Borgarna i Sax och Biar

Kör man inåt landet från Alicante längs Vinalopódalen dyker det upp en borg var tionde kilometer. Det är ingen slump: dalen var under medeltiden gränszon, och varje höjd som kontrollerade vägen fick sin fästning. Två av dem är värda en omväg — Sax, som ligger på en smal klippkam rakt ovanför husen, och Biar, som har ett torn med ett valv man reser för.

Båda går att se på samma dag, med en halvtimmes körning emellan, och tillsammans med Castillo de la Atalaya i Villena bildar de en naturlig rundtur. Räkna med en timme per borg, plus tid för byarna. Öppettiderna är korta och varierar med säsong — det är den enskilt vanligaste orsaken till att folk kör förgäves.

Varför står det så många borgar i just den här dalen?

För att det var här gränsen gick. Under 1200-talet delade kungarikena Aragonien och Kastilien upp den iberiska halvöns återerövring mellan sig, och gränsdragningen mellan dem drogs upp i fördraget i Almizra 1244, i en by strax intill Biar. Biar blev slutpunkten för det aragonska anspråket — en gräns mellan två kristna kungariken, mitt i ett landskap som fortfarande var muslimskt.

Före det hade samma höjder varit muslimskt försvar mot norr. Båda borgarna har islamiskt ursprung: Sax var i muslimska händer fram till 1239, då anläggningen övertogs av Calatravaorden, och Biar erövrades av Jaume I i februari 1245 efter en belägring som pågått i ett halvår. Den siste muslimske borgherren i Biar finns till och med namngiven i källorna, Muza-Almorabit.

En halvårslång belägring säger något om platsen. Det här var inte symbolbyggnader utan fungerande försvarsverk med vattencisterner, förråd och murar dimensionerade för att hålla länge.

Biar — borgen med det äldsta valvet

Biar ligger som en vit by i sluttningen med borgen ovanför. Det som gör den arkitektoniskt viktig är kärntornet: en fyrkantig torre del homenaje i tre våningar, omkring nitton meter hög, murad i kalkbruk. I tornets övre våning sitter ett ribbvalv i almohadisk stil, och Biars egen turistförvaltning beskriver det som det äldsta kända exemplet på den typen av valv.

Det gör paret Biar–Villena ovanligt: två grannborgar med var sitt almohadiskt valv i sina torn, båda framhållna som exceptionella av sina respektive förvaltningar. Ska du bara se ett, är Biars det äldsta och Villenas det mest utsmyckade.

Borgen förklarades nationalmonument den 4 juni 1931. Sedan november 2024 finns dessutom en ny museiinstallation inne i anläggningen, med fyra tematiska rum, modeller och en gångbro med utsikt över dalen. Vid kontrollen i augusti 2026 angav förvaltningen öppet tisdag–söndag på förmiddagen 10.00–13.45 och tisdag–fredag eftermiddag 16.00–18.00, med bokning för måndagar och grupper. Tiderna ändras över året, så ring turistkontoret om ditt besök hänger på det.

Sax — borgen på klippkammen

Sax är den mer spektakulära av de två att se på håll. Borgen ligger på en långsmal klippa som reser sig rakt ur byn, så smal att anläggningen tvingats bli avlång: ett fyrkantigt torn från den muslimska tiden i norr, och i söder ett kärntorn på ett tjugotal meter från tidigt 1300-tal. Utsikten från kammen sträcker sig över hela Vinalopódalen.

Kommunen köpte borgen 1980 och driver i dag visningarna själv. De sker i första hand på helger, både med och utan guide, mot en låg avgift med rabatt för unga, pensionärer och personer med funktionsnedsättning. En guidad runda tar ungefär en och en halv timme och brukar inkludera platsens snögrop — samma sorts anläggning som de större snöbrunnarna uppe i Sierra de Mariola, där is bevarades till sommaren.

Vi anger medvetet inga exakta tider här, eftersom de justeras flera gånger per år. Kolla kommunens egen kanal samma vecka du åker.

Vilken av borgarna ska man välja om man bara hinner en?

Välj Biar om du vill se något inuti. Tornets valv, den nya utställningen och byn nedanför gör besöket innehållsrikt även om du inte är särskilt intresserad av militärhistoria, och Biar är dessutom den trevligare byn att äta lunch i.

Välj Sax om du vill ha vyn och dramatiken. Klippkammen och utsikten är det starkaste minnet därifrån, och byn under är genuint oturistad på ett sätt som kustorterna aldrig är.

Vad ser man egentligen när man är inne i en borg?

Det är värt att veta i förväg, för besökare blir ofta besvikna på fel grund. En spansk gränsborg är inte ett möblerat slott. Det du går runt i är murar, cisterner, trappor och tomma salar, och upplevelsen sitter i konstruktionen: hur porten är vinklad så att en angripare tvingas vända sidan till, hur cisternen samlade takvattnet, hur tornet står isolerat så att det kunde försvaras även sedan resten fallit.

Just därför är den guidade visningen värd sina pengar här på ett sätt den inte alltid är. Utan någon som pekar ut detaljerna blir tomma rum bara tomma rum. Med guide blir samma rum begripliga på tjugo minuter. Både Sax och Biar erbjuder guidning, och i Villena ingår den till och med i entrén.

Hur lägger man upp dagen?

Den mest logiska rundan går inåt landet på morgonen och tillbaka mot kusten på eftermiddagen. Från Benidorm eller Alicante tar det dryg timme upp till Sax, som ligger nära motorvägen mot Madrid.

• Förmiddag: Sax, uppstigning innan värmen.
• Lunch: Villena, som har både restauranger och sin egen borg med guidad visning. Notera att borgen i Villena stänger 18.00 och har stängt måndagar.
• Eftermiddag: Biar, med tid för både tornet och en runda i byn.

Vill du fylla dagen med något annat än sten ligger vinodlingarna i samma dal, och druvorna härifrån hamnar i vinerna vi beskriver under viner från Alicante och i vinturerna i Vinalopó. Inlandets mat är också en annan än kustens — tyngre, med gryta i stället för ris, se olleta och inlandets vintermat.

När på året fungerar utflykten bäst?

Oktober till maj. Inlandet är svalare än kusten på vintern men mycket varmare på sommaren, och en borgklättring klockan två en julidag är ingen bra idé. Vår och höst ger perfekt temperatur, och vintern klart ljus och tomma byar — ta med jacka, det kan vara nära noll på morgonen.

En sista praktisk sak: hit kommer du inte utan bil. Tåget mellan Alicante och Villena stannar visserligen i området, men borgarna kräver ändå transport och uppstigning på plats. Se hyra bil på Costa Blanca och tåg från Alicante.