Relleu och Orxeta ligger i samma floddal strax inåt land från Villajoyosa, och de har en gemensam nämnare som inte syns förrän man tänker på den: vattnet i kranarna i Benidorm har passerat båda. Floden Amadorio rinner genom dalen och är uppdämd på två ställen — en gång på 1700-talet uppe vid Relleu, och en gång 1957 nere vid Orxeta.
Det är den äldre av dammarna som gjort dalen till ett utflyktsmål. Sedan kommunen hängde upp en gångbro längs klippväggen vid Presa de Relleu kommer det folk hit som aldrig annars skulle ha svängt av från kustvägen. Relleu hade 1 375 invånare 2025 på 76,87 kvadratkilometer och Orxeta 906 på 24,06, enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik. Båda ligger i comarcan Marina Baixa, omkring fyra mil från Alicante.
Vad är skillnaden mellan Presa de Relleu och Embalse de Amadorio?
De är två helt olika anläggningar på samma flod, och de blandas ihop ständigt. Presa de Relleu är en smal, hög valvdamm av sten i en trång ravin strax ovanför byn Relleu, byggd i slutet av 1600-talet och tagen i drift i början av 1700-talet. Embalse de Amadorio är en modern betongdamm längre ner i dalen, mellan Orxeta och Villajoyosa, färdig 1957.
Gångbron sitter vid den gamla dammen, inte vid den nya. Vill du se den stora vattenspegeln med tallar runtom åker du till Amadorio nere vid Orxeta. Vill du gå på en hängande träpassage över en ravin åker du till Relleu. Det är två olika utflykter, och de tar olika lång tid.
Den moderna dammen är dessutom den som spelar roll i praktiken. Den levererar dricksvatten till Benidorm och Villajoyosa via regionens vattenkonsortium, vilket gör en obetydlig by på nio hundra invånare till en förutsättning för en av Spaniens största semesterorter.
Gångbron vid Relleu
Passagen hänger längs bergväggen vid den gamla dammen och har blivit dalens enda riktiga besöksmål. Entrén kostar 3,50 € per person och är gratis för folkbokförda i kommunen, enligt anläggningens egen bokningssida. Öppet är måndag till söndag 09.00–18.30, med sista insläpp klockan 18.00.
Hjälm är obligatorisk och delas ut på plats — du får inte använda en egen, inte ens en godkänd klätterhjälm. Antalet besökare samtidigt är begränsat, så boka i förväg om du kommer en helg eller under en svensk skollovsvecka.
Rutten går att göra i två längder: en kort variant där du kör så nära du kommer och går ut på passagen, och en längre slinga som utgår från byn och tar en halvdag. Den korta fungerar för de flesta. Den långa är en riktig vandring med stigning, och kräver skor och vatten.
Inte för den höjdrädd
Passagen hänger fritt över ravinen med luft under fötterna och räcke på sidorna. Den som verkligen inte tål höjd kommer inte att njuta av det här, och det märks först när du står där. Åk med någon som kan vänta vid ingången, eller lägg pengarna på något annat.
Varför byggde man en damm här redan på 1600-talet?
För att det inte fanns något alternativ. Kustslätten nedanför är bördig men torr, och floden Amadorio för vatten bara delar av året. Utan magasin gick vårfloden rakt ut i havet och sommaren blev en torka. Att dämma upp ravinen var enda sättet att få vattnet att finnas kvar när grödorna behövde det.
Platsen valdes av samma skäl som en modern ingenjör hade valt den: det är dalens smalaste punkt, med fast berg på båda sidor. Ju smalare passage, desto mindre mur för samma mängd magasinerat vatten — och muren byggdes för hand, med sten, utan maskiner. Det är därför den är hög och tunn i stället för bred, och det är därför den fortfarande står.
Konflikten den skulle lösa har inte försvunnit. Marina Baixa är i dag en av de mest vattenansträngda delarna av provinsen, med hotellstad, bevattnad jordbruksmark och golfbanor på samma begränsade tillrinning. Det är därför Amadorio byggdes 1957, och det är därför regionen sedan dess kopplat ihop magasin, brunnar och överledningar i ett system som få turister vet finns. Nästa gång du duschar på ett hotell i Benidorm är det den här dalen du står i.
Byarna i sig
Relleu ligger på en klippa med kyrkan högst upp och gatorna i trappor nedanför. Det är en tät liten bykärna där du går igenom allt på en halvtimme, med några utsiktspunkter över dalen och ett fåtal ställen att äta på. Rådhuset är utgångspunkt för vandringsleden ner mot dammen.
Orxeta är ännu mindre och ännu mer sammanhållen — nio hundra invånare, en kyrka, ett torg och ett par barer. Byn ligger lägre, mitt i odlingsmarken, och har ingen av Relleus dramatik. Den fungerar bäst som en anhalt på vägen till eller från reservoaren.
Ingen av byarna har hotell i egentlig mening. Det som finns är hus och lägenheter som hyrs ut privat, ofta veckovis; se hyra villa och agroturismo och lantligt boende.
Relleu och Orxeta i korthet
Relleu: 1 375 invånare (2025), 76,87 km², 39 km till Alicante. Orxeta: 906 invånare, 24,06 km², 40 km. Båda i comarcan La Marina Baixa, enligt Generalitat Valencianas kommunstatistik. Gångbron vid Presa de Relleu: 3,50 €, öppet 09.00–18.30, sista insläpp 18.00, hjälm obligatorisk och tillhandahålls. Embalse de Amadorio: färdig 1957, försörjer Benidorm och Villajoyosa.
Två byar, två helt olika befolkningar
Statistiken säger något överraskande om två grannbyar. Enligt Generalitat Valencianas indikatorstatistik var 38,9 procent av Relleus invånare utländska medborgare 2025, mot 19,7 procent i Orxeta. Medelåldern var 50,9 respektive 47,3 år.
Förklaringen ligger i marken. Relleu har en stor kommunyta med spridd bebyggelse på sluttningarna, och just den sortens tomter — utsikt, avskildhet, ingen granne inom hörhåll — har köpts av nordeuropéer i tjugo år. Orxeta är liten till ytan och tätare byggd, och där finns i praktiken inga tomter av det slaget. Det ger två byar med samma landskap men olika vardag. Mer om hur den ser ut i rekognosceringsresan.
Hur mycket tid ska man avsätta?
En halvdag räcker gott för den korta varianten: kör upp, gå ut på passagen, ät lunch i Relleu och kör vidare. Vill du göra den långa slingan till fots ska du räkna med en hel dag och komma på morgonen, innan sluttningarna hettar upp.
Kombinationen som fungerar bäst är att lägga dalen tillsammans med Sella eller Finestrat och avsluta vid kusten. Är du sugen på berg i stället ligger Puig Campana i samma trakt, och fler leder finns i vandra på Costa Blanca.
Åk på våren, inte på sommaren
Dalen har inget skydd mot solen och stigarna går i sydvänd sluttning. Mars till maj och oktober till november är de perioder då det här är en trevlig utflykt i stället för en uthållighetsprövning. Läs sol, värme och värmebölja om du ändå åker i juli.
Vem passar dalen inte för?
Den som är höjdrädd, den som har svårt att gå på ojämnt underlag, och den som reser utan bil. Det finns ingen praktisk kollektivtrafik hit för en dagstur, och avstånden mellan byarna, dammen och reservoaren är för långa för att gå. Se hyra bil på Costa Blanca.
Med små barn är den korta varianten möjlig men inte självklar — det är höjd, räcke och en hel del uppmärksamhet som krävs. Vattenmagasinet vid Orxeta är däremot ett lugnt och lättillgängligt mål med picknickvänliga stränder av tallbarr, och passar även den som bara vill se på vatten och bergssidor en timme.
Efter kraftigt höstregn kan både stigar och vägar in i dalen vara avstängda. Kontrollera läget innan du kör; se gota fría och höstregnen.
