Spanska hus har ingen sopnedkastning och nästan aldrig ett soprum. Du bär ut påsen till en containerrad på gatan, ofta en bit bort, och slänger den i rätt färg. Det är hela systemet — och det är också där svenskar går fel, eftersom det finns bestämda tider på dygnet då du får göra det.
I Alicante är det just tidsöverträdelsen som är den överlägset vanligaste boten. Under ett halvår gällde 167 av stadens 304 renhållningsböter — nästan 55 procent — att någon ställt soppåsen i containern utanför tillåten tid. Kissa på gatan kom på andra plats med 38.
Vilka tider får man slänga soporna?
Reglerna sätts kommun för kommun. Alicantes renhållningsförordning är representativ för hur det ser ut längs kusten, och artikel 71 säger:
| Period | Tillåten tid |
|---|---|
| Maj–september | 21.00–24.00 |
| Övriga året | 20.00–24.00 |
| Landsbygdsområden med dagtömning | 20.00 till 08.00 dagen efter |
Logiken är enkel när man ser den: tömningen sker på natten, och en påse som står i containern klockan två på eftermiddagen i juli ligger och jäser i trettio grader i tio timmar. Sommarfönstret börjar en timme senare av samma skäl — det ska vara svalt när påsen går ner.
Och här kommer den del ingen berättar: artikel 71.3 undantar förpackningar och annat källsorterat material från tidsfönstret. Glas, papper, plast och metall får du alltså slänga när som helst. Det är bara restavfallet — den vanliga soppåsen — som är tidsstyrt. Bor du i en annan kommun gäller den kommunens förordning, men samma uppdelning är vanlig.
Vad det kostar
Alicantes skala: lindrig förseelse upp till 750 €, grov upp till 1 500 €, mycket grov upp till 3 000 €. Att slänga påsen utanför tiden är en lindrig förseelse. Att ställa byggavfall, möbler eller trädgårdsavfall bredvid containern hamnar högre upp på skalan — och det är precis det renoverande utlänningar gör mest av.
Färgerna, och vad som faktiskt ska i dem
| Färg | Spanskt namn | Vad som ska i |
|---|---|---|
| Gul | envases | Plastförpackningar, konservburkar, aluminiumfolie, tetror, kapsyler. Alltså förpackningar — inte all plast |
| Blå | papel y cartón | Papper och kartong. Vik ihop kartongerna innan du slänger dem |
| Grön iglo | vidrio | Glasflaskor och burkar. Kapsyler och korkar i den gula |
| Brun | orgánica | Matrester, kaffesump, skal, servetter. Har införts kommun för kommun |
| Grå eller mörkgrön | resto | Allt annat: blöjor, dammsugarpåsar, kattsand, trasigt porslin |
Den enda av dem som förvirrar systematiskt är den gula. Den är avsedd för förpackningar, inte för plast som material. En plasthink, en trasig plastleksak eller ett gammalt köksredskap i plast ska alltså inte dit — de går till restavfallet eller till återvinningscentralen. Ett glasfat eller ett dricksglas hör inte heller hemma i glasiglon, eftersom det glaset har en annan smältpunkt än flaskglas.
Varför har min gata plötsligt fått en ny container?
För att lagen kräver det. Spaniens avfallslag från 2022 räknar upp exakt vilka fraktioner kommunerna ska samla in separat och när det skulle vara klart:
- papper, metall, plast och glas — sedan tidigare
- bioavfall senast 30 juni 2022 för kommuner med över 5 000 invånare, och senast 31 december 2023 för övriga
- textilier, använd matolja, farligt hushållsavfall och skrymmande avfall (möbler och inredning) — samtliga senast 31 december 2024
Det är därför textilcontainrar och behållare för frityrolja har dykt upp längs gatorna de senaste åren, och varför den bruna containern kom vid olika tidpunkter i olika kommuner. Lagen ger också kommunerna rätt att välja insamlingsmodell, och några har infört sopsortering med kort eller nyckel som öppnar locket — då behöver du hämta en tagg på kommunkontoret.
Matoljan är den som gör mest skada
Häll aldrig frityrolja i vasken. Rören i äldre spanska hus är trängre än svenska och avloppsnätet vid kusten är hårt belastat under sommaren. Häll den svalnade oljan i en PET-flaska, skruva på korken och lämna den i den orangea eller gula oljecontainern eller på återvinningscentralen. Alla större kommuner har numera insamling, och det är den enskilt viktigaste sorteringen som privatperson.
Punto limpio och ecoparque
För allt som inte får plats i en container finns punto limpio, även kallat ecoparque — en bemannad återvinningscentral. Dit lämnar du elektronik, vitvaror, färg, lösningsmedel, batterier, lysrör, däck, byggavfall i mindre mängd och trädgårdsavfall. För privatpersoner från kommunen är det normalt gratis inom vissa mängdgränser, mot uppvisande av legitimation eller bevis på att du bor där.
Möbler och stora saker hämtas dessutom ofta av kommunen efter beställning på telefon eller webb — recogida de enseres. Det är gratis i de flesta kommuner, du får ett datum, och du ställer ut soffan kvällen före. Att bara ställa den vid containern utan beställning är däremot en av de dyrare förseelserna. Det gäller i högsta grad den som just genomfört en renovering.
Vart tar läkemedel och batterier vägen?
Läkemedel lämnas på apoteket. Hela den spanska apotekskåren är ansluten till SIGRE, ett återlämningssystem som drivs av läkemedelsbranschen, och nästan 22 000 apotek har en Punto SIGRE — en tydligt märkt behållare innanför dörren. Där lämnar du överblivna och utgångna mediciner, tomma läkemedelsförpackningar med kartong och bipacksedel, och doseringsaskar. Vad som inte ska dit: sprutor och nålar, självtester och röntgenbilder. Frågar du i disken visar personalen vart de ska. Se apotek i Spanien.
Batterier lämnas i insamlingslådor som står i stormarknader, i kommunhus och på återvinningscentralen — inte i någon gatucontainer. Samma sak gäller lågenergilampor och lysrör. Gamla mobiler, laddare och små elprylar räknas som elavfall och tas emot både på punto limpio och i många elektronikkedjor när du köper nytt.
Om du bara är här en vecka
Då är det här allt du behöver: fråga värden eller receptionen var containrarna står och när du får slänga, ta ner påsen på kvällen, och lägg flaskorna i den gröna iglon och kartongen i den blå. Många semesterlägenheter har dessutom en punkt om avfall i sina ordningsregler, och en avgift i depositionsvillkoren om städfirman måste ta hand om något du lämnat kvar. Se avgifter och depositioner.
Två saker till som gäller alla besökare. På stranden gäller strandordningen och den är strängare än gatan — fimpar och skräp i sanden ger böter i flera kommuner. Och pantsystem finns inte som i Sverige: burkar och PET-flaskor går i den gula containern, utan pant, hur ovant det än känns.
Kort version
Restavfall får slängas 21–24 på sommaren, 20–24 på vintern i Alicante. Källsorterat material är undantaget tidsfönstret. Gult = förpackningar, blått = papper, grönt = glas, brunt = matavfall, grått = resten. Möbler och byggavfall till punto limpio eller efter beställd hämtning. Frityroljan i en flaska, aldrig i vasken.
Är det värt besväret att sortera rätt?
Ja, och av ett skäl som är mer lokalt än miljöargumentet i allmänhet. Vattenförsörjningen på den här kusten är ansträngd — avsaltat havsvatten är numera den enskilt största källan i MCT-området med 85,49 hm³ — och avloppsreningen är byggd för en befolkning som fyrdubblas på sommaren. Fett, våtservetter och kemikalier i avloppet slår direkt mot ett system som redan går på gränsen. Mer om vattnet i kan man dricka kranvattnet?.
Det andra skälet är grannsämjan. I ett spanskt bostadskomplex är sophanteringen en av de återkommande stridsfrågorna på årsmötet, och den utlänning som ställer kartonger bredvid containern blir känd på gården innan veckan är slut. Hur samfälligheten fungerar och vad den kan besluta står i comunidad de propietarios, och vardagslivet i övrigt i vardagen som bosatt på Costa Blanca. Kommunens avgift för renhållning ligger normalt i den lokala fastighetsavgiften — se IBI och löpande avgifter.
