El Hondo — El Fondo på valencianska — är den våtmark där man ser flest fåglar på Costa Blanca och minst antal turister. Den ligger inåt land mellan Elche och Crevillente, en halvtimme från kusten, och består av två stora dammar omgivna av vassbälten, kanaler och saltpåverkad slätt.
Enligt parkförvaltningens egen beskrivning omfattar området 2 387 hektar och fick status som naturpark 1994. Fåglarna är själva poängen: här finns arter som är svåra eller omöjliga att se någon annanstans i Europa. Men det är ingen park man bara promenerar in i. Delar av området har begränsat tillträde, och besöket bör börja med parkens informationscentrum.
Varför är just El Hondo så bra för fågelskådning?
För att det inte är en naturlig sjö utan ett bevattningsmagasin som fyllts och tömts i över hundra år. Dammarna byggdes för att lagra vatten till jordbruket på slätten, och just den varierande vattennivån — hög på vintern, låg på sensommaren — skapar exakt de grunda kanter, vassar och slambankar som vadare och simänder behöver.
Två arter gör platsen internationellt känd. Cerceta pardilla, marmorand, räknas som en av Europas mest hotade änder, och malvasía cabeciblanca, kopparand, har en liknande status. Båda har El Hondo som en av sina viktigaste tillflykter i hela Västeuropa. Utöver dem: hägrar, skedstorkar, brun kärrhök, tärnor, doppingar, rördrom och stora flockar simänder under vintern.
Flamingorna finns här också, men mer oregelbundet än i Santa Polas saltdammar och vid Torreviejas rosa lagun. De tre våtmarkerna hänger ihop som ett system, och fåglarna pendlar mellan dem efter var vattnet står rätt just den veckan.
Hur besöker man parken i praktiken?
Börja med informationscentret. Där finns kartor, aktuell information om vad som setts och besked om vilka delar som är öppna just nu. Öppettiderna är begränsade och ändras med säsong, så kontrollera dem i förväg — vi anger dem medvetet inte här, eftersom en felaktig öppettid är värre än ingen.
Runt dammarna finns markerade rutter och gömslen, och parkförvaltningen har bland annat en rundslinga kring lagunerna El Rincón och El Saladar samt en särskild ornitologisk led. Vissa delar av området ägs och drivs av bevattningssamfälligheten och är inte fritt tillgängliga. Det är därför man inte bara kan följa vilken grusväg som helst: mycket av marken runt om är privat jordbruksmark i drift.
Gå in i gömslet och sitt ned
Nybörjaren går runt och tittar. Den som ser mest sätter sig i ett gömsle och stannar en halvtimme. Fåglarna återvänder till de grunda kanterna några minuter efter att stegen tystnat, och det är då de intressanta arterna visar sig. Ta med kikare — utan kikare är det här en promenad vid en vass.
När på året ska man åka dit?
Vintern är den bästa tiden, och det är ovanligt för en sevärdhet på Costa Blanca. November till februari är dammarna välfyllda, änderna som övervintrar är på plats i stora antal, och luften är klar och sval. Dessutom är den södra slätten då fri från både värme och mygg.
Vår och höst ger flyttfågelsträck, med vadare som stannar till på väg mot Afrika eller norrut. Sommaren är den svagaste perioden: många dammar står låga, hettan över slätten är tung och myggen är påtaglig i skymningen. Vill du ändå åka i juli, gå tidig morgon och ta med myggmedel.
| Period | Vad du ser | Praktiskt |
|---|---|---|
| Nov–feb | Övervintrande änder i stort antal, rovfåglar | Bästa tiden. Klädsel för kyla vid vattnet |
| Mars–maj | Flyttande vadare, häckningsdräkter, sång | Behagligt väder, gröna vassar |
| Jun–aug | Häckande arter, men färre individer | Hett, mygg, låga vattennivåer |
| Sep–okt | Höststräck | Bra ljus, färre besökare |
Vad ska man ha med sig?
- Kikare — det viktigaste. Tubkikare om du har.
- Dämpade kläder och tyst uppträdande. Fåglarna reagerar på rörelse och röster.
- Vatten och keps. Skuggan är sparsam och slätten är öppen.
- Myggmedel från maj till oktober, särskilt i gryning och skymning.
- Fågelbok eller app för Sydeuropa. Många arter är svenska bekanta, men inte alla.
Ta inte med hund. I ett skyddat fågelområde är hundar antingen förbjudna eller kraftigt begränsade, och en lös hund vid vattenkanten tömmer en damm på fågel på tio sekunder. Vill du ha hunden med på semestern har vi samlat vad som gäller i resa med hund till Spanien.
Hur tar man sig till El Hondo?
Bil är i praktiken enda sättet. Parken ligger på slätten mellan Elche och Crevillente, och infarterna går via små lantbruksvägar utan skyltning värd namnet. Sätt målpunkten till parkens informationscentrum, inte till "El Hondo" i största allmänhet — annars hamnar du lätt vid en kanal utan infart.
Från kusten är det ungefär en halvtimme från Elche och tre kvart från Torrevieja eller Alicante. Vägarna är smala och delas med jordbruksfordon. Praktiska råd finns i köra bil i Spanien och hyra bil på Costa Blanca.
Kör inte in på grusvägarna på måfå
Marken runt dammarna är till stor del privat och används av bevattningssamfälligheten. Bommar kan vara stängda, vändplatser saknas och det är lätt att fastna på lös lerväg efter regn. Håll dig till skyltade infarter och parkera där det är anvisat.
Vem passar El Hondo inte för?
Den som vill bli underhållen. Här finns ingen utställning att gå igenom, ingen restaurang, ingen lekplats och inget som händer om du inte själv letar. En familj med otåliga barn får ut mer av en dag vid en strand eller i nöjesparkerna kring Benidorm. Landskapet är dessutom platt, brunt stora delar av året och långt ifrån vykortsvackert — skönheten här sitter i detaljerna, inte i vyn.
Är du rörelsehindrad går det ändå att få ut något. Delar av stigsystemet är anlagt som plana träspänger och är betydligt mer framkomligt än naturmark i bergen, men kontrollera vilken sträcka som är öppen innan du åker. Vi samlar det vi vet om anpassade besöksmål i tillgänglighet på Costa Blanca.
Ett landskap byggt av vatten och salt
El Hondo är den sista resten av något mycket större. Hela slätten söder om Elche var en gång en enda grund lagun, Albufera d'Elx, som sträckte sig ut mot det som i dag är saltdammarna i Santa Pola. Under århundraden dikades den ut för att ge odlingsmark, och det som blev kvar av vattnet fångades upp i dammar för bevattning.
Därför är parken både natur och maskin. Vattennivåerna styrs av jordbrukets behov, inte av naturens, och ett torrår i flodsystemet syns direkt på antalet fåglar. Det gör El Hondo till ett sårbart område: när bevattningsvattnet tryter är det fågellivet som betalar. Samma logik gäller i Santa Pola, där det är saltindustrin och inte naturen som håller livsmiljön vid liv.
Vad kombinerar man El Hondo med?
Den självklara halvdagen är El Hondo på förmiddagen och palmlunden i Elche på eftermiddagen — två helt olika landskap, båda skapade av vattenhantering, med tjugo minuters bilresa emellan. Har du intresse för själva staden är basilikan och den arkeologiska platsen La Alcudia nästa steg.
Är det fåglarna som lockar mest gör du i stället en våtmarksdag: El Hondo tidig morgon, saltdammarna i Santa Pola vid lunch och Torreviejalagunerna i eftermiddagsljus. Tre skyddade områden, en biltank, och sammanlagt kanske sextio arter en bra vinterdag. Fler upplägg finns under dagsturer.
Kort om El Hondo
Våtmark mellan Elche och Crevillente. Enligt parkförvaltningen 2 387 hektar, naturpark sedan 1994. Två stora bevattningsdammar med vass, kanaler och saltmark. Internationellt känd för marmorand och kopparand, båda starkt hotade. Informationscenter med säsongsberoende öppettider, markerade rutter och fågelgömslen. Delar av marken är privat och inte tillgänglig. Fri entré till de öppna delarna. Bäst november–februari.
