Sierra de Bèrnia är den bergsrygg du ser resa sig som en mur mellan Altea och Jalóndalen, och den har en egenhet som gör den till kustens mest omtalade vandring: ett hål rakt igenom berget. El Forat — hålet — är en trång passage i klippan som du tar dig igenom på alla fyra, och när du kommer ut på andra sidan öppnar sig hela Alteabukten under dig.
Det viktigaste att veta innan du planerar dagen är att "vandringen på Bèrnia" inte är en tur utan minst tre, med helt olika längd och svårighet. Folk läser en beskrivning av den ena och går sedan den andra. Det är den vanligaste orsaken till att någon står kvar på ryggen när solen går ner.
Vilken av Bèrnia-turerna är det du tänker gå?
Kort svar: kolla var beskrivningen startar. Startpunkten avgör allt annat.
Den officiella leden, PR-CV 7, börjar nere vid Font del Garroferet i Altea la Vella och är enligt bergsportförbundet FEMECV:s register 18,10 kilometer med 1 085 höjdmeter och 7 timmar 45 minuter i gångtid. Det är en hel dag för en van vandrare, inte en förmiddagstur. Leden är klassad 4-2-2-4 enligt MIDE-systemet, och fyran i första positionen betyder att själva terrängen innebär en risk. Registret noterar dessutom att leden inte kvalitetskontrollerats sedan maj 2021 — märkningen kan alltså ha tunnats ut på sträckor.
Rundan från Cases de Bèrnia är den de flesta faktiskt går. Du kör upp den smala vägen till den lilla bebyggelsen högt uppe i sadeln, går runt ryggen medsols eller motsols, kryper genom Forat och kommer tillbaka till bilen. Ungefär en tredjedel av den officiella ledens arbete, samma Forat, och en halvdag i stället för en heldag. Beskrivningar av den här varianten anger sinsemellan olika siffror eftersom parkeringen inte är en fast punkt — vi skriver därför ingen. Räkna med förmiddagen och lite till.
Bara till Forat och tillbaka är det tredje alternativet, och det underskattas. Har du inte hela dagen, eller är du osäker på formen, går du till hålet, tittar, kryper igenom om du vill och vänder samma väg. Du får hela poängen med berget utan att binda upp dig för rundan.
Vägen upp till Cases de Bèrnia är en del av turen
Tillfartsvägen är smal, brant och har partier där två bilar inte möts utan att en backar. Möter du en skåpbil i en kurva är det du som får backa nedför. Hyr du en stor bil för semestern är det värt att veta i förväg — se hyra bil på Costa Blanca. Parkeringen uppe vid startpunkten är dessutom liten. På helger i mars och november står bilarna längs vägkanten långt ner, och då blir de sista hundra meterna till bilen den brantaste delen av dagen.
Måste man krypa genom Forat?
Nej. Du kan gå fram till öppningen, se den, och sedan vända eller ta vägen runt. Men om du ska göra rundan i den riktning de flesta beskrivningar anger är Forat den passage som binder ihop bergets två sidor, och då är det igenom som gäller.
Passagen är omkring tjugo meter lång och tar dig från Jalóndalens sida ut på den soliga sidan mot havet. Den är inte teknisk — det handlar inte om klättring — men den är trång, mörk i mitten, ojämn i botten och du kommer i kontakt med klippan hela vägen. Ryggsäcken ska av och skjutas framför dig på det smalaste stället. Har du problem med slutna utrymmen är det här inget du "tar dig igenom för att det bara är tjugo meter". Det ska sägas rakt ut, för det står sällan i beskrivningarna.
Två praktiska saker som gör passagen enklare. Ta med en pannlampa eller åtminstone se till att telefonen har batteri — mobilljus i handen fungerar dåligt när du behöver båda händerna. Och gå inte in samtidigt som ett sällskap kommer från andra hållet. Det går inte att mötas på mitten, och att backa tillbaka är betydligt jobbigare än att gå framåt.
Vad är ruinen uppe på berget?
Det är Fort de Bèrnia, och den är minst lika intressant som hålet. Fortet uppfördes 1562 på order av Felipe II och ritades av den italienske ingenjören Giovanni Battista Antonelli. Det låg där för att kontrollera passagen mellan Marina Alta och Marina Baixa i ett bergsområde med stor morisk befolkning, och för att hålla ögonen på kusten.
Planen är stjärnformad med fyra spetsar och omgiven av en vallgrav — den typ av befästning som kom med krutet och som du känner igen från kartor över 1500-talets Europa. I dag är det ruiner i dåligt skick, men vallgraven, delar av murarna och bastionerna går att läsa i terrängen, och läget säger allt om varför någon en gång byggde här. Uppgifterna kommer från MARQ, provinsens arkeologiska museum, som du kan besöka i Alicante — se MARQ.
Fortet fungerade kort tid. Det låg för långt från kusten för att göra nytta mot sjörövare, och när den moriska befolkningen fördrevs försvann också det andra skälet att hålla en garnison där uppe. Ruinen ingår i en åtgärdsplan med etappvisa arkeologiska insatser, så skyltning och tillgänglighet kan komma att förändras.
När på året ska man gå?
Oktober till maj, och helst inte alls i juli och augusti. Bèrnia är exponerad åt båda hållen, och den norra sidan är sval medan den södra ligger i full sol. På vintern kan skillnaden mellan de två sidorna vara flera grader, vilket gör att man startar i vindjacka och tar av den efter Forat.
| Period | Så känns Bèrnia |
|---|---|
| Oktober–november | Bäst. Sikt mot Ifach och ofta ända till Ibiza på klara dagar. |
| December–februari | Utmärkt på dagen. Kyligt och blåsigt uppe på ryggen, och dagsljuset tar slut tidigt. |
| Mars–maj | Blomning och grönska. Populärast — kom tidigt för parkeringens skull. |
| Juni–september | Sydsidan blir ett bakugnsgolv. Går du ändå, var uppe före soluppgången och nere till elva. |
Vinterturen har en detalj som är lätt att missa. Solen står lågt, och den norra sidan av ryggen ligger i skugga stora delar av dagen. Blött berg i skugga är halt även när det inte regnat på en vecka, och nedstigningen är där de flesta missöden inträffar. Stavar hjälper mer här än på uppstigningen.
Hur mycket vatten behöver man ha med?
Allt du tänker dricka, för det finns ingenting att fylla på med uppe på berget. Kalkstenen släpper igenom regnvatten, och de källor som har namn i kartorna är säsongsberoende och ofta torra just när du behöver dem.
Räkna med minst en och en halv liter per person för rundan från Cases de Bèrnia, och betydligt mer om du går den fulla PR-CV 7 eller om det är varmt. Restaurangerna vid Cases de Bèrnia är öppna oregelbundet utanför säsong — se dem som en trevlig möjlighet efteråt, inte som din vattenplan. Mer om hur kalkstensterrängen fungerar står i vandra på Costa Blanca.
Bèrnia i korthet
- PR-CV 7, full längd: 18,10 km, 1 085 höjdmeter, 7 tim 45 min. Start Font del Garroferet, Altea la Vella. MIDE 4-2-2-4.
- Vanligaste varianten: rundan runt ryggen från Cases de Bèrnia, en halvdag.
- Kortaste varianten: fram till Forat och tillbaka samma väg.
- Forat: ca 20 meter, trång, mörk i mitten, kräver att du kryper.
- Vatten: inget längs leden. Bär allt.
- Bil: nödvändig. Ingen kollektivtrafik till startpunkterna.
Passar turen barn och ovana vandrare?
Delvis, och det beror mer på vilken variant du väljer än på hur vältränad sällskapet är. Kortturen till Forat fungerar med barn som är vana att gå i sten och som tycker att en tunnel är spännande snarare än obehaglig. Rundan runt ryggen är en annan sak: den har partier med lös sten, brant nedstigning och exponerade avsnitt där ett felsteg får konsekvenser.
Är det er första bergsvandring på kusten, börja hellre med fyrpromenaden i Albir, som är asfalterad och går att ta med barnvagn, eller med Peñón de Ifach i Calpe. Ifach har dock en regel som förvånar familjer: efter tunneln får personer under 18 år inte fortsätta upp mot toppen.
Hur tar man sig till startpunkten?
Med bil, i praktiken. Cases de Bèrnia nås från Xaló-hållet eller via Altea la Vella, och båda vägarna slutar med samma smala serpentiner. Den officiella ledens startpunkt vid Font del Garroferet ligger ovanför Altea och är enklare att komma till, men då har du också en betydligt längre dag framför dig.
Bor du i Benidorm tar körningen upp mindre tid än man tror, men spårvagnen längs kusten hjälper dig inte hela vägen hit — den tar dig till Altea, inte upp i bergen. Vill du ha en dag i området utan bergsvandring ligger Calpe nära, och på andra sidan dalen finns kustens mest kända cykelstigning.
Vad går oftast fel?
Fyra saker återkommer, och ingen av dem handlar om att vara för dåligt tränad.
Fel tur. Någon läser om "fem timmar" i en beskrivning som avser rundan, men startar från Altea la Vella och har då nästan åtta framför sig. Kolla startpunkten, inte tiden.
För sen start. På vintern är det mörkt strax efter fem, och det finns ingen belysning på ett berg. Räkna baklänges från solnedgången.
För lite vatten. Det är den enskilt vanligaste orsaken till att räddningstjänsten kallas ut till kustens berg, och den drabbar lika ofta vana som ovana.
Fel skor. Kalkstenen här är vass, lös i grus och polerad blank där tusentals fötter gått. Sneakers med slät sula är inte en kompromiss, det är dagens största risk. Se packlistan för Costa Blanca.
Gör en dag av det
Bèrnia ligger så till att du kan vara nere vid halv ett och äta lunch i Jalóndalen eller nere vid kusten samma eftermiddag. Många kombinerar turen med ett sent bad — se stränderna i Altea. Det är i den kombinationen norra Costa Blanca är som bäst, och det är också varför man ska gå tidigt i stället för att sova ut.
Om något händer
Nödnumret är 112. Larmcentralen i Comunitat Valenciana svarar på spanska, valencianska, engelska, franska och tyska — inte på svenska. Ha en position redo: en skärmdump från din offlinekarta eller koordinaterna från telefonen sparar mycket tid för dem som ska hitta dig. Mobiltäckningen är god uppe på ryggen och dålig nere i dalgångarna på nordsidan, vilket är ett skäl till att inte gå ensam. Se nödnummer och akut hjälp och sol, värme och värmebölja.
Vill du gå Bèrnia men tvekar på egen hand finns guidade turer i området, och de kostar mindre än man tror utanför högsäsong. Fortsätter du med tuffare mål är Puig Campana nästa steg uppåt i svårighet, medan Barranc de l'Infern är provinsens tuffaste dagstur rent fysiskt. Bèrnia ligger däremellan — och är den enda av de tre du kryper genom.
