Går du förbi en bar i Alicante vid tolvtiden en söndag står borden fulla av folk med samma sak framför sig: ett lågt glas med brunröd dryck, is, en apelsinskiva och en oliv på pinne. Bredvid ett par små tallrikar med chips, musslor och saltade lupinbönor. Det kallas la hora del vermut — vermutstunden — och den är söndagsförmiddagens fasta punkt i spansk vardag.
Vermut (uttalas "ver-MUT", med tryck på sista stavelsen) är kryddat, sött starkvin — samma familj som italiensk vermouth, men drucket på ett helt annat sätt. Här är det inte en ingrediens i en cocktail. Det är själva drycken, och den dricks före maten, aldrig efter.
Vad är det egentligen i glaset?
Vin som satts på malört och en rad andra örter och rötter, sötats och förstärkts med sprit. Den vanliga versionen är vermut rojo — röd, söt och kryddig, någonstans i styrka kring vanligt starkvin. Det finns också vermut blanco, ljusare och torrare, som är mindre vanlig på den här kusten.
Serveringen är standardiserad och du behöver inte specificera något. Lågt glas, mycket is, en skiva apelsin och en grön oliv, ofta på samma pinne som en liten inlagd gurka och en peperoncino. Vill du ha det lättare ber du om con sifón — en skvätt kolsyrat vatten som drygar ut och tar ner sötman. Det är den vanligaste beställningen bland dem som ska köra bil efteråt.
Den bästa versionen är vermut de grifo, alltså vermut från fat. Den kommer ur en kran bakom baren, är oftast lokal eller regional, och är både billigare och färskare än flaskvarianterna. Ser du en mässingskran märkt vermut — beställ den.
Vermutstunden i korthet
När: söndagar och helgdagar, ungefär kl. 12–14. Före
lunchen, aldrig i stället för den.
Vad: vermut rojo med is, apelsin och oliv.
Prisläge: vanligtvis 2,50–4,50 € för ett glas i en vanlig
kvartersbar, mer på terrasser med utsikt.
Tilltugg: följer ofta med utan att du beställer det.
Hur många: ett eller två. Vermutstunden är kort med flit —
lunchen väntar.
Tilltugget som följer med
Nästan alltid något, och nästan alltid utan att du bett om det. Tilltugget till vermut är en egen liten kanon av salta saker, och de här är de vanligaste längs Costa Blanca.
- Aceitunas — oliver, ofta kryddade med timjan och fänkål.
- Altramuces — saltade lupinbönor. Skalet skjuts av med tänderna och äts inte.
- Berberechos och mejillones en escabeche — hjärtmusslor och blåmusslor på burk, i syrlig lag. Betydligt godare än det låter.
- Gilda eller banderilla — ansjovis, oliv och grön chilipeppar på pinne. Salt, syrlig och den perfekta motvikten till sötman.
- Patatas fritas ur påse, ofta av bra kvalitet och stekta i olivolja.
- Salazones — torkad och saltad fisk i tunna skivor. Kustens äldsta tilltugg, och det som hör mest hemma här. Se coca och salazones.
En sak som förvirrar många svenskar: det här är inte italiensk aperitivo med buffé. Ingen ställer fram ett bord man får ta av. Det som kommer är små portioner som hör till drycken, och beställer du en till kommer det ofta något annat. Räkna med att det är gratis, men fråga om du är osäker — reglerna varierar från bar till bar, precis som med brödet vid bordet.
När dricker man vermut, och när dricker man inte?
Söndag före lunch är kärnan. Helgdagar likaså — och kalendern är späckad med dem, se helgdagar och röda dagar. Lördagsförmiddag fungerar också, särskilt efter marknaden. På vardagar är det mindre vanligt före lunch men helt gångbart senare på eftermiddagen.
Det man inte gör är att dricka vermut till maten eller efter den. Till maten dricks vin eller öl; efter maten kaffe och eventuellt en örtlikör. Vermut hör ihop med den timme då man ännu inte satt sig till bords, och den funktionen är hela poängen — den ska öppna aptiten, inte mätta.
Tardeo — Alicantes egen uppfinning
Tardeo är eftermiddagsvarianten: att gå ut och dricka och äta tapas från sen eftermiddag i stället för på kvällen. Ordet kommer av tarde, eftermiddag, och Alicante brukar utnämna sig själv till fenomenets huvudstad. Vad som är säkert är att det är en av de mest levande sakerna som händer i staden, särskilt på söndagar.
Det fungerar så här: man börjar runt fem eller sex, går mellan tre eller fyra ställen, dricker ett glas och äter något litet på varje, och är hemma vid tio. För en besökare är det ett osedvanligt bra sätt att äta sig genom en stad utan att boka bord någonstans. Kvarteren kring Santa Cruz, Plaza Gabriel Miró och området runt Mercado Central är där det händer. Se också uteliv i Alicante.
Följ efter marknaden
Den enklaste vägen in i vanan: gå på ortens veckomarknad på förmiddagen, och sätt dig sedan på baren närmast marknadsplatsen när den börjar plockas ner. Det är exakt vad lokalbefolkningen gör, priserna är låga och du behöver varken boka eller kunna spanska. Marknadsdagarna ort för ort står i veckomarknaderna.
Vad dricker man om man inte gillar vermut?
Fyra alternativ som beställs vid samma tid på dagen och betraktas som lika normala.
| Dryck | Vad det är | Alkohol |
|---|---|---|
| Caña | Litet fatöl, ca 20 cl. Den vanligaste beställningen i Spanien | Ja |
| Clara | Öl med citronläsk. Uppfriskande, låg alkoholhalt | Låg |
| Tinto de verano | Rödvin med citronläsk och is — det spanjorer dricker i stället för sangria | Ja |
| Mosto | Ojäst druvmust. Söt, alkoholfri, helt vanlig beställning för vuxna | Nej |
Att skillnaden mellan sangria och tinto de verano är avgörande för hur du uppfattas — och för vad du får i glaset — går vi igenom i sangria eller tinto de verano. Vill du hålla dig helt nykter är mosto det diskreta valet, och horchata det lokala.
Kör du bil gäller 0,5 — inte 0,2
Spaniens promillegräns är 0,5, alltså högre än den svenska på 0,2. Det låter generöst, men vermut är starkvin och serveras i glas som är fyllda till kanten med is som smälter. Två glas plus vin till lunchen ligger illa till. Har du hyrbil och ska köra hem till ett bergsläge på kvällen — läs köra bil i Spanien först, och beställ vermuten con sifón eller stanna vid ett glas.
Kan du ta med vermut hem?
Ja, och det är en av de bättre sakerna att lägga i väskan. Vermut säljs i varje spansk livsmedelsbutik för en bråkdel av vad motsvarande flaska kostar på Systembolaget, och de spanska märkena är ofta sötare och kryddigare än de italienska de flesta svenskar känner till. Håll dig till glasflaska och packa den i mitten av väskan.
Vill du ha något mer lokalt att ta med är det snarare vinet du ska titta efter. DO Alicante gör kraftig monastrell och söt moscatel, och sötvinet fondillón är regionens verkliga särling — se viner från Alicante. Vad du får föra in i Sverige och hur mycket står inte i den här artikeln, men mängdreglerna är värda en kontroll innan du köper en låda.
Orterna där vanan är starkast
I städer och orter med fast befolkning, inte på turiststråken. Alicante är det självklara valet, både för utbudet och för tardeon. Men vanan är lika levande i Villajoyosa, Dénia och Alcoy, och där är du sannolikt den enda besökaren i lokalen.
På vintern flyttar den inomhus men försvinner inte — tvärtom är söndagsvermuten en av de saker som gör lågsäsongen på Costa Blanca så mycket trevligare än ryktet, som vi skriver om i vintern på Costa Blanca. Och för den som övervintrar är den ett av de enklaste sätten att komma in i en lokal rytm; mer om det i övervintra på Costa Blanca.
Ett sista råd. Beställ inte vermut på en restaurang där du sedan ska äta middag — då är du fel ute i tiden. Beställ den i en bar, stående vid disken om det är fullt, mitt på dagen. Det kostar under fem euro, det tar tjugo minuter, och det är ungefär så nära man kommer att uppleva en spansk söndag inifrån.
