Hogueras de Sant Joan i Alicante

Hogueras de Sant Joan — Fogueres de Sant Joan på valencianska — är Alicantes stora stadsfest och hålls varje år den 20 till 24 juni. Datumen är fasta. Under några dygn fylls gatorna av över nittio jättelika figurer i papper, trä och kartong, upp till tolv meter höga, som staden byggt under hela året. Natten till den 25 juni bränns allihop.

Det du behöver veta för att planera: festen är gratis, den utspelar sig på öppen gata och du behöver ingen biljett. Men Alicante fungerar inte som vanligt den veckan. Trafiken i centrum stryps redan från den 17 juni, hotellen är fullbokade långt i förväg och det smäller från tidig förmiddag till långt efter midnatt. Vill du ha en lugn strandvecka ska du välja en annan.

Vad händer vilken dag?

Upptrappningen börjar tidigare än de officiella festdagarna. Så här ser grundstommen ut — enskilda tider och akter justeras något varje år, så kolla stadens program samma vecka.

Vad är en hoguera?

En hoguera är ett monument, inte ett bål. Varje stadsdel har sin kommission — det finns över nittio — och varje kommission beställer ett verk av en konstnär. Resultatet är en satirisk skulpturgrupp i kartong, trä, papper och färg, ofta med ett tema hämtat ur årets politik eller lokala löjligheter.

Delfigurerna kallas ninots och var från början rena drift med kända stadsbor. En av dem räddas varje år genom omröstning — ninot indultat, den benådade dockan — och hamnar på stadens Museu de Fogueres i stället för i elden. Museet är öppet året om och är det enda sättet att se figurerna på nära håll om du inte kommer i juni.

Det finns också barnhogueras, mindre monument som byggs och bränns av stadsdelarnas barnkommissioner. De brinner tidigare på kvällen, vilket är värt att veta om du har små barn med och vill se en cremà utan att vara uppe till efter midnatt.

Var ska man stå?

Mascletàn hålls klockan 14.00 på Plaza de los Luceros. Det är inget fyrverkeri utan en komponerad krutsalva som bygger upp till en avslutning du känner i bröstkorgen. Kom minst fyrtio minuter i förväg, för torget spärras av. Står du för nära avfyrningen hör du inte rytmen, bara ett kompakt dån — de flesta lokalbor väljer ett kvarter bort. Öronproppar är standard för barn, och det är inget man skämtar bort.

Plantàn ser du bäst tidigt på morgonen den 21 juni. Då är monumenten färdiga, gatorna fortfarande halvtomma, och du kan gå från stadsdel till stadsdel och se dem i lugn och ro. På kvällen är det trängsel överallt.

Ofrendan, blomsteroffret, går längs en officiell rutt genom Alfonso el Sabio, Rambla och gamla stan fram till Plaza del Ayuntamiento. Ställ dig hellre någonstans längs rutten än vid slutmålet, där trycket är störst.

Cremàn börjar med en palmera — ett palmformat fyrverkeri — som skjuts från Monte Benacantil, berget där Castillo de Santa Bárbara ligger. Den syns från hela centrum. Därefter brinner den officiella hogueran på rådhustorget, och sedan stadsdelarnas i tur och ordning.

Behöver man biljett?

Nej. Allt det stora sker på öppen gata och kostar ingenting. Det finns läktarplatser att köpa till ofrendan och vissa parader, men de är en bekvämlighet snarare än ett krav — till skillnad från Moros y Cristianos i Alcoy, där sittplats i praktiken behövs för de stora tågen.

Det som däremot kräver planering är boendet. Hotell i Alicante bokas ofta upp månader i förväg för just den veckan och priserna är högre än i juli. Se var ska du bo i Alicante och så bokar du boende på Costa Blanca.

Barracas och racós

Vid sidan av monumenten finns över sextio barracas — inhägnade festplatser i gatorna med utsmyckade fasader, mat, musik och dans till gryningen. De mindre motsvarigheterna kallas racós. En del är öppna för alla, andra fungerar mer som föreningslokaler där man ska vara medlem eller bjuden.

Det är här alicantinarna faktiskt tillbringar nätterna, och det är också förklaringen till varför staden är påfallande tyst mellan tio och tolv på förmiddagen. Vill du äta som lokalbefolkningen under festen är coca amb tonyina rätten — en tunn platt bröddeg fylld med den feta bukdelen av tonfisk, som hör just den här veckan till. Se coca amb tonyina och salazones.

Cremà och banyà

Själva bränningen är kortare än man tror. Ett monument som tagit ett år att bygga är borta på tio, femton minuter. Brandkåren står bredvid hela tiden och vattnar fasaderna runt om, och när elden lagt sig vänder de slangarna mot publiken. Det heter banyà, badet, och är en del av traditionen — alla blir blöta, och det är meningen.

Praktiskt betyder det tre saker. Ha inte på dig något som inte tål vatten. Lägg telefonen i en plastpåse. Och räkna med att du inte kan gå därifrån i den riktning du kom — gatorna är avspärrade och folkmassorna leds bort åt ett bestämt håll.

Ska man boka strandsemester just den veckan?

Om du vill uppleva festen: ja, absolut, och boka tidigt. Det här är en av Spaniens största eldfester och den är förklarad av internationellt turistiskt intresse. Att stå på ett torg klockan två och känna en mascletà i mellangärdet är inget du får någon annanstans i juni.

Om du vill ha lugn: nej. Alicante sover inte den veckan. Stränderna är fulla, restaurangerna är fullbokade, taxin kommer inte fram och du blir väckt. Åk då hellre norrut till Altea eller Moraira, eller lägg resan en vecka senare — från den 26 juni är staden sig lik igen.

Ett mellanting fungerar också bra: bo utanför staden och kom in för en dag. Spårvagnen och bussarna går tätt under festen, och du slipper natten. Se spårvagnen längs kusten.

Var kommer festen ifrån?

Att elda på midsommarnatten är urgammalt i Medelhavsområdet, och i Alicante brann det i gatorna långt före någon organiserade det. Den första dokumenterade uppgiften är faktiskt ett förbud: ett borgmästarpåbud från 1822 som försökte stoppa folk från att elda upp bråte på gatan.

Den moderna festen är däremot ung. Den föddes 1928, när turistföreningen Alicante Atracción bestämde sig för att göra samma sak för Alicante som Fallas gjort för Valencia. Idén drevs igenom av José María Py, och den första plantàn i historien ägde rum den 23 juni 1928. Nio kommissioner deltog det året.

Sedan 1932 presiderar Bellea del Foc, eldens skönhet, över festen tillsammans med en barnmotsvarighet. I dag deltar över tiotusen alicantinare direkt i festen, och den är sedan 2014 skyddad som immateriellt kulturarv i Valenciaregionen, utöver att den är förklarad av internationellt turistiskt intresse.

Vad gör man dagtid?

Festen är en nattfest, och dagarna är lediga fram till mascletàn klockan två. Det är den bästa tiden för allt annat staden har: gamla stan Santa Cruz, borgen på berget, Explanada och hamnen och arkeologiska museet MARQ. Se också Alicante på en dag.

Vill du se fler av kustens stora fester ligger Nit de l'Albà i Elche i mitten av augusti, Misteri d'Elx samma vecka, och Fallas i Dénia i mars. En samlad översikt kommer i fiestakalendern. Se också helgdagar och röda dagar — den 24 juni är lokal helgdag i Alicante, och då är butiker och banker stängda.