Montgó naturpark

Montgó är berget du ser från nästan hela norra Costa Blanca — en tung, avlång kalkstensrygg mellan Dénia och Jávea som slutar tvärt i havet vid Cap de Sant Antoni. Toppen ligger på 753 meter. Formen har gett den smeknamnet elefanten, och när du väl sett den vill du inte se något annat.

Det viktigaste att veta innan du åker: det här är inte en sevärdhet du parkerar utanför och tittar på. Montgó är en naturpark på 2 117,68 hektar med tio numrerade vandringsleder och ingen entré, ingen kassa och inget staket. Du väljer själv hur mycket berg du vill ha — allt från en timme längs kusten till en hel dag upp till toppen.

Vad är Montgó egentligen?

Berget förklarades naturpark den 16 mars 1987, som en av de första i Valenciaregionen. År 2002 lades en skyddszon till runt själva parken, och det skyddade området omfattar sedan dess drygt 7 500 hektar totalt. Under vattnet fortsätter skyddet: havsreservatet vid Cap de Sant Antoni förklarades 1994 och skyddar botten utanför udden.

Det som gör berget märkvärdigt är inte höjden utan mångfalden. Parken har över 650 dokumenterade växtarter på en yta som du kan gå över på en dag. Skälet är att Montgó reser sig ensamt ur ett flackt kustlandskap: nordsidan mot Dénia är fuktig och skuggig, sydsidan mot Jávea är torr och het, och däremellan finns klippbranter där ingen betar och ingen bygger. En av arterna parken själv lyfter fram är Carduncellus dianius, en tistelsläkting som fått sitt artnamn efter Dénia och knappt växer någon annanstans.

Berget har också varit bebott länge. Det finns lämningar efter iberiska bosättningar på sluttningarna, romerska spår vid källorna, och terrasser och stenmurar från tider då folk odlade långt högre upp än någon skulle drömma om i dag. Mycket av det du går på är alltså inte natur i strikt mening utan ett kulturlandskap som växt igen.

Hur tar man sig dit?

Med bil är det enkelt. Från AP-7 tar du avfart 62 vid Ondara, eller kör N-332 mot Ondara–Dénia. Därifrån är berget omöjligt att missa. Se hyra bil på Costa Blanca och N-332 eller AP-7.

Parkens besökscentrum ligger i Dénia, inne i den kommunala parken Bosc de Diana på Camí Sant Joan 1, strax intill järnvägsövergången vid calle Diana. Det är öppet måndag, onsdag, fredag och lördag klockan 9–14, stängt på söndagar, och övriga dagar går det bara att besöka efter överenskommelse. Utställningen är tillgänglighetsanpassad och det finns audioguide på fem språk. Åk dit först om du vill ha kartor i handen — de digitala versionerna är sämre än pappersfoldern.

Utan bil går det också. Jávea och Dénia ligger båda vid bergets fot och flera av startpunkterna nås till fots eller med en kort taxiresa från centrum. Spårvagnen längs kusten går till Dénia — se spårvagnen längs kusten. Men vill du gå till toppen och tillbaka på en dag är bil betydligt smidigare.

Vilka leder finns det?

Parken har tio officiella rutter, var och en med sin egen färg på kartan. Det är fler än de flesta besökare räknar med, och det är därför Montgó fungerar lika bra för en lugn förmiddag som för en hel dags stigning.

Utöver parkens egna rutter finns den godkända leden PR-CV 355, som går från Dique de Levante i Jáveas hamn hela vägen upp till toppen: 14,7 kilometer med 1 070 höjdmeter och drygt fem timmars gångtid enligt bergsportförbundets register. Den är enkelriktad och slutar på toppen — du måste alltså gå tillbaka samma väg eller ordna hämtning. Det är den vanligaste planeringsmissen på berget. Mer om ledsystemet står i vandra på Costa Blanca.

Hur krävande är det att gå upp till toppen?

Krävande, men inte tekniskt. Ingen av topplederna kräver klätterutrustning eller händerna annat än på enstaka partier. Det som tar på krafterna är att stigningen är i det närmaste konstant, att underlaget är vass kalksten och löst grus, och att det inte finns skugga att tala om på de övre två tredjedelarna.

Räkna med tre till fyra timmar upp i lugn takt från de vanliga startpunkterna och nästan lika lång tid ner. Nedvägen går långsammare än folk tror, eftersom stenen är hal och benen är trötta. Ta med minst två liter vatten per person — det finns ingen källa, ingen kran och ingen kiosk på hela berget.

Cova de l'Aigua och grottorna

Om du bara har några timmar är rutt 3 upp till Cova de l'Aigua, vattengrottan, det bästa valet. Grottan användes av både romare och morer för att samla och lagra det vatten som droppar ur berget, och det finns inhuggna inskriptioner och kanaler kvar inne i öppningen. Vägen upp är brant men kort, och du får utsikten över Dénia på köpet.

Den andra grottan folk går till är Cova del Gamell, kamelgrottan, på rutt 4. Den är en stor öppning i bergväggen snarare än ett grottsystem — ta med pannlampa om du vill se något bortom öppningen, och gå inte in längre än du ser.

Havsgrottan Cova Tallada ligger i parkens östra hörn, nere vid vattnet mellan Dénia och Jávea, och är parkens rutt 10. Den kräver gratis tidsbokning under sommarhalvåret och under påsk- och majhelgerna. Läs på om reglerna innan du planerar in den — de ändras.

När på året och dygnet är det bäst?

Oktober till maj, utan tvekan. Vintern är den underskattade säsongen här: temperaturen ligger ofta kring femton grader mitt på dagen, luften är klar och du kan gå upp mitt i sol utan att lida. Våren, från mars till maj, är den vackraste perioden — då blommar merparten av de 650 arterna och berget doftar timjan och rosmarin.

Juni till september ska du gå tidigt eller inte alls. Klockan sju på morgonen är berget svalt och tyst; klockan elva är sydsluttningen en stekpanna. De flesta räddningsinsatserna på Montgó handlar om värme och uttorkning, inte om fall. Se bästa tiden att åka och sol, värme och värmebölja.

På dygnsbasis är tidig morgon bäst av tre skäl: temperaturen, ljuset och parkeringen. De små parkeringsfickorna vid startpunkterna rymmer inte många bilar, och på en helg i mars står de fulla vid halv tio.

Vad ser man från toppen?

Hela Marina Alta ligger under dig. Rakt ner mot norr Dénias hamn och den långa sandkusten mot Oliva, mot söder Jáveas bukt och udden Cap de la Nao, och inåt land de blå bergsryggarna mot Vall de Laguar och Bèrnia. På riktigt klara dagar syns Ibiza som en skugga i horisonten — vanligast på vinterhalvåret och tidiga morgnar, när luften är renast.

Vill du ha utsikt utan att gå upp är rutt 9 ut till Cap de Sant Antoni det bästa alternativet. Du går längs kanten av havsreservatet, ser klippan falla rakt ner i vattnet och når fyren utan att stiga mer än ett par hundra meter.

Kan man ta med barn?

På vissa leder ja, på topplederna nej. Rutt 8 mellan rekreationsområdet och de gamla väderkvarnarna är kort, jämn och fungerar för barn som orkar gå en timme själva. Rutt 3 upp till vattengrottan går också med lite större barn, men den är brant.

Topplederna är däremot långa, hala och skuggfria, och det finns ingen genväg ner om någon får nog halvvägs. Det är inte farligt i sig, men det är en lång dag för korta ben. Barnvagn fungerar ingenstans i parken.

Behöver man boka?

Nej — till skillnad från Peñón de Ifach har Montgó ingen besökskvot och inget tillstånd att söka. Du går bara. Det enda undantaget är Cova Tallada, som har tidsbokning under högsäsong. Grupper på femton personer eller fler bör däremot höra av sig till parken i förväg, vilket är standard i regionens naturparker.

Vem passar Montgó inte för?

Den som vill ha en sevärdhet med café, toalett och skyltar var femtionde meter blir besviken. Montgó är obemannat, oskyltat på sina håll och helt utan service. Det är också ett dåligt val om du är höjdrädd och tänkt gå kustleden mot Cap de Sant Antoni, där stigen går nära kanten.

Och har du bara en dag och vill ha den klassiska bilden av Costa Blanca är Ifach i Calpe en kortare och mer dramatisk vandring. Montgó belönar den som ger den mer tid än så.