En via ferrata — "järnvägen" på italienska — är en klippvägg som utrustats med fasta järnstegpinnar, vajrar och ibland hängbroar, så att någon utan klätterteknik kan ta sig upp för något som annars kräver rep och kunnande. Costa Blanca har flera, och de närmaste finns i Vega Baja i söder och i bergen bakom Benidorm.
Det korta och viktigaste svaret först: en via ferrata går inte att klättra utan sele, hjälm och en särskild falldämpare för just via ferrata. Vajern på väggen gör ingen nytta alls om du inte är fäst i den. Det finns turister varje säsong som ser järnpinnarna, tycker att det ser ut som en stege och börjar klättra i shorts och sandaler. Det är en av de få saker på den här sajten som vi skriver ut rakt: det kan döda dig, och fallhöjden på de här lederna är från tjugo meter och uppåt.
Vilken utrustning krävs?
Tre delar, och ingen av dem är valfri:
- Hjälm. Den vanligaste skadan på en via ferrata är inte fall utan sten som lossnar från någon ovanför dig.
- Klättersele runt midja och lår.
- Falldämpare för via ferrata — en Y-formad slinga med en bandbroms eller dämparplatta och två stora karbinhakar av K-typ. Det är den komponenten som avgör om ett fall blir en skräckupplevelse eller ett brott på ryggraden.
Poängen med dämparen är att en via ferrata har fasta ankarpunkter med flera meters mellanrum. Faller du precis innan nästa ankare faller du hela sträckan plus lika mycket till innan vajern tar emot. En vanlig klätterslinga utan falldämpare stoppar det fallet så tvärt att kraften på kroppen blir livshotande. Att koppla in sig med en enkel bandslinga och en karbinhake är alltså farligare än det ser ut — det ser ut som säkerhet, och är det inte.
Handskar, skor och sällskap
Vajern är stållina med lösa trådändar som skär i händerna — handskar är i praktiken obligatoriskt. Skor ska vara styva med kant, inte joggingskor. Och gå aldrig ensam: den som halkar en meter och slår upp knät klarar sig fint med sällskap och sitter i tre timmar i en klippvägg utan. Går du ensam finns det ingen som kan ringa in din position.
Vilka leder finns här?
Tre är etablerade och används av de flesta lokala guideföretagen.
Callosa de Segura (K3 och K5)
Den vanligaste nybörjarleden i provinsen ligger i Sierra de Callosa, på sluttningen mot orten Callosa de Segura i Vega Baja — inte att förväxla med Callosa d'en Sarrià uppe i norr, som heter nästan likadant och som många reseguider blandar ihop. Leden är delad i två: ett familjeavsnitt graderat K3 och ett sportigare avsnitt graderat K5. Tillgången från parkeringen tar en kvart.
K3 är fortfarande inte en promenad. Den har traverser, broar och partier med negativ lutning, alltså där väggen lutar utåt över dig. Men den går att göra av en normalt vältränad vuxen utan klättervana, med rätt utrustning och gärna med guide första gången.
Redován (K2 och K4/K5)
Grannen några kilometer bort, invigd 2018 på initiativ av kommunen. Också den delad i ett familjeavsnitt och ett sportavsnitt. K2-delen är den lättaste via ferratan i provinsen och den enda jag skulle föreslå för någon som aldrig har hängt i en sele. Höjdpunkten är en tibetansk bro — tre vajrar, en att gå på och två att hålla i — på omkring trettiofem meter.
Just den bron är också anledningen till att leden inte passar alla. Höjdrädsla märks inte i vardagen; den märks mitt på en vajerbro med luft under fötterna, och då är det för sent att ändra sig.
Ponoig i Polop (K4)
Det branta kalkstensberget ovanför Polop, som du ser från hela dalen bakom Benidorm. Leden är graderad K4 och är utpräglat luftig.
Det avgörande är hur man kommer ner: nedstigningen sker med två rappelleringar på omkring trettio meter vardera, eftersom det inte finns någon gångbar väg ner från toppen. Det betyder att Ponoig inte är en via ferrata i vanlig mening utan en klätterdag. Behärskar du inte rappellering med backup ska du helt enkelt inte vara där utan guide. Det finns ingen möjlighet att vända om halvvägs och gå tillbaka bekvämt.
| Led | Grad | Passar | Att veta |
|---|---|---|---|
| Redován, familjeavsnitt | K2 | Första gången | Tibetansk bro ca 35 m |
| Callosa de Segura, familjeavsnitt | K3 | Vana av höjd | Traverser och överhäng |
| Redován, sportavsnitt | K4/K5 | Erfarna | Fortsättning på K2 |
| Ponoig, Polop | K4 | Erfarna | Två rappelleringar ca 30 m ned |
| Callosa de Segura, sportavsnitt | K5 | Erfarna | Krävande armstyrka |
När behöver man guide?
Tre situationer, och de är enkla att känna igen.
Om du inte äger utrustningen. Att hyra sele och dämpare utan att veta hur de sitter är sämre än att inte ha dem — en felspänd sele kan glida av vid ett fall. Guideföretagen ingår utrustningen i priset och kontrollerar inkopplingen innan ni startar.
Om leden slutar med rappellering. Ponoig, alltså. Att lära sig rappellera på plats, på trettio meter, med solen på väg ner, är inte ett rimligt sätt att lära sig något.
Om du har barn eller ovana med. En guide kan gå tätt bakom och koppla om åt någon som fryser fast, vilket är precis vad som händer om ett barn får panik mitt på en bro. Åldersgränser sätts av arrangören och bygger oftast på längd och vikt snarare än ålder, eftersom selen måste passa.
Bokar du guidad tur, fråga tre saker vid bokningen: ingår utrustningen, hur många deltagare per guide, och vad som händer vid inställd tur på grund av väder. Fler upplägg i samma anda finns i aktiv semester.
Vilken årstid fungerar?
Oktober till maj. Väggarna i Callosa och Redován vetter mot sydost och blir ugnsheta från förmiddagen; på sommaren är de i praktiken oanvändbara mitt på dagen, och den som ändå försöker riskerar värmeslag hängande i en sele. Det är en obehaglig plats att bli dålig på.
Vinterhalvåret är däremot idealiskt: klar luft, sval sten och sol som värmer utan att steka. Regn är den andra begränsningen — våt kalksten och våta järnpinnar är halt, och åska i en vägg full av stållina är ett scenario du inte vill vara i. Läs gota fría och höstregnen, för höstens skyfall kommer snabbare än väderappen antyder.
Börja med rundvandringen, inte väggen
Är du osäker på om höjd är din grej: gå först en vanlig utsiktsvandring med exponerade partier, till exempel Sierra de Bèrnia eller Peñón de Ifach. Känns den bekväm är en K2 nästa steg. Känns den obehaglig har du sparat både pengar och en riktigt otrevlig timme.
Vad kostar det?
Priserna sätts av privata guideföretag och varierar med gruppstorlek, led och säsong, så någon fast taxa finns inte. Räkna med att en guidad halvdag med utrustning kostar klart mer än en vanlig utflykt och klart mindre än en dyktur med flera dyk. Egen utrustning — hjälm, sele och dämpare — kostar ungefär vad en hyra för tre eller fyra tillfällen gör, vilket är den enkla brytpunkten om du bor här på vintern.
En sak att kontrollera innan du åker: täcker din reseförsäkring via ferrata? Många svenska försäkringar undantar klättring, och gränsen mellan "vandring i fjäll" och "klättring" är exakt där en via ferrata hamnar. Ring och fråga, och be om svaret skriftligt. Se reseförsäkring till Spanien.
Innan du kopplar in dig
- Hjälm, sele och godkänd via ferrata-dämpare — alla tre, alltid
- Handskar, styva skor, minst två liter vatten per person
- Aldrig ensam, och aldrig med två personer mellan samma två ankare
- Kolla väderprognosen samma morgon: regn och åska ställer in dagen
- Berätta för någon vilken led du gör och när du väntas ner
- Kontrollera att försäkringen gäller för klättring
- Ring 112 vid olycka — spanska, valencianska, engelska, franska eller tyska
Var passar det in i en semestervecka?
Callosa de Segura och Redován ligger i Vega Baja, inåt landet från Torrevieja, och nås lättast med bil. Kombinera med Orihuela och dess katedral på eftermiddagen — du är ändå i grannskapet, och du orkar inte mer klättring.
Ponoig ligger tio minuter från Benidorm och passar den som bor på kusten och vill upp i bergen en dag. Se hyra bil på Costa Blanca; det finns ingen kollektivtrafik till någon av startpunkterna som fungerar för en tidig start.
Vill du ha bergsdagar utan järn i väggen finns hela urvalet i vandra på Costa Blanca, och Els Arcs ger dig en spektakulär klippformation utan att du behöver hänga i något.
