Tàrbena

Tàrbena är byn där man säger es carrer i stället för el carrer. Det låter som en detalj, men det är spåret efter en av de mest dramatiska befolkningsförflyttningarna i Spaniens historia: när morerna fördrevs 1609 stod dalen tom, och de familjer som fyllde den kom från Mallorca.

Fyrahundra år senare hörs det fortfarande. Den bestämda artikeln är mallorkinsk, flera efternamn i byn är balearer, och charkuterierna gör sobrassada — den mjuka, paprikaröda korven som annars hör hemma på Mallorca. Byn hade 662 invånare 2025 på 31,67 kvadratkilometer, ligger i comarcan Marina Baixa och 72 kilometer från Alicante, enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik.

Varför talar man mallorkinska i en by i Alicanteprovinsen?

För att befolkningen byttes ut. Efter fördrivningen av moriscos 1609 tömdes bergsbyarna i Marina på nästan alla sina invånare, och godsherrarna stod med mark utan brukare. Lösningen blev att hämta nybyggare, och till Tàrbena kom de i huvudsak från Mallorca, flera från trakten kring Santa Margalida.

Språket de tog med sig var mallorkinsk katalanska, som skiljer sig från valencianskan bland annat genom den så kallade salat-artikeln: byn säger es och sa där resten av regionen säger el och la. Språkforskaren Pere Barnils dokumenterade drag av det redan 1913 i Tàrbena och i Vall de Gallinera. I dag är dialekten en blandning — mallorkinska drag i artiklar och ordförråd, sydvalenciansk i uttalet i övrigt.

Du hör det bäst i baren och på torget, mellan äldre bybor. Har du inget katalanskt öra alls märker du det inte, men fråga och du får gärna en förklaring. Bakgrunden till regionens språksituation finns i valencianska — språket på skyltarna.

Sobrassadan

Den andra saken mallorkinerna tog med sig var korven. Sobrassada görs på finmalt fläskkött blandat med sött paprikapulver och salt, stoppas i tarm och mognar utan att rökas eller kokas. Resultatet är mjukt nog att bredas ut med kniv, och det är precis så det ska ätas: på bröd, gärna med lite honung.

I Tàrbena tillverkas den fortfarande hantverksmässigt, och i vissa grannbyar har korven fått heta just tàrbena efter byn. Bergsklimatet är en del av förklaringen — torr luft på över femhundra meters höjd är gynnsamt för lufttorkade charkuterier på ett sätt som kustklimatet inte är.

Vid sidan av korven är byns mat mandel, olivolja, honung och citrus. Det är inlandsmat, långt från kustens ris och fisk, och den märks tydligast på vintermenyerna; se olleta och inlandets vintermat. Vill du ta med hem, köp i byn och inte på en marknad nere vid kusten — där är ursprunget en helt annan fråga.

Vägen dit är halva besöket

Tàrbena ligger på en högplatå mellan bergen Bèrnia, Ferrer och Sa Creu, och det finns ingen genväg. Kommer du norrifrån går vägen över Coll de Rates, passet mellan Parcent och Tàrbena som är den mest kända stigningen för landsvägscyklister på hela Costa Blanca. Kommer du söderifrån klättrar du från Callosa d'en Sarrià genom en serie hårnålskurvor.

Utsikten från passet är anledningen till att Tàrbena ibland kallas Marina Baixas utsiktsplats. På en klar dag ser du hela dalgången ner mot havet, och i motsatt riktning bergskedjorna som skiljer provinsen från Valencia. Räkna med cyklister på vägbanan hela året — passet är ett mål i sig, och det trafikeras även i januari. Se cykla på Costa Blanca.

Vad gör man i byn?

Går, äter och tittar. Byn har kyrkan, ruinerna av det gamla fästet castell dels Moros ovanför, ett par utsiktspunkter och gränder som tar en halvtimme att gå igenom. Det finns vandringsleder ut från byn i flera riktningar, bland annat mot grottorna i trakten och mot ravinerna nedanför.

Byfesten hålls första helgen i augusti till Santa Bàrbaras ära, och då är byn full. Vill du se den som by och inte som festplats, kom en annan helg. Övriga året är Tàrbena mycket lugn — det är en plats där en tisdag i mars kan innebära att du är den enda besökaren på torget.

Byn som befolkades om två gånger

Det finns en spegling i Tàrbenas historia som är svår att missa. År 1609 byttes befolkningen ut en gång. I vår tid håller något liknande på att hända igen, fast långsammare och frivilligt.

Enligt Generalitat Valencianas indikatorstatistik, som bygger på folk- och bostadsräkningen, var 41,2 procent av Tàrbenas invånare utländska medborgare 2025, och medelåldern låg på 52,9 år. Andelen har stigit varje år sedan 2021. De flesta är nordeuropéer som köpt hus i eller runt byn, och effekten är densamma som i Vall de Pop på andra sidan passet: husen står kvar och bebos, men de bebos av andra människor än förr.

Det är varken bra eller dåligt i sig, men det är värt att veta innan du funderar på att flytta hit. Läs var bor svenskarna på Costa Blanca? och vardagen som bosatt för hur det ser ut i praktiken.

När på året är det bäst?

Höjden gör Tàrbena till en sommarby på ett sätt som få andra orter i provinsen är. Nätterna är märkbart svalare än nere vid havet, och även i augusti går det att sitta ute på kvällen utan att svettas. Det är också förklaringen till att så många av husen runt byn bebos året om.

Vår och höst är ändå de bästa perioderna. April och maj ger grönska, blommande sluttningar och en temperatur som passar för att gå, och oktober ger klar luft och skörd. Vintern är kylig — räkna med enstaka nollgradiga nätter och med att det kan snöa på bergen runtomkring några dagar om året. Se vintern på Costa Blanca.

Är Tàrbena värd en egen resa?

Nej, inte som ensamt mål. Byn är för liten för det, och du är klar på ett par timmar inklusive lunch. Som en av tre eller fyra hållpunkter på en dag i bergen är den däremot bland de bättre, just för att den har något ingen annan by har — ett språk och en korv som kommer från en annan del av Medelhavet.

Den självklara slingan går upp genom Vall de Pop, över Coll de Rates till Tàrbena, ner mot Callosa och Fonts de l'Algar, och tillbaka till kusten via Guadalest eller Polop. Fler kombinationer i de bästa dagsturerna.

Vem passar den inte för?

Den som är rädd för kurviga bergsvägar. Vägen upp är smal, brant och utan mittlinje på partier, och den avskräcker fler än man tror. Också den som reser utan bil — bussförbindelserna är inte utformade för besökare.

Med bilsjuka barn är det ingen bra idé. Med vuxna som gillar mat, språk och utsikt är det tvärtom en av de mest givande smådestinationerna i norra provinsen. Se Costa Blancas vackraste byar och de lugnaste orterna för fler i samma kategori.