Cova Tallada

Cova Tallada är en havsgrotta i klippkanten mellan Dénia och Jávea, och den är inte formad av vågorna utan av människor. Det här var ett stenbrott. Muslimska stenhuggare bröt ut block ur klippan här under medeltiden, och de raka väggarna, hörnen och verktygsspåren i taket är det som gör grottan märklig att stå i.

Det viktigaste att veta innan du planerar besöket: under sommarhalvåret krävs ett gratis tillstånd som bokas i förväg, antalet platser är begränsat, och vandringen dit är brantare och halare än bilderna antyder. Grottan ligger inom Montgó naturpark och havsreservatet vid Cap de Sant Antoni, och det är parkförvaltningen som styr tillträdet.

Behöver man boka för att gå till Cova Tallada?

Ja, under de perioder som parkförvaltningen har reglerat — 2026 gäller det påskveckorna, en period kring månadsskiftet april–maj och hela 15 juni till 15 oktober. Utanför de perioderna behövs inget tillstånd. Bokningen är kostnadsfri och görs via Generalitat Valencianas eget formulär för Montgó naturpark. Uppgifterna är kontrollerade mot parkens egen information i augusti 2026.

Tre detaljer i regelverket är lätta att missa. Du kan bara boka tio dagar i förväg — inte tidigare, vilket gör det omöjligt att planera in besöket när du bokar resan. Varje reservation gäller högst fem personer. Och du har en och en halv timme på dig, räknat från den tid som står på tillståndet, inte från när du kommer fram. Ta med tillståndet utskrivet eller i mobilen tillsammans med legitimation.

Två vägar ned — och de är inte likvärdiga

Grottan nås från två håll, och valet avgör hur jobbigt besöket blir.

Från Dénia, via Les Rotes

Den vanligaste vägen. Du startar vid vägens slut söder om Dénia, bortom klippstränderna i Les Rotes, och följer en stig som mestadels går längs med kusten på ganska jämn höjd innan den sjunker ned mot grottan. Det är den skonsammare varianten: längre i tid, men utan den branta klättringen. Har du barn med, eller är osäker på din balans, är det här vägen att välja.

Från Jávea, via Cap de Sant Antoni

Kortare på kartan, betydligt tuffare i verkligheten. Stigen faller brant från höjdplatån ned mot havsnivån, delvis över blank klippa där det finns fastsatta linor att hålla i. Nedstigningen går snabbt. Uppstigningen i eftermiddagsvärmen är en helt annan sak, och det är där de flesta överskattar sig själva.

Oavsett väg: kängor eller ordentliga vandringsskor, inte sandaler och inte nya joggingskor med hal sula. Ta med mer vatten än du tror — parkens egna instruktioner nämner just vatten som en av de saker man ska ha med sig. Fler leder i samma bergsterräng finns i vår guide till vandring på Costa Blanca.

Vad ser man när man kommer fram?

Grottan är stor, öppen mot havet och ovanligt ljus för att vara en grotta. Golvet är delvis vatten. Innerst finns en mindre bassäng, och i taket och på väggarna syns de raka snitten efter stenbrytningen — därav namnet, tallada betyder ungefär "huggen" eller "skuren" på valencianska.

Stenen som bröts här fraktades sjövägen och användes i byggnader längs kusten. Det gör grottan till något ovanligt: ett industriminne från medeltiden som ligger på havsnivå och som du bara kan nå till fots eller från vattnet. Vattnet innanför är genomskinligt och grönt, och snorkling är en stor del av upplevelsen för många — men se först efter hur havet uppför sig. Slår vågorna in i mynningen ska du inte i.

Räkna med en timme på plats. Med regelns nittio minuter inräknat blir hela utflykten ändå en halvdag när du lägger till vandringen fram och tillbaka.

Ljuset är värt en tanke. På förmiddagen faller solen in genom mynningen och lyser upp bassängen inifrån; på eftermiddagen ligger grottan i skugga och havet utanför blir det som lyser. Fotografer föredrar oftast förmiddagen, badare eftermiddagen när stigen tillbaka är svalare. Väljer du morgon slipper du dessutom det mesta av båttrafiken utanför.

När på året är det bäst att gå dit?

Vår och höst, klart. April–maj och oktober–november ger sval luft, badbart hav och en stig som inte kokar. Under de veckorna är kravet på tillstånd dessutom borta eller mildare, vilket gör planeringen enklare.

Juli och augusti är den sämsta tiden av tre skäl samtidigt: värmen på den skuggfria stigen, konkurrensen om de begränsade platserna, och att havet ofta är fullt av folk i båtar och kajaker vid mynningen. Vill du ändå gå på sommaren, boka den tidigaste tiden på dagen. Se också bästa tiden att åka för hur månaderna skiljer sig i övrigt.

Vintern har sin egen charm — tomt, svalt, klart ljus — men då är sjögången oftare hög, och en dag med pålandsvind kan göra sista biten obehaglig. Kolla väderprognos och våghöjd samma morgon.

Går det att komma dit sjövägen i stället?

Ja, och för många är det den bättre lösningen. Kajak och SUP från Dénias eller Jáveas kust tar dig till mynningen utan vandringen, och paddelturer i området är ett vanligt utbud sommartid. Det förutsätter lugnt hav och att du har koll på reglerna i havsreservatet vid Cap de Sant Antoni, där både fiske och ankring är begränsade.

Vi går igenom paddling, snorkling och båtturer i avsnitten om snorkling, kajak och SUP och båtturer längs kusten. Ett tips är att fråga uthyraren rakt ut om de kör till Cova Tallada just den dagen — svaret beror på sjögången, och en seriös uthyrare säger nej när det inte går.

Vem bör hoppa över Cova Tallada?

Den som har svårt att gå i ojämn terräng, den som är osäker på höjder, och den som reser med små barn bör välja något annat. Kravet på förhandsbokning tio dagar innan gör den dessutom opraktisk för den som reser spontant.

Vill du ha samma slags kustdramatik utan risk finns Peñón de Ifach i Calpe med tydligt markerad led och eget besökssystem, eller vandringen ut till fyren i Albir, som går på bred grusväg och fungerar för nästan alla. Är målet i stället grottor och underjord är Bocairent med sina uthuggna kammare ett annat spår av samma sorts människoformad sten.