Stränder i Guardamar

Guardamar del Segura har en enda sammanhängande strand som är uppdelad i åtta namngivna avsnitt. Lägger man ihop kommunens egna mått blir det 10 451 meter — de elva kilometer som orten marknadsför sig med är alltså inte en överdrift, utan en avrundning uppåt med en halv kilometer.

Det som gör stranden ovanlig är inte längden. Det är att den ligger bakom en skog. Åttahundra hektar tall, palm och eukalyptus står som en vall mellan sanden och samhället, och det ger Guardamar två saker som resten av Costa Blanca saknar: riktig skugga inom trettio meter från vattnet, och en strandkant utan höghus.

Åtta stränder, en kust

Namnen står på valencianska på skyltarna. Här är de i ordning norrifrån, med kommunens angivna längder.

Fem av dem har blå flagg 2026: Centre, Vivers, La Roqueta, Montcaio och Ortigues-Campo, där den sista fick sin flagga för första gången i år. Att Camp och Babilònia saknar den säger ingenting om vattnet — de saknar den service som krävs för att få flaggan. Se blå flagg-stränder för hur det systemet fungerar.

Skogen är planterad, och det förklarar allt

Runt sekelskiftet 1900 höll Guardamar på att begravas. Dynerna vandrade inåt land med upp till åtta meter om året och hade redan tagit odlingsmark och delar av byn. 1897 godkändes ett projekt för att stoppa dem, lett av ingenjören Francisco Mira y Botella.

Mellan 1900 och 1930-talet planterades över 600 000 tallar, palmer och eukalyptusträd i sanden. Rötterna band dynerna, och det som var ett hot mot byn blev det som i dag är dess främsta tillgång: Parque Alfonso XIII, i dag skyddat som livsmiljöområde. Byborna planterade själva, och traditionen lever kvar som Fiesta del Árbol — trädfesten den 31 januari varje år, firad sedan 1904.

Det märks på tre sätt när du är där. Sanden är fortfarande i rörelse bakom stranden, så du går på trädäck och inte rakt över dynerna. Luften under tallarna är flera grader svalare än ute på sanden. Och där du i Calpe eller Benidorm har ett tolvvåningshus bakom dig har du här en skog.

Rundslingan genom pinjeskogen

Genom parken går en markerad rundslinga på 6,5 kilometer som passar alla åldrar. Den tar dig förbi den gamla plantskolan och skogvaktarbostaden — där plantorna till hela skogen drevs upp — och förbi två arkeologiska platser som är värda vägen i sig.

La Fonteta är en fenicisk hamnstad från 700–500 f.Kr., en av de äldsta i västra Medelhavet. La Rábita Califal är ett islamiskt klosterkomplex från 900-talet, uppgrävt ur sanden som begravde det. Att gå från badhandduk till fenicisk hamn på tjugo minuter är inget du kan göra någon annanstans på kusten.

Slingan är dessutom det bästa svaret på vad man gör i Guardamar en molnig dag i februari. Se vandra på Costa Blanca.

Ett tredje historiskt lager ligger uppe på kullen bakom orten: borgen och den övergivna staden innanför murarna, som lämnades efter jordskalven 1829 och aldrig byggdes upp igen. Dit är det fri entré och en kvarts promenad uppför, och uppifrån ser du hela dynbältet och skogen du legat i — den bästa överblicken över varför stranden ser ut som den gör.

Var ska du lägga dig?

Kort svar: Centre om du vill ha mat och toalett inom hundra meter, La Roqueta om du behöver anpassad tillfart eller duschar, Montcaio om du vill hyra solstol, och Camp eller Ortigues om poängen är att slippa folk.

Platja Centre är bara 427 meter lång och ligger direkt nedanför strandpromenaden vid parken Reina Sofía. Det är hit familjer utan bil går, och det är den enda del av Guardamars kust som känns som en badort.

Montcaio är den mest kompletta av de långa avsnitten. Här finns parasoll- och solstolsuthyrning, strandkiosker och livräddare under sommaren, och samtidigt ett dynstråk som gör att det inte känns som en stadsstrand.

Camp och Ortigues är de två som kommunens turistorganisation själv kallar jungfruliga — ingen bebyggelse alls intill. Där finns heller ingenting att köpa. Ta med vatten, mat och parasoll, för när skogen tar slut söderut finns det ingen skugga.

Tossals, längst i norr på andra sidan Segurans mynning, är kommunens naturiststrand. Den är samtidigt den mest orörda av allihop, med trädäck genom höga dyner. Mer i nudiststränder.

Är Guardamar bra med barn?

Ja, och det är kombinationen skugga och långgrunt vatten som gör det. Sanden är fin och sluttar flackt, så du kan gå långt ut innan det blir djupt, och skogen bakom betyder att du kan flytta hela sällskapet in i skuggan vid lunch i stället för att åka hem.

Det du behöver veta är att bevakningen inte täcker allt. Livräddare finns i säsong på de avsnitt som har service — Centre, Roqueta, Montcaio — men inte längs de jungfruliga kilometrarna. På en tio kilometer lång strand är det lätt att gå långt bort från närmaste bemannade punkt utan att märka det. Se barnvänliga stränder och strandflaggorna.

Var parkerar man i Guardamar?

Bättre än i de flesta kustorter, för parkeringarna ligger inne i skogen och inte längs en strandgata. Från N-332 leder ett antal infarter in genom pinjebeståndet till grusytor bakom dynerna, och därifrån går trädäck ut till vattnet.

Två saker att räkna med. Det är gratis och därför fullt först — de närmaste ytorna vid Centre och Roqueta är tagna vid tiotiden i juli och augusti, medan det längre söderut mot Camp nästan alltid finns plats. Och parkeringarna är obevakade och ligger utom synhåll från stranden, vilket gör dem till klassiska platser för bilinbrott. Lämna ingenting synligt. Mer i parkering på Costa Blanca.

Tillgänglighet

Guardamars tillgänglighetspunkt ligger på Platja La Roqueta och bemannas av Röda korset under säsong. Där finns en anpassad väg hela vägen från parkeringen till sanden, skyltning, anpassade omklädningsrum och toaletter, en reserverad skuggplats samt amfibiestol och amfibiekrycka för att komma i vattnet.

Anläggningen har rustats upp de senaste åren: trädäcken har bytts till över två meters bredd, vilket gör att en rullstol och en gående får plats bredvid varandra, och en anpassad dusch har tillkommit. Krycka och stol lånas på plats. Fler orter jämförs i tillgängliga stränder.

Guardamar utanför säsong

Stranden är sig lik i februari — det är servicen som försvinner. Kioskerna stänger, livräddarna går hem, solstolarna packas undan. Kvar finns tio kilometer sand, skogen och en strandpromenad vid Centre där ett par restauranger håller öppet.

Just därför är Guardamar en av kustens bästa vinterpromenader. Du kan gå från Centre söderut mot Camp i en och en halv timme utan att möta mer än en handfull människor, med skogen på ena sidan och havet på den andra. Det är också då du ser hur mycket sand som faktiskt rör sig: efter en höststorm ligger dynerna annorlunda. Se vintern på Costa Blanca.

Guardamar eller grannarna?

Jämfört med Torrevieja tjugo minuter söderut är skillnaden total. Torrevieja har korta stadsstränder och klippbad mitt i en stad; Guardamar har en enda lång sandstrand och en skog. Torrevieja har öppet året runt och all tänkbar service; Guardamar är en betydligt mindre ort som går ner på halvfart i november.

Jämfört med Santa Pola i norr är Guardamar öppnare och mindre bebyggd, men saknar helt klippvikar och har inte Santa Polas skyddade lägen. Och jämfört med Orihuela Costa längst i söder är kontrasten störst: där ligger elva korta vikar med hotell inpå sanden, här ligger tio kilometer sand med en skog bakom.

Den ärliga avgränsningen: kommer du för restauranger vid vattenbrynet, strandbarer och liv på kvällen är Guardamar fel val. Kusten är avsiktligt obebyggd, och det är hela poängen.