Den vanligaste besvikelsen på Costa Blanca är inte vädret, inte maten och inte priserna. Det är att stranden man bokat visar sig ha ett bälte av rundade stenar precis där man ska gå i vattnet. Sanden uppe vid handdukarna säger ingenting om vad som ligger under vattenytan, och det är i vattenbrynet skillnaden avgörs.
Den här guiden listar stränderna där sanden är finkornig hela vägen ut, så att du kan lämna badskorna hemma. Det är ingen kort lista — men den är starkt koncentrerad till en del av kusten, och det finns en enkel geologisk förklaring till varför.
Var går gränsen mellan sten och sand?
Ungefär vid Alicante, och orsaken är berggrunden. Norra Costa Blanca är kalksten: bergen går rakt ner i havet, kusten är sönderskuren i uddar och vikar, och det material som hamnar på stranden är sten som vågorna nött rund. Söder om Alicante planar landskapet ut, floderna Segura och Vinalopó har transporterat finkornigt material i tusentals år, och vindarna har byggt dynsystem längs hela kusten. Där blir stränderna breda, långa och sandiga.
Gränsen är inte knivskarp. Det finns riktiga sandstränder långt norrut — de ligger då i skyddade bukter där sanden hunnit samlas — och det finns stengrus även söderut. Men om du bara vill maximera chansen att slippa sten är regeln enkel: ju längre söderut, desto säkrare. Vill du ha det motsatta, alltså klippa och klart vatten, ligger det i dolda vikar och calas. Den guiden och den här beskriver samma kust från två håll.
Söder om Alicante — nästan uteslutande sand
Arenales del Sol hör till Elche och är en lång, ljus sandstrand bakom ett dynområde, med hela strandremsan sandig ut i vattnet. Vidare söderut ligger Santa Polas stränder: Gran Playa, Levante och Tamarit, alla flacka och sandiga och med bra vindförhållanden för den som seglar bräda. Se stränderna i Santa Pola.
Guardamar har kommunens åtta strandavsnitt som tillsammans summerar till drygt tio kilometer sand, och en planterad pinjeskog rakt bakom. Det är den längsta sammanhängande sandsträckan på hela Costa Blanca, och sandkvaliteten är jämn hela vägen. Se stränderna i Guardamar.
Torreviejas stadsstränder — Playa del Cura, Los Locos och Los Náufragos — är sandiga, korta och stadsnära, medan La Mata norr om staden är den långa naturstranden med dyner bakom. Se stränderna i Torrevieja. Längst söderut ligger Mil Palmeras och stränderna i Orihuela Costa, där sandstränder och små klippvikar ligger om vartannat — här måste du välja per strand, inte per ort.
Benidorm och Alicante — de stora stadsstränderna
De två storstadsstränderna är kustens säkraste kort om du vill ha sand utan överraskningar. Playa de Poniente och Playa de Levante i Benidorm är ljus, fin sand med långgrund botten, sopade varje morgon och utan sten någonstans i vattenbrynet.
I Alicante gäller samma sak för Playa de San Juan, som fortsätter norrut som Muchavista i El Campello utan att sandkvaliteten ändras — det är i praktiken en enda strand med två namn. Postiguet nedanför borgen är kortare och trängre men lika sandig. Undantaget i Alicante är Cabo de las Huertas, som är klipphyllor rakt igenom.
Sandstränderna norr om Benidorm
Här måste du veta exakt vilken strand du siktar på. Fyra sträckor håller riktig sand:
| Strand | Ort | Kommentar |
|---|---|---|
| Les Marines, Les Bovetes, Les Deveses | Dénia | Norrut från hamnen: flera kilometer finkornig sand och långgrunt vatten |
| Arenal | Jávea | Ortens enda riktiga sandstrand — resten av kommunen är klippa |
| Arenal-Bol och La Fossa (Levante) | Calpe | Två breda sandstränder på var sin sida om klippan |
| Playa del Torres och Paradís | Villajoyosa | Sandigt men mörkare och grovkornigare än söderut |
Dénias norra stränder är den enskilt bästa upptäckten för den som vill bo på den vackra norra kusten men inte vill bada bland stenar. Se stränderna i Dénia, Jávea och Calpe.
Orter du bör undvika om sanden är avgörande
Altea och Albir är klapperstenskust rakt igenom — vackra, men varje meter av vattenbrynet är sten. Les Rotes i Dénia är plattad klippa med stegar ner i vattnet. Benitachell och Benissa har vikar med stora rundade stenar. I alla dessa fall är det inte en brist, utan hela poängen med stranden — men det är inte vad man tänker sig när man bokar "strandnära".
Behöver man badskor på Costa Blanca?
Om du håller dig till stränderna ovan: nej. Om du tänker röra dig längs kusten, hoppa av spårvagnen där det ser fint ut eller följa med någon till en vik: ja, absolut. Ett par kostar några euro på vilken marknad som helst, tar ingen plats i väskan och är den enda utrustningsdetalj som faktiskt förändrar vilka bad du kan göra. De ligger i varje kassalåda på veckomarknaderna.
Tre fällor när du läser om en strand
"Arena" betyder inte alltid det du tror. Spanska strandbeskrivningar skiljer på arena fina, finkornig sand, arena gruesa, grovkornig sand, grava, grus, och cantos rodados, rundade stenar. Många stränder är blandningar och beskrivs efter det som dominerar uppe på torra land. Leta efter arena fina och inget annat om du vill vara säker.
Sanden kan vara påfylld. Flera stadsstränder underhålls med sand som förs dit, och efter en höststorm kan profilen ha ändrats så att sten under sanden ligger blottad i vattenbrynet i väntan på nästa påfyllning. Det är den vanligaste orsaken till att någon som varit där förra året tycker att stranden ändrat karaktär.
Sand är inte samma sak som långgrunt. Det finns sandstränder som faller av brant, särskilt korta stränder inklämda mellan uddar. Vill du ha både sand och grund botten är det stadsstränderna och de södra långstränderna som gäller — samma urval som i de barnvänliga stränderna.
Kolla vattenbrynet på satellitbild
Zooma in stranden i en kartapps satellitläge. Sandbotten syns som en jämn ljusgrön eller turkos remsa längs strandkanten. Är remsan fläckig och mörkfläckig ligger det sten och sjögräs där. Det tar trettio sekunder och är mer tillförlitligt än en beskrivning i en bokningstext.
Sjögräset på stranden — vad är det?
Bruna bankar av torkat sjögräs vid strandkanten på hösten och vintern är posidonia, en havsväxt som bildar ängar utanför kusten. Det är inte förorening, tvärtom: posidonian är ett tecken på rent vatten, den syresätter havet, och bankarna skyddar faktiskt sandstranden mot vinterstormar.
Kommunerna städar bort dem inför badsäsongen, men utanför säsong ligger de kvar och kan täcka hela strandkanten. Åker du i november och möts av en halvmeter brunt växtmaterial är alltså allt som det ska. Det förklarar också varför en strand kan se helt annorlunda ut i februari än på sommarbilderna.
Hur ser stränderna ut utanför säsong?
Sandkvaliteten ändras inte, men allt runt omkring gör det. Solstolar och parasoller plockas in, livräddarposterna stängs — Dénia hade till exempel bemanning 1 juni till 1 oktober 2023 — kioskerna bommar igen, och städningen glesas ut. Sanden är kvar, promenaden är kvar, och stränderna är fortfarande kustens bästa promenadstråk på vintern. Havet är dock kallt: 15,0 grader i januari och 14,6 i februari som femårsmedel 2021–2025, alltså kallast i februari och inte i januari som många tror.
Det gör de långa sandstränderna till vinterns bästa tillgång på ett helt annat sätt än på sommaren. Se vintern på Costa Blanca.
Vilken sandstrand är bäst?
För rena sandkvaliteten och bredden: Guardamar. För kombinationen sand, service och att kunna gå hem till lägenheten och äta lunch: Poniente i Benidorm. För den som vill bo i en vacker ort på norra kusten och ändå ha sand: Les Marines i Dénia, utan konkurrens. Ingen av de tre är kustens mest fotograferade strand, och det är i det närmaste en regel — de vackraste bilderna kommer från vikarna, och där ligger stenarna.
Mer om urvalet finns i Costa Blancas bästa stränder, och för den som ska välja bostadsort snarare än strandhandduk i var ska du bo på Costa Blanca.
