra, sedan tar det stopp.
Den andra risken är regn, och den är den enda som kan bli akut på minuter. Barranc betyder ravin, och en torr ravin är torr tills det regnar uppströms. Vid ett höstoväder — gota fría — kan vatten komma ner i dalgången från nederbörd som föll långt bort och som du inte ser ett spår av där du står. Är varning utfärdad går du inte ner. Det gäller även när himlen över Fleix är blå. Se gota fría och höstregnen.
Finns det vatten längs leden?
Det finns källor med namn — MACMA nämner Font Grossa, Font de Reinós och Font dels Olbis, den sista med en rastplats. Men de är säsongsberoende, och en kalkstensdal som den här torkar ut på sommaren. Planera aldrig turen kring att fylla på vid en font.
Bär allt. För en heldag med tusen höjdmeter i värme är tre liter per person inte överdrivet, och det ska sägas att tre liter väger tre kilo — vilket i sig är ett argument för att gå den här leden på vintern i stället. Ta med ordentligt med mat också; det finns ingenting att köpa mellan Fleix och Fleix.
Barranc de l'Infern i korthet
- Led: PR-CV 147, cirkulär, start i Fleix (Vall de Laguar).
- Siffror: 13,1–13,7 km, drygt 1 050 höjdmeter, 6–7 timmar.
- MIDE: 2-2-2-4 — fyran gäller ansträngningen.
- Karaktär: handlagda stentrappor, två nedstigningar och två uppstigningar.
- Vatten: säsongsberoende källor. Bär allt du behöver.
- Säsong: november till mars är idealiskt. Undvik juni–september helt.
- Bil: nödvändig. Ingen kollektivtrafik som fungerar för en tidig start.
Kan man gå en kortare variant?
Ja, och det är ett underskattat sätt att uppleva ravinen. Du kan gå ner från Fleix, se trapporna på nära håll, gå en bit längs botten och vända samma väg tillbaka. Du får hela känslan av platsen — trapporna, klippväggarna, tystnaden — utan att binda upp dig för hela varvet.
Nyckeln är att bestämma vändpunkten innan du går ner. Det låter självklart, men det finns en psykologi i den här leden som gör att man fortsätter: nedförsbacken känns lätt, varje ny trappa är vackrare än den förra, och beslutet att vända skjuts upp. Sätt en tid eller en punkt i förväg, och håll den.
Går du hela varvet, gå det tidigt. Starta vid gryningen även på vintern. Ravinen är i skugga stora delar av dagen och det gör sen eftermiddag onödigt kylig och mörk därnere.
När på året ska man gå?
November till mars. Det är den period då leden går att gå utan att värmen blir det som avgör hur dagen slutar, och dalen är dessutom grönast då.
April och oktober fungerar om du startar tidigt och håller koll på prognosen. Maj kan redan vara för varmt i ravinbotten. Juni till september ska du helt enkelt låta bli — och det gäller även den kortare varianten, för det är uppstigningen ur ravinen som är problemet, inte längden. Se vädret på Costa Blanca.
Hur tar man sig till Fleix?
Med bil, uppför CV-712 och CV-721 från Orba, ovanför Dénia. Vall de Laguar består av tre byar — Campell, Fleix och Benimaurell — och du ska till den mellersta. Ledens informationsstolpe står några meter in på vägen mot Benimaurell.
Parkeringen i Fleix är byparkering, inte anlagd vandringsparkering. Det betyder trånga gator och grannar som ska ut med bilen. Kom tidigt, ställ dig inte i en infart, och räkna med att gå några minuter. Det finns en bar i byn som brukar ha öppet, men lita inte på det som frukostplan.
Från kusten är det en dryg körtur, och därför gör många en dag av det: vandring på förmiddagen, sedan lunch i Vall de Laguar eller nere i dalgången, och ett sent bad. Vill du kombinera inlandet med något lättare finns Fonts de l'Algar och Guadalest åt andra hållet — se Guadalest och Algarfallen på en dag.
Ta med fler sockor än du tror
Det låter fånigt, men trappstegen ger en jämn, monoton belastning som är ovanligt bra på att ge skavsår — och alltid på samma ställe, hälen eller stortån. Ett par extra sockor och ett par plåster i botten på ryggsäcken kostar ingenting och räddar den andra halvan av dagen. Se packlistan för Costa Blanca.
Vem ska hoppa över den här leden?
Den som har knä- eller höftbesvär, den som inte gått en hel dag i berg tidigare, och den som har barn under tonåren med sig. Det är inte en fråga om mod eller kondition, utan om att belastningen är ovanlig och att ravinen inte har någon nödutgång på mitten.
Vill du ha en krävande dag med mer variation är Sierra de Bèrnia ett bättre val, med Forat-passagen och utsikt åt två håll. Vill du upp högt är Puig Campana alternativet, med en helt annan sorts risk — brantare, mer teknisk nedstigning. Och söker du något lugnt i samma landskap finns Els Arcs vid Castell de Castells och Montgó naturpark. Grunderna i kustens vandringsterräng står i vandra på Costa Blanca.
Larmar du är numret 112, och larmcentralen svarar inte på svenska — spanska, valencianska, engelska, franska och tyska gäller. Nere i ravinen är mobiltäckningen opålitlig, vilket är ännu ett skäl att inte gå ensam och att tala om för någon när du väntas tillbaka. Se nödnummer och akut hjälp.
