Coll de Rates är passet på CV-715 mellan Parcent och Tàrbena, i bergen bakom Dénia och Calpe. Det är knappt sju kilometer uppför med drygt fem procents medellutning, det är inte särskilt högt och inte särskilt brant — och ändå är det den mest omtalade klättringen på hela Costa Blanca.
Förklaringen är att den är så jämn. Lutningen ligger på fem till sex procent nästan hela vägen, utan flacka partier där du kan vila och utan branter som tvingar dig ur sadeln. Det gör passet till en nära nog perfekt testbana: samma insats ger samma tid, år efter år, vilket är precis vad ett proffslag i december vill ha. Dénia kommun kallar det rakt ut för cyklingens Mecka i området.
Hur lång är stigningen egentligen?
Det beror på var du börjar räkna, och det är därför siffrorna varierar mellan källorna. En altimetridatabas som mäter från utfarten ur Parcent anger 6,04 kilometer, 330 höjdmeter och 5,46 procents medellutning, med start på ungefär 310 meters höjd. Andra mätningar som börjar längre ner i byn får det till 6,6–6,75 kilometer och 354 höjdmeter, med medellutning 5,2–5,4 procent.
Skillnaden är alltså inte att någon har fel, utan att Parcent ligger i en svag stigning innan den riktiga klättringen börjar. Den praktiska slutsatsen: använd samma startpunkt varje gång du mäter dig själv, annars jämför du inte samma sak. Toppens höjd anges på olika ställen till mellan 615 och 640 meter, vilket säger ungefär allt om hur exakta de här siffrorna är.
Coll de Rates från Parcent
- Väg: CV-715, Parcent mot Tàrbena
- Längd: 6,0–6,8 km beroende på var mätningen startar
- Stigning: 330–354 höjdmeter
- Medellutning: 5,2–5,5 procent
- Startpunkt: ca 310 meter över havet
- Kategori: tredje kategori i spanska altimetriregister
Hur känns den?
Lättare än ryktet, men längre än den ser ut. De första kilometrarna går genom mandelodlingar med utsikt tillbaka över Vall de Pop, och lutningen ligger strax över fem procent. Efter ungefär halva vägen öppnar landskapet upp sig och vägen börjar gå i serpentiner uppför bergssidan. Det är på den delen du får utsikten som passet är känt för — hela Marina Alta nedanför, med Bèrniamassivet i söder och havet bortom byarna.
Det finns inga riktigt branta partier. Den som är van vid svenska backar med tio procent kommer att tycka att det aldrig gör riktigt ont, och det är poängen: du kan köra den i en jämn ansträngning hela vägen. Vinden är den enda variabeln som ändrar allt. På en blåsig dag från havet blir de sista två kilometrarna betydligt tyngre än siffrorna antyder.
Uppe på passhöjden ligger en bar med terrass som är öppen större delen av året och som på januarimorgnar fungerar som ett slags internationell cykelmötesplats. Räkna med att inte vara ensam.
När ska du köra den?
Tidig förmiddag, året om. På vintern för att asfalten hunnit torka och solen står på sluttningen; på sommaren för att undvika värmen helt.
Det finns dock en detalj som är värd att planera för. Sluttningen upp från Parcent vetter mot söder och väster, vilket betyder att den ligger i sol större delen av dagen och blir varm redan i mars. Nedfarten mot Tàrbena ligger i skugga tidigare på eftermiddagen och är märkbart kallare. Har du kört upp i t-shirt kan du frysa på vägen ner — ta med en vindjacka även när det känns onödigt vid kusten.
Undvik söndagar mitt på dagen om du vill ha vägen för dig själv. Då är det utflyktstrafik upp till baren, och vägen är smal.
Hur lägger du upp turen?
Coll de Rates är sällan ett mål i sig — det är en del av en runda. Tre upplägg täcker det mesta.
Från Dénia, som kommunens egen rutt. Dénia har mätt upp slingan officiellt: knappt 84 kilometer med ungefär 1 300 höjdmeter, cirka fyra timmar, svårighetsgrad hög. Den går ut via Pedreguer på CV-720 till Parcent, upp över Coll de Rates på CV-715 mot Tàrbena, vidare på CV-752 mot Castell de Castells, ner till Benigembla och tillbaka via Murla och Orba. Det är den kompletta dagen i Marina Alta och den vi skulle välja om vi bara gjorde en tur. Se Dénia.
Från Calpe eller Altea, över Bèrnia. Kortare men hårdare start, eftersom du måste över Bèrniapasset innan du ens är i dalen. Belöningen är att du får två pass på en tur och en avslutning längs kusten. Se Calpe och Altea.
Som testklättring. Kör lugnt till Parcent, vila fem minuter, kör upp på tid och rulla hem. Det är så lagen använder passet, och det är det enda upplägget där du får en siffra som betyder något. Lägg den dagen sent i veckan, inte första dagen. Se cykla på Costa Blanca.
Vad finns runt omkring?
Dalen nedanför passet, Vall de Pop, är en av de vackraste delarna av Alicantes inland och ett av dess viktigaste vindistrikt. Byarna — Parcent, Murla, Alcalalí, Xaló — ligger på rad längs dalens botten med mandelträd och vinrankor emellan, och de har en helt annan karaktär än kusten en kvart bort. Mandelblomningen i februari sammanfaller med cykelsäsongens topp, vilket är en av de bättre sammanträffandena i den här delen av Spanien.
Vinet från dalen ingår i ursprungsbeteckningen DO Alicante, som har åtta delzoner och ett regelverk som går tillbaka till 1957. Se viner från Alicante och inlandet.
Vill du kombinera cyklingen med annat ligger Callosa d'en Sarrià och Guadalest söderut från Tàrbena, och samma bergsmassiv som passet skär igenom vandras från andra hållet — se Sierra de Bernia och Forat.
Nedfarten mot Tàrbena
Vägen fortsätter över passet och ner mot Tàrbena på andra sidan, och den sidan är mindre känd men minst lika fin. Lutningen är ojämnare, med korta motlut, och vägen slingrar sig genom torrare och kargare terräng.
Kör du ner den vägen ska du veta två saker. Den är smalare än sidan från Parcent, och den har partier där vägkanten är eftergiven utan räcke. Och Tàrbena ligger fortfarande på höjd — du är inte nere vid havet när du kommit ner, utan har ytterligare en rejäl nedfart mot Bolulla och Callosa framför dig.
Grus i kurvorna efter regn
Sluttningarna runt passet är torra och lösa, och vid kraftiga regn spolas grus och jord ut över vägbanan i ytterkurvorna. Det ligger kvar i dagar eftersom trafiken är för gles för att sopa bort det. Kör ner de första dagarna efter ett regn med rejäl marginal, och räkna med att den kurva som var ren förra veckan inte är det nu. Se gota fría och höstregnen.
Praktiskt: mat, vatten och bil
Parcent har bar och butik och är den självklara sista påfyllningen före klättringen. På passhöjden finns baren, men lita inte blint på att den är öppen en tisdag i november — ha alltid vatten för hela turen. Tàrbena på andra sidan har flera barer och är en bra lunchplats om du gör den långa slingan.
Kommer du med bil och vill köra en kortare tur går det att parkera i Parcent och cykla därifrån. Det är dock ett upplägg de flesta ångrar: turen blir kort, och du missar den delen av dagen som gör Marina Alta värd resan. Har du bara en halvdag är det bättre att köra hela vägen upp med bilen, gå ur och titta, och spara cyklingen till en dag du har tid. Se hyra bil på Costa Blanca.
Kör upp en gång utan att titta på klockan
Den vanligaste missen med Coll de Rates är att göra första uppfarten till ett test. Passet är byggt för att jämföras med sig självt, och den siffra du får dag ett på en hyrcykel du inte vant dig vid säger ingenting. Kör den första gången i lugnt tempo, stanna i serpentinerna och titta ut över dalen. Testet tar du senare i veckan.
Är den värd hypen?
Ja, men inte som klättring betraktad. Det finns brantare, längre och tuffare pass i samma bergsmassiv, och den som kommit hit för att lida blir besviken. Vad Coll de Rates faktiskt är: en jämn, vacker och tillgänglig stigning i ett landskap som få europeiska cykeldestinationer kan matcha på vintern, med en bar på toppen och ett dussin alternativa vägar hem.
Den som är ny på landsvägscykel klarar den. Den som är van får ett rent mätvärde. Och den som bara vill se dalgången uppifrån får det utan att behöva vara i form. Det är en ovanlig kombination, och den är hela förklaringen till varför just den här kurvan på vägkartan blivit så känd. Ska du hyra cykel på plats finns hyra cykel, och vill du fortsätta på grus finns MTB och gravel.
