Santa Polas saltverk och flamingorna

Saltdammarna söder om Santa Pola är den enklaste naturupplevelsen på hela Costa Blanca. Du parkerar vid vägkanten, går tvåhundra meter, och står plötsligt framför hundratals flamingor som vadar i grunt, ljusrosa vatten. Det kostar ingenting, det är öppet dygnet runt året om, och du behöver varken boka eller guide.

Det korta svaret på när du ska åka: tidig morgon, och helst mellan april och augusti om det är just flamingorna du är ute efter — då är flockarna som störst. Men fåglar finns här varje månad på året, och på vintern har du dammarna nästan för dig själv.

Vad är det man tittar på?

Salines de Santa Pola är en naturpark på 2 470 hektar mellan Santa Pola och Elche. Den består av två saltverk som fortfarande är i drift — Braç del Port och Bonmatí — plus dammar med olika salthalt, dyner, stränder och en del odlingsmark.

Poängen med platsen är att den inte är orörd natur. Havsvatten leds in i ett system av grunda bassänger och får avdunsta stegvis, tills saltet kan skördas. Varje bassäng har sin egen salthalt, och därmed sitt eget djurliv: kräftdjur i de saltaste, småfisk i de mindre salta, och fåglar som specialiserat sig på precis den blandningen. Industrin har alltså skapat livsmiljön. Utan saltverket hade det inte funnits några flamingor.

Hela området var en gång del av en betydligt större våtmark, Albufera d'Elx, tillsammans med det som i dag är El Hondo längre inåt land. Skyddet är starkt: parken står på Ramsarlistan över internationellt betydelsefulla våtmarker och är klassad som ZEPA, särskilt skyddsområde för fåglar.

När finns flamingorna där?

Flamingor finns i saltdammarna under större delen av året, men antalet varierar kraftigt. De största flockarna ses under vår och sommar, och uppgifterna om hur många det rör sig om skiljer sig åt mellan källor — siffror på flera tusen individer förekommer, men det är räkningar från enskilda dagar och inte ett stabilt bestånd. Ta alltså inte en siffra du läser någonstans som ett löfte.

Det som däremot är pålitligt är mönstret. Flamingorna flyttar mellan våtmarkerna i södra Alicante och Murcia efter var vattennivån och födan råkar vara bäst just den veckan. Är de inte här är de ofta i Torreviejas laguner eller i El Hondo, en halvtimme bort. Ser du inga fåglar på plats är det värt att köra vidare i stället för att vänta.

Sensommaren efter en torr säsong kan vara mager, eftersom dammarna då står låga. Efter höstregnen fylls de igen, och november till februari är faktiskt en riktigt bra period — färre fåglar totalt, men bättre ljus, ingen värme och inga andra besökare.

Var ser man dem bäst?

Två saker avgör: att du är på rätt sida av dammarna för ljuset, och att du har kikare.

Flamingorna står oftast långt ut i de grunda bassängerna, inte vid kanten. Med blotta ögat ser du rosa prickar. Med en enkel kikare ser du fåglar. Det är den enskilt största skillnaden mellan ett bra och ett medelmåttigt besök här, och det är sällan någon säger det.

Ljuset är bäst tidigt på morgonen, när solen står i öster och lyser upp fåglarna framifrån om du står med ryggen mot havet. Sent på eftermiddagen får du motljus över dammarna, vilket är vackert på foto men gör det svårare att se detaljer. Mitt på dagen är det platt och hett, och fåglarna står stilla.

Vilka leder finns det?

Parken har två markerade rutter, och båda är platta.

Gula leden, El Pinet, är 3,8 kilometer och tar ungefär två timmar och femton minuter i den takt parken själv räknar med. Den går genom övergivna saltdammar i parkens sydöstra del, längs en smal stig mellan bassängkanterna, och viker sedan ut mot havet genom tre olika sorters dyner: fasta dyner med tall och eukalyptus, halvfasta med gles växtlighet, och rörliga dyner utan vegetation alls. Det är den led du väljer om du vill se flest arter.

Röda leden, Playa de Tamarit, är 3 kilometer och tar ungefär en och en halv timme. Den startar i bostadsområdet Playa Lisa och går mellan kusten och N-332, från saltbergen till den kanal som avvattnar Braç del Port-dammarna. Längs vägen passerar du resterna av en gammal saltkaj med en strandad pråm och en övergiven saltarbetarbostad. Utsikten sträcker sig över Cap de Santa Pola och ut mot Tabarca.

Ingen av lederna är lämplig att cykla, enligt parken. Båda är däremot så platta att de fungerar för de flesta som orkar gå ett par kilometer.

Vad ser man förutom flamingor?

Betydligt mer än man tror. Parkens egen artlista för den gula leden nämner skärfläcka, styltlöpare, ägretthäger, snäppor, pipare, spovar och tärnor — utöver flamingorna. Vilka som är på plats beror helt på årstiden.

Den art som gör platsen internationellt betydelsefull är egentligen inte flamingon utan småtärnan, som häckar här i antal som räknas på europeisk nivå. Vintertid är det i stället flamingorna och vadarna som dominerar. Vår och höst passerar flyttfåglar på väg mellan Europa och Afrika, och då kan artlistan bli lång på en enda morgon.

Kostar det något?

Nej. Det finns ingen entré, ingen biljett och ingen bokning. Lederna och utsiktsplatserna är öppna dygnet runt, året om.

Det enda som har öppettider är besökscentret, som ligger i en gammal kvarn på Avda. Zaragoza 45 inne i Santa Pola och delar lokal med saltmuseet, Museo de la Sal. Det är öppet alla dagar 9–14 och stängt den 24, 25 och 31 december samt 1 och 6 januari. Även det är gratis. Utställningen förklarar hur saltet utvinns och varför verksamheten och våtmarken kan samexistera — en halvtimme väl använd, särskilt med barn som undrar varför vattnet är rosa.

Hur tar man sig dit?

Med bil är det enklast. Parken ligger längs N-332, med avfarter kring kilometer 87,4 och 88.

• Till gula leden: ta avfarten märkt LA MARINA/PLAYAS, följ N-332a i 1,2 kilometer och sväng av mot El Pinet i rondellen. Parkeringen ligger i slutet av Camino del Pinet.
• Till röda leden: starta i hörnet av Avda. Vicente Blasco Ibáñez och calle Venida de la Virgen, vid strandpromenaden i Playa Lisa.
• Till besökscentret: följ skyltarna in mot Santa Pola, sväng höger vid polishuset in på Avenida Zaragoza. Ingången ligger 400 meter längre fram.

Från Alicante tar det ungefär en halvtimme. Se hyra bil på Costa Blanca. Utan bil går det bussar mellan Alicante och Santa Pola, men de sista kilometrarna ut till dammarna får du gå eller ta taxi — se bussar på Costa Blanca.

Passar det med barn?

Ja, med rätt förväntningar. Det som fungerar är korta sträckor, kikare att turas om med, och att kombinera dammarna med något annat samma dag — saltmuseet, stranden eller båten ut till Tabarca. Det som inte fungerar är att gå hela gula leden i solen med ett trött barn.

Marken är plan hela vägen, så barnvagn går på de breda partierna. Räkna däremot med mygg vid gryning och skymning under den varma delen av året, och ta med myggmedel.

Santa Pola eller Torrevieja?

Båda har salt, flamingor och gratis entré, men de ger olika upplevelser.

Santa Pola handlar om fåglarna. Dammarna är grunda, breda och lätta att överblicka, lederna går genom flera naturtyper, och du kommer närmare vattnet. Det är den bättre platsen för den som faktiskt vill titta på fågel.

Torreviejas rosa saltsjö handlar om färgen. Lagunen där är intensivt rosa på ett sätt Santa Pola inte är, och det är den bilden folk kommer för. Bad i lagunerna är förbjudet och besök i själva saltverket sker med förbokad guidad tur, så det är mindre spontant.

Längre norrut finns en tredje och mycket mindre variant på samma fenomen: saltlagunen mitt inne i Calpe, inklämd mellan lägenhetshus och trafik, med flamingor i flock och Peñón de Ifach som fond. Den kräver varken bil eller planering och går att gå runt till fots från strandpromenaden — men den ger inte de öppna vidderna och artrikedomen du har här.

Har du en dag i södra Costa Blanca går de att kombinera med en halvtimmes körning emellan, gärna med Guardamar eller La Mata som lunchstopp.

Vill du ha mer natur på samma resa är Montgó och Serra Gelada längre norrut kustens två stora bergsparker, och de är precis motsatsen till det här: branta, torra och krävande. Saltdammarna är det platta alternativet — och det enda som fungerar lika bra en het augustimorgon som en blåsig januarieftermiddag. Se bästa tiden att åka.