Guardamar del Segura

Guardamar del Segura är den ort på södra Costa Blanca som är svalast, grönast och lägst byggd — och ingen av de tre sakerna är en slump. Mellan orten och havet ligger 800 hektar pinjeskog som planterades av människor för drygt hundra år sedan, med det enda syftet att stoppa sanden från att begrava byn.

Resultatet är en kust som inte liknar någon annan här nere. Åtta namngivna stränder på sammanlagt drygt tio kilometer, och bakom dem en skog i stället för en betongfront. Kommunen har 18 564 invånare enligt INE:s siffror för 2025, vilket gör Guardamar till en småstad snarare än en semesterstad.

Skogen är byggd av människor

Under 1800-talet vandrade sanddynerna inåt land i en takt som enligt kommunens turistorganisation nådde upp till åtta meter om året. Odlingsmark försvann, hus fylldes, och den gamla byn hade redan flyttats en gång efter en jordbävning. År 1897 godkändes ett planteringsprojekt under ingenjören Francisco Mira y Botella, och från 1900 fram till trettiotalet sattes över 600 000 tallar, palmer och eukalyptus i sanden.

Det är den skogen du går i i dag. Området är 800 hektar stort, skyddat som livsmiljö av gemenskapsintresse, och bär namnet Parque Alfonso XIII. Att veta det förändrar promenaden: raderna av tallar är inte natur som råkat bli fin, de är ett hundraårigt ingenjörsarbete som fortfarande gör sitt jobb.

Traditionen lever kvar i Fiesta del Árbol, trädfesten den 31 januari varje år, då invånarna planterar tillsammans. Den går tillbaka till 1904.

Vad det betyder när du är där

Tre konkreta skillnader mot grannorterna.

• Skugga. Du kan gå från parkeringen till stranden utan att bli genomstekt, och du kan äta din matsäck under träd i augusti. Det låter litet tills du provat alternativet.
• Låg bebyggelse. Bygghöjden mellan skogen och havet är begränsad, så du får inte den mur av lägenhetshus som möter dig i Torrevieja eller Benidorm.
• Svalare luft. Skogen och havsbrisen tillsammans gör högsommaren märkbart drägligare här än i Elche inne i landet.

Baksidan är att det finns mygg där det finns fuktig mark och floddelta, och Segurafloden mynnar precis norr om orten. Ta med myggmedel om du ska sitta ute på kvällen i juni–september. Det står också i packlistan.

Rundslingan och det som ligger begravt i sanden

Genom skogen går en markerad rundslinga på 6,5 kilometer som är framkomlig för de flesta åldrar. Den passerar plantskolan och den gamla skogvaktarbostaden, men framför allt två arkeologiska platser: La Fonteta, en fenicisk hamnstad från 700–500 före Kristus, och La Rábita Califal, ett islamiskt klosterkomplex från 900-talet.

Det är ovanligt att en strandpromenad går rakt igenom två sådana lager historia. Detaljerna om leden och stränderna längs den finns i stränder i Guardamar.

Är Guardamar bra med barn?

Ja, och det är förmodligen ortens starkaste kort. Sanden är fin och botten sluttar långsamt, stranden är bred nog att man inte ligger i knäet på grannen, och skogen ger både skugga och något att göra när barnen tröttnat på vattnet. Lekplatser och stigar ligger direkt bakom dynerna.

Det som saknas är nöjesparker och regnvädersalternativ. Blir det en dålig dag får du åka någon annanstans — se vad gör man när det regnar och Costa Blanca med barn.

Orten i sig

Guardamar är delad i två delar med olika karaktär. Nere vid stranden ligger parken Reina Sofía och den korta, urbana strandsträckan Platja Centre med uteserveringar. Uppe på höjden ligger den gamla byn med slottsruinen, och runt omkring breder bostadsområden ut sig — några spanska, några utlandsdominerade.

Var i den delningen du hamnar avgör hur veckan blir: nere vid Platja Centre har du strand och uteserveringar utanför dörren, uppe i byn spansk vardag och knappt några turister, och i områdena runt omkring behöver du bil. Utbudet av lagliga uthyrningar är samtidigt påfallande litet i förhållande till hur mycket strand orten har — hur Guardamar står sig mot grannorten som boendeval går vi igenom i bo i Guardamar eller Santa Pola.

Att den gamla byn ligger nere vid foten och inte uppe på höjden har ett exakt datum. Jordskalven i mars 1829 lade borgen och den muromgärdade staden på kullen i ruiner, och invånarna byggde ett nytt samhälle på rutnätsplan öster om berget i stället för att återuppföra det gamla. Kullen är i dag iordningställd med stigar och skyltar, entrén är fri, och utsikten över floddeltat och pinjeskogen är ortens bästa.

Utbudet av restauranger och butiker är litet i förhållande till hur mycket strand orten har. Det är avsiktligt från kommunens sida och konsekvent med hela idén, men det betyder att du inte får den täta service du hittar i Torrevieja tjugo minuter söderut.

Floden, hamnen och sanden

Guardamar ligger vid Seguraflodens mynning, och floden är den andra förklaringen till hur orten ser ut. Det var den som förde ut sanden i havet, och det var havsströmmarna som lade upp den på stranden igen och lät vinden driva den inåt land. Dynerna var alltså inte ett väderfenomen utan slutet på en transportkedja som börjar långt uppe i Murcia.

I dag ligger en liten marina vid mynningen, och norr om den fortsätter stranden Tossals — den enda naturiststranden i den här delen av kusten. Söder om orten tar Del Camp och Les Ortigues vid, två långa stränder som kommunens turistorganisation själv beskriver som jungfruliga, utan bebyggelse intill. Det är där du hamnar om du vill vara ifred i juli.

Maten och det lokala

Ortens turistkontor sammanfattar det lokala köket i två produkter. Ñora är den lilla runda söta röda paprikan som torkas och används i sofrito, risrätter och fiskrätter — Guardamars ñora torkas traditionellt ute på dynerna, vilket är det som gör den särskild, och den ingår i Slow Foods Arca del Gusto. Den andra är langostino de Guardamar, räkan som lever där Seguraflodens söta vatten möter Medelhavet och känns igen på den trefärgade stjärten i lila, rött och gult.

Rätterna att leta efter är arroz a banda, arroz a la marinera, arroz huertano, caldero och fideuà med ñora. Bakgrunden till hela den här matkulturen finns i Costa Blancas mat och caldero.

Ät inne i orten, inte nere vid Platja Centre, om du vill ha spansk prisnivå och spanska gäster. Skillnaden mellan de två är påfallande i en så liten ort. Se också äta billigt och bra.

Hur skiljer sig Guardamar från Torrevieja?

De ligger nära varandra — knappt tretton kilometer fågelvägen — men de är motsatser i nästan allt som spelar roll.

Många övervintrare bor i Torrevieja och åker till Guardamar för att gå i skogen. Det är en fullt rimlig ordning.

Onsdagsmarknaden och vardagen

Veckomarknaden hålls på onsdagar vid parkeringen La Redonda. Den är kustens största i förhållande till ortens storlek och drar folk från hela Vega Baja, vilket också betyder att onsdagsförmiddagen är den enda tid i veckan då det är svårt att parkera i Guardamar utanför högsommaren. Fler marknader i regionen finns i veckomarknaderna på Costa Blanca.

Behöver du bil i Guardamar?

Om du bor nere vid Platja Centre: nej, inte för strandlivet. Allt du behöver dagligen ligger inom promenadavstånd, och skogen börjar där gatan slutar.

Om du bor i något av bostadsområdena utanför, eller vill komma åt de södra, obebyggda stränderna Del Camp och Les Ortigues: ja. Buss går från Alicante och Torrevieja, men turerna är få och anpassade efter dem som bor här. Se bussar på Costa Blanca och hyra bil på Costa Blanca.

Guardamar utanför säsong

Orten är märkbart tystare från november till mars. En del strandkiosker och restauranger stänger, strandservicen försvinner, och kvällarna är mörka. Men skogen är kvar och blir faktiskt bättre — det är då man går de sex och en halv kilometrarna utan att svettas, och det är då fågellivet i deltat är rikast.

För övervintrare är Guardamar ett andrahandsval jämfört med Torrevieja, just för att servicen är tunnare. För den som vill ha en lugn vecka i februari med promenader och lunch i solen är det däremot ett av kustens bästa lägen. Läs övervintra på Costa Blanca.

Utflykter härifrån

• Torrevieja och de rosa saltsjöarna, tjugo minuter söderut.
• Santa Pola med båten till Tabarca, norrut längs kusten.
• Orihuela — katedralstaden uppströms samma flod.
• Ciudad Quesada och Rojales — villaområdena och den spanska byn strax inåt land.