Tabarca är Costa Blancas enda ö, och den är två sevärdheter i samma paket: en muromgärdad 1700-talsby byggd på kunglig order, och Spaniens första marina reservat. Ön är liten — omkring 1 800 meter lång, som mest 400 meter bred och ungefär 30 hektar stor — men den har mer historia per kvadratmeter än något annat på kusten.
Ön ligger cirka tre sjömil utanför udden vid Santa Pola och åtta sjömil från Alicante, som den tillhör kommunalt sedan 1770. På vintern bor ett femtiotal personer kvar året om, och på sommaren mångdubblas befolkningen. Här går vi igenom vad ön faktiskt är, varför den ser ut som den gör och vad reservatet innebär i vattnet. Det praktiska — båttider, priser och hur du lägger upp dagen — står i vår guide till dagsturen.
Varför ligger det en befäst by på en obebodd ö?
För att Karl III flyttade dit ett helt samhälle. Ön hette Plana och var länge obebodd, användbar mest som skydd för barbareskpirater som opererade utanför kusten. Samtidigt satt en grupp genuesiska fiskarfamiljer fångna på ön Tabarka utanför Tunisien. De friköptes 1768 och fördes till Alicante, där de inkvarterades tillfälligt i jesuitkollegiet, och 1770 flyttades de slutgiltigt ut till ön, till bostäder som greven av Aranda låtit uppföra på kungens uppdrag.
Därav namnet Nueva Tabarca, och därav muren. Byn anlades som en befäst kolonianläggning med rutnätsplan, ringmur och tre portar, i den militära 1700-talsstil som är helt olik allt annat på kusten. Det är också förklaringen till att husen står tätt och gatorna är raka: det här är ingen fiskeby som vuxit fram, utan en planerad stad ritad på papper innan den byggdes.
Vid slutet av 1800-talet bodde omkring tusen personer på ön, nästan alla av fisket. Sedan gick det utför i takt med att fisket gjorde det, och ön var nära att avfolkas helt innan turismen tog över. Hela anläggningen skyddades som Conjunto Histórico-Artístico 1964.
Vad ska man titta på i byn?
Muren först. Den går att följa nästan hela vägen runt bykärnan, och det är den promenaden som ger dig både befästningen och havet på en gång. Portarna — Puerta de San Rafael mot hamnen, Puerta de San Miguel och Puerta de Levante — är de arkitektoniskt mest påkostade delarna av hela anläggningen.
Innanför muren ligger kyrkan San Pedro y San Pablo, byggd i samma svep som bosättningen, och guvernörshuset. Utanför bykärnan, på öns östra del, står Torre de San José, ett massivt torn som byggdes som fängelse och vakttorn, samt öns fyr och den lilla kyrkogården. Den östra halvan av ön är i praktiken obebyggd och där tar landskapet över: låg, torr klippterräng med saltvattenstålig vegetation.
Tabarca i siffror
Cirka 1 800 × 400 meter, ungefär 30 hektar. Cirka 50 fast boende på vintern. Conjunto Histórico-Artístico sedan 1964, marint reservat sedan 1986. Reservatet omfattar 1 754 hektar hav på 0–40 meters djup. Turistsäsongen går i praktiken från april till oktober.
Vad betyder det marina reservatet?
Att vattnet runt ön har varit skyddat sedan en ministerorder den 4 april 1986, vilket gjorde Tabarca till Spaniens första marina reservat. Det skyddade området är rektangulärt och omfattar 1 754 hektar med djup mellan noll och fyrtio meter. Längst i öster, kring grundet Bajo de La Nao — även kallat de La Llosa — ligger en integralzon där skyddet är strängast.
Det som skyddas är i första hand ängarna av Posidonia oceanica, sjögräset som täcker havsbottnen kring ön och som beskrivs som exceptionellt välbevarat här. Posidonian är inte alger utan en blomväxt, den syresätter vattnet, binder botten och fungerar som barnkammare för yngel — vilket är hela förklaringen till att fisket runt ön blev bättre efter att reservatet inrättades. Bland fiskarna märks havsabborre, havsål, muränor och stim av guldmakrill och taggmakrill. Den stora musslan Pinna nobilis är däremot sällsynt i dag, som på hela Medelhavet.
För dig som besökare betyder skyddet två saker. Sikten i vattnet är osedvanligt bra, och därför är snorkling huvudnumret på ön. Och det finns regler: fiske, insamling och ankring är begränsade, och i integralzonen gäller strängast restriktioner. Följ skyltningen och de anvisade badområdena, och plocka ingenting från bottnen. Mer om snorkling finns i bästa snorklingen, och om dykningen i dykning på Costa Blanca.
Var badar man på ön?
Den huvudsakliga badstranden ligger i sandviken mellan hamnen och byn, och det är där de flesta lägger sig. Den är kort och blir full mitt på dagen i juli och augusti. Bättre för snorkling är klipphyllorna längs öns norra sida och området mot öster, där botten faller av över sjögräs och sten. Ta badskor — det är sten så snart du lämnar den lilla sandviken. Alicante kommun driver också en tillgänglig badpunkt på Tabarca, på samma sätt som på San Juan, El Postiguet och Urbanova; assisterat bad förbokas och sommarsäsongen är juli till september. Se tillgänglighet på Costa Blanca.
Ön har inget vatten
Tabarca har ingen egen sötvattenkälla. Allt vatten fraktas ut, och det märks i priserna på restaurangerna och i att duschmöjligheterna är begränsade. Ta med eget vatten till dagen — det är billigare, och det är den vanligaste bristvaran hos den som blir kvar till sista båten.
Hur lång tid behöver man?
En halv dag räcker för att gå runt ön, se muren och byn och bada en gång. Vill du snorkla ordentligt och äta lunch behöver du en hel dag, och då är det returbåten som styr allt. Det finns övernattningsmöjligheter på ön i mycket liten skala, och det är den enda vägen att se Tabarca utan dagsbesökare — mellan den sista båten på kvällen och den första på morgonen är ön en annan plats.
Bäst tid är maj, juni och september. I juli och augusti kommer båtarna fulla, den lilla stranden blir trång och byn är folktät mellan elva och fyra. I lågsäsong går färre båtar, restauranger håller stängt och en del av byn står tom. Väderberoendet är också verkligt: blåser det ordentligt ställs avgångarna in, och det gäller även mitt i sommaren. Se bästa tiden att åka.
Ät det ön är känd för
Öns rätt är caldero tabarquino, en risrätt kokt på fiskbuljong som traditionellt lagades ombord av fiskarna. Den serveras på flera av öns restauranger och tar tid att laga — beställ när du kommer, inte när du blivit hungrig. Mer om kustens risrätter finns i caldero och Costa Blancas mat.
Vad ska du ha med dig?
Ön har ingen biltrafik att tala om och du kommer inte hit med egen bil, så allt du behöver bär du från båten. Det gör packningen viktigare än på en vanlig stranddag. Vatten är det första — se rutan ovan. Solskydd är det andra, för ön är låg, torr och nästan trädlös, och det finns inte mycket skugga utanför gränderna i byn och restaurangernas markiser. Mitt på dagen i juli är det få platser på kusten där solen känns hårdare.
I övrigt: snorkelmask, badskor, kontanter som reserv, och kläder som täcker axlarna om du tänker gå in i kyrkan. Räkna med att det blåser mer ute på ön än inne på fastlandet, även när det är stilla i Santa Pola — en tunn vindjacka är sällan fel ens i augusti. Har du bokat sista båten hem, håll koll på klockan med marginal. Missar du den finns ingen nästa.
Är Tabarca värt ett besök?
Ja, men med rätt förväntan. Det här är inte en tropisk ö och inte en badstrand — det är ett kulturminne med exceptionellt vatten runt sig. Kommer du för att ligga på sanden en hel dag är kustens vanliga stränder både bekvämare och mindre trängda. Kommer du för snorklingen, muren och den märkliga historien med genueserna, är Tabarca en av de fem, sex platser på Costa Blanca som är värda en hel dag av sin egen kraft.
Ön är också det bästa besöket att kombinera med Santa Pola, där båtarna går ifrån och där saltverken och flamingorna ligger tio minuter bort. Andra av kustens ikoner finns i Peñón de Ifach och Palmeral de Elche, och fler dagsturer i de bästa dagsturerna.
Har du tid över före eller efter avgången ligger svaret på varför ön befolkades femtio meter från färjekajen: renässansborgen inne i Santa Pola rymmer havsmuseet Museu de la Mar, där avdelningarna om kustens befästning och om tonfiskfisket beskriver samma pirathot som fick Karl III att flytta hit ett helt samhälle. Entrén var fri vid vår kontroll, och en timme där gör muren ute på ön betydligt mer begriplig.
