Santa María, Alicante

Santa María är den äldsta byggnaden i Alicante som fortfarande används till det den byggdes för. Kyrkan restes mellan 1300- och 1500-talet ovanpå stadens gamla huvudmoské, ligger i utkanten av gamla stan strax nedanför slottsberget, och du kommer in gratis. Räkna med tjugo minuter inne, en kvart om du bara tittar.

Det som gör den värd ett stopp är sammanstötningen mellan två epoker på samma fasad: en sträng valenciansk gotik inuti, och utanpå en överdådig barockportal från 1700-talet som ser ut att tillhöra en helt annan byggnad. Lägg till att de två tornen inte är lika — ett är från 1300-talet, det andra från 1713 — och du har en fasad som är omöjlig att fotografera symmetriskt. Det är inget misstag. Det är fyrahundra år av lagningar.

Vad är det egentligen du ser?

Grundplanen är valenciansk gotik: ett enda långt kyrkskepp utan sidoskepp, med kapell inbyggda mellan strävpelarna. Det är en byggnadstyp som återkommer i hela det som en gång var kungariket Valencia, och den beror på att kyrkorna restes snabbt efter den kristna erövringen på 1200-talet — ett skepp går fortare att välva än tre.

Ovanpå den stommen har varje sekel lagt sitt. En brand 1484 tvingade fram stora ombyggnader. Huvudaltaret är förgyllt rokoko från 1700-talet. Koret är gotiskt och från 1400-talet. I kapellet för den obefläckade avlelsen står en Mariabild från 1700-talet av Esteve Bonet. Dopkapellet har en dopfunt i vit carraramarmor från 1500-talet, som traditionen tillskriver Michelangelos verkstad — det är en tillskrivning, inte ett bevis, och kyrkan säger det själv.

Inbördeskriget 1936–39 gick hårt åt inredningen. Orgeln förstördes och en renässansdopfunt skadades. Mycket av det du ser i dag är alltså återuppbyggt eller ditflyttat, vilket är typiskt för spanska stadskyrkor och sällan står på skyltarna.

Vad hände med moskén?

Ingenting av den syns ovan mark. Kyrkan står på tomten efter stadens mezquita mayor, huvudmoskén, och det är just den kontinuiteten som är poängen: en helig plats byttes ut, den flyttades inte. Samma sak hände i Orihuela, i Elche och i tiotals andra städer i sydöstra Spanien efter 1200-talets erövring.

Vill du se den arabiska staden i Alicante ska du därför inte gå in i kyrkan utan gå upp. Grundmurarna i Castillo de Santa Bárbara på Benacantil ovanför är där den islamiska staden faktiskt lämnat spår, och föremålen från perioden finns på MARQ, arkeologiska museet. Kyrkan berättar vad som kom efter, inte vad som fanns före.

När är den öppen?

Santa María är en församlingskyrka i drift, inte ett museum, och det styr allt. Öppettiderna följer mässorna och stängs när det är dop, vigsel eller begravning. Mönstret är det vanliga spanska: öppet några timmar på förmiddagen, stängt över middagen, och öppet igen sent på eftermiddagen. Sekundärkällor anger 10–13 och 18–19.30, men församlingens egen webbplats gick inte att nå när den här texten skrevs, så behandla tiderna som en riktlinje och inte som ett löfte.

Praktiskt betyder det: gå dit på förmiddagen om du bara har en chans. Kommer du klockan tre står du framför en låst dörr, precis som framför halva staden — se öppettider och siesta. Under påskveckan och stadens stora fester ändras allt, och kyrkan kan vara stängd för besökare mitt på dagen medan den används.

Behöver man betala inträde?

Nej. Kyrkan tar inget inträde för den som vill gå in och titta. Det finns guidade visningar som ordnas periodvis och som tar dig till delar man annars inte kommer åt, och de kostar pengar — men den vanliga entrén gör det inte. Ställ dig i så fall frågan om du vill se mer än rummet, för själva kyrkorummet ser du på tio minuter.

Det finns en oskriven regel som är värd att känna till: man går inte omkring och fotograferar under pågående mässa, och axlar och knän ska vara täckta. Ingen kommer att stoppa dig i dörren, men blickarna är tydliga nog. Samma sak gäller i basilikan i Elche och i Orihuelas katedral.

Barockportalen — varför ser den ut så?

Huvudportalen är det som får folk att stanna. Skulpturgruppen är utförd av Juan Bautista Borja och hör hemma i den spanska senbarocken, där en portal skulle fungera ungefär som en teateraffisch: berätta hela byggnadens ärende med figurer och rörelse, synlig på håll för en befolkning som till stor del inte kunde läsa.

Kontrasten mot det asketiska gotiska rummet innanför är därför inte ett stilbrott utan två olika uppgifter. Utsidan skulle övertyga. Insidan skulle rymma en församling. Det är samma logik som förklarar varför så många spanska kyrkor har praktfulla fasader och nästan kala väggar bakom dem.

Kyrkan är skyddad som bien de interés cultural sedan 1983 — den spanska statens starkaste kulturskydd — och fick titeln basilika 2007. Titeln är en påvlig hedersbeteckning och betyder inte att byggnaden är större eller äldre än andra. Många skyltar i staden säger fortfarande bara "iglesia".

Hur får man in den i en dag i Alicante?

Santa María ligger så till att den nästan alltid blir ett stopp på vägen någon annanstans, och det är också så den fungerar bäst. Den klassiska sträckningen börjar nere vid Explanada och hamnen, går upp genom gamla stan, passerar kyrkan och fortsätter uppför mot borgen. Hissen upp till Santa Bárbara går från stranden vid Postiguet, så många vänder på ordningen och tar hissen först och kyrkan på nedvägen.

Har du en enda dag i staden finns hela upplägget i Alicante på en dag. Kommer du med spårvagnen från kusten, se TRAM längs kusten — Luceros ligger några minuters promenad bort, och du behöver ingen bil i centrala Alicante.

Med nedsatt rörlighet

Gatunätet omkring kyrkan är kullerstensbelagt och sluttar. Själva kyrkorummet är plant när du väl kommit in, men vägen dit uppför gamla stan är det inte, och de smala trottoarerna tar slut med jämna mellanrum. Kommer man från hamnsidan är stigningen mildare än om man går ner från Santa Cruz. Mer om det i tillgänglighet på Costa Blanca.

Vem passar den inte för?

Är du ute efter en katedral i den storlek man förknippar med Sevilla eller Toledo blir du besviken. Alicante var en medelstor hamnstad, inte ett biskopssäte — stiftets katedral låg i Orihuela — och Santa María är byggd i den skalan. Kyrkorummet är ett enda skepp, det är dunkelt, och det tar några minuter att gå igenom.

Vill du ändå se en storskalig kyrka i staden går du några kvarter ner till konkatedralen San Nicolás, stadens huvudkyrka. Den är sträng renässans där Santa María är gotik med barockportal, och det är under dess kupol, i den nakna vitheten, som Alicante kommer närmast en katedralkänsla.

Har du barn med som redan gått en förmiddag i gamla stan är det här inte platsen att pressa in. Är du däremot intresserad av hur en stad byggs ovanpå sig själv, eller vill komma undan solen en halvtimme mitt på dagen, är den ett av de få svala rummen i den delen av staden. Se sol, värme och värmebölja — i juli och augusti är det ett fullgott skäl i sig.

Kyrkan under stadens fester

Under Semana Santa är Santa María en av utgångspunkterna för procesionerna, och kvarteren omkring spärras av. Under Hogueras de Sant Joan i juni ligger den mitt i det som händer, och gatorna runt om fylls av folk från eftermiddagen. Vill du se kyrkan i lugn och ro ska du alltså inte välja just de veckorna — men vill du se den användas är det då det sker.

Skyltningen omkring är på både spanska och valencianska, och kyrkan skrivs ömsom Santa María, ömsom Santa Maria utan accent. Det är samma kyrka. Varför skyltarna växlar förklaras i valencianska — språket på skyltarna.